Sådant som har hänt på senaste

Inlägg i samarbete med webbhotellet.se

När jag började blogga renodlat om resor på resfredag.se var ambitionen att fortsätta blogga privat på aniika.se. När allt kom till kritan var det mer än tillräckligt att hålla en blogg levande och aniika.se fick helt enkelt ligga och puttra vidare utan omtanke. Jag kan dock inte med att göra mig av med bloggen "där allt började" och har stundtals funderat över hur jag ska använda den här kanalen framöver. Ska den ligga på eget webbhotell, ska designen göras om, ska jag skriva om träning, om familjen, eller kanske något helt annat?

För tillfället fungerar bloggen som en dagbok för mig. Här har jag min egen plats på nätet att se tillbaka på allt som har hänt sedan 2011. Känslor, tankar, foton och rapporter från det lilla till det stora - tänk vilken skatt ändå!

Inlägg skrivet i samarbete med webbhotellet.se.

2016: ett år med blandade känslor

Blonda små barnhuvuden, långa sandstränder, föräldralediga dagar som på något sätt tog slut, oro över sjuka föräldrar, många och långa resor, terrorattentat i världen och mycket tid med både den stora familjen och den lilla. Hej då 2016, jag kommer ändå att minnas det här året med glädje!

Mitt sista föräldralediga år någonsin, det är sorgligt men på något sätt skönt. Jag känner mig klar och oändligt tacksam för våra tre barn som förgyller mitt liv på alla plan. Året som gick var fint, jag trivs bra med att vara 36! Jag vågar mer, tar för mig mer, och försöker hela tiden sträva efter att bli bättre på alla möjliga plan. 2015 var åldersnojans år, nu ser jag nästan fram emot att bli äldre. Märkligt det där. I augusti började jag jobba på mitt juristjobb igen, efter nästan 2 år som föräldraledig med Nelly. Jag ångrar inte en sekund att jag drog ut på föräldradagarna så länge, den här tiden med familjen har varit så värdefull. Nu jobbar jag 75 procent för att få ihop alla delar i livet. Lättare sagt än gjort kan tilläggas...

2016 var året då vi åkte på massor av utflykter tillsammans. (Läs mer om hela mitt resår på Resfredag: 2016 med Resfredag och gott nytt resår!) Både nära, som här till Kolmården...

... och betydligt längre bort. Våra tre månader i Thailand var otroligt efterlängtade.

Ja, ni fattar.

Lillmyhran är otroligt kul att hänga med, det händer alltid grejer när hon är i närheten.

Kattungar på Österlen, oslagbart. Älskade att åka dit med mamma och syrrorna.

Jag sprang mycket. Jättemycket! Faktum är att 2016 var året då jag kom i mitt livs bästa form någonsin! Och tappade den. Vi låter resten vara osagt. Att jag är en periodare råder det tyvärr ingen tvekan om.

Min favoritbild i alla kategorier. Tack Katarina W som tog bilden! Det känns kul att känna sig fashion.

Min familj på jullovet i Skottland. Får ibland nypa mig i armen. Tack livet!

Mamma, min mamma. Det har varit ett tufft år med cancerhelvetet ständigt närvarande, hos båda mina föräldrar. Ovisshet, rädsla och sorg. 2017 ser dessvärre inte alls bättre ut, snarare tvärtom. Jag tar en dag i taget, och peppen för det nya året känns... obefintlig om jag ska vara ärlig. Jag vet att livet kommer och går, döden är ju det mest naturliga som finns. Det enda vi kan vara säkra på här i livet är ju att vi faktiskt kommer att dö! Men ja. Föräldrarna har ju alltid funnits där. Alltid. 

Här kan läsa tidigare årsredovisningar, från 2011 och framåt. 

Lithells korvcrepes

Förra veckans VAB-träsk fick en tacksam vändning när Linda/www.lindakw.com nominerade mig till en middagskasse från Lithells som räddade vår dag.

