Oscarsgalan.

Scarlett är alltid stilig! Gillar färgen, men inte tyget. Kul detalj med bar rygg.

Vet inte vad det är, men Nicoles klänning ser bara konstig ut.
 Och Nicole själv; ju mer botox hon sprutar in, ju tantigare ser hon ut!

Gwyneth. Om jag fick välja, skulle jag vilja se ut som dig.
Snyggast på röda mattan denna gången, som så många gånger förr!

Michelle ser bara... tråkig ut. Blek på alla sätt.
(Alla bilder från Stella pictures!)

Båda barnen sover. Får en helig stund att frossa i klänningarna från Oscarsgalan i natt. Långt i från mysbyxor och vällingfläckar. Känns lyxigt att få drömma sig bort en stund! Lätt att sitta här och ha åsikter om smink, klänningar och frisyrer. Men, det är väl just det som Oscarsgalans röda mattan-session går ut på, eller? Att vi "vanliga döda" ska få ösa ris och ros över kändisarna?

Mot sydligare breddgrader.

Jag hörde att vädret är bättre nere i södra Sverige. Dessutom hörde jag att min lillasyster Kajsa har lovat att laga mat om jag kommer ner med barnen. Sebbe längtar efter bus med morfar och kusinerna i Rödeby. Det finns alltså massor av orsaker att åka "hem" till Karlskrona. (Tobias tycker det är jättekonstigt att jag alltid säger att jag ska åka "hem". Det sitter i ryggmärgen, jag kommer alltid säga så!)

Mys med morfar.
2010-07-15

Sötaste lillasyster.
Kreta, maj 2007

Hemmafru-debatten.



Provocerande?
2010-02-06

 Har precis tittat på "Kvällsöppet med Ekdal" - "Är det nya hemmafruidealet en kvinnofälla?" Visst är det konstigt att det kan vara så provocerande att välja att vara hemma med sina barn? Nalin Pekgul (s) verkar gå i taket av att kvinnor som jag, unga och mitt i karriären, gör ett medvetet val att ta en paus från jobbhetsen för att istället - hör och häpna - ta hand om sina egna barn! Jag har haft turen att födas in i ett land där jag själv kan välja hur jag ska leva mitt liv, men tydligen är det bara ok så länge jag väljer "rätt". Jag hoppas och tror att jag så småningom ska hitta en bra balans mellan familj och arbete. Just nu, när barnen är små, känns det viktigare för mig att kunna vara med dem, istället för att sitta och slita för ett börsnoterat företag där arbetet som jag utförde i slutändan bara innebar att ledningen i toppen kunde ta ut