Tobias fick en kasse från Lithells levererad till jobbet och jag slapp därmed tänka på sedvanlig middagsångest. Receptet vi testade var Korvcrepes (pannkakor med majsröra, sallad och grillkorv). Barnen delade i slutändan upp korven/pannkakorna/salladen och åt för sig, medan jag och Tobias åt crepes för fulla muggar. Otroligt skönt att slippa tänka och bara gå efter recept. Linda tipsade om att skiva korven som pålägg på färdig pizzabotten för en snabb och smidig middag - det ska vi testa nästa gång.

Tack Linda för att du nominerade mig, och tack Lithells för maten! Ni räddade vår dag.

Happy halloween!

Pysselfabriken är i full gång... Same procedure every year, fast i år är pumpan plockad i föräldrarnas trädgårdsland på Sturkö istället för att köpas för hutlösa kilopriser i Nynäshamn. Extra kul!

Tjejmilen 2016

Jag vaknade stel i benen, men glad. Igår var det dags för 2016 års upplaga av Tjejmilen - och i vanlig ordning sprang jag som ambassadör för Plan Sverige och deras kamp för att uppmärksamma flickors rättigheter i världen. (Följ kampanjen i sociala medier under #forhenne.)

Jag var lagom pepp på tåget in mot Gärdet. Jag har tränat löpning regelbundet sedan vi åkte till Thailand i slutet på januari, men de senaste veckorna har varken sugen eller tiden för att träna funnit där.

I takt med att jag såg alla tjejer förbereda sig på Gärdet var det dock som att något vaknade till liv i mig. Tävlingsinstinkten, den nästan bortglömda, fanns ju faktiskt där!

Jag mötte upp Lisa, min poddkollega från Att resa-podden, och fick värsta nostalgitrippen när jag insåg att det var fyra år sedan vi träffades för första gången just här - på Gärdet - för att springa Tjejmilen. 

Och hur gick det då? Alltså, jag satte personbästa på 53:57!!! Jag kände mig jättepigg i benen de första fem kilometrarna, andra halvan gick lite segare. Men ändå. 53:57, snabbast någonsin, och det efter att ha fött mitt tredje barn. Kroppen är verkligen fantastisk! 

Du kan också hjälpa Plan i deras arbete, i år ligger fokus på barn som blir mammor alldeles för tidigt. Plan Sverige vill ta ställning och hjälpa, inga barn ska tvingas föda barn! Genom att sms:a FLICKA100 till 72910 skänker du 100 kr till Plan Internationals arbete för flickors rättigheter.

Sista dagen som föräldraledig!

Idag började jag jobba igen, efter nästan 2 (!) år som föräldraledig. I samband med att jag gick föräldraledighet bestämde jag ett enda projekt: att göra klart Julias fotoalbum. Stackars lilla mellanbarn, som undrar varför Sebbes fotoalbum från hand första år är så välfylld när hennes pärm är helt... tom?

Alltså, jag har haft nästan 2 år på mig - och ändå sitter jag sista dagen innan jobbstart & pysslar, haha!

Men jag höll i alla fall mitt löfte, pärmen blev klar! Tur att jag har en syster som jobbar/jobbade med scrapbooking, hon har gett mig sååå många fina grejer som äntligen kom till användning.

Alla minnen, åh! Tänk vad tiden går fort...

Eh, albumet blev klart tack vare att Nelly fick fritt spelrum i lek/pysselrummet. Julia blev uppenbarligen bekymrad över röran... 

Nu jobbar jag alltså igen. Märklig känsla.

Roadtrip västerut!

Igår var det dags att packa väskorna igen! Vi lämnade Sebbe hemma med kusinerna och tog istället med oss min mamma på äventyr. Vi har nu spenderat två dagar tillsammans & prickat av Orust, Smögen & Varberg. Räkmackor, solnedgångar, glasspauser & nostalgi - jag är så glad över ännu en lyckad roadtrip med familjen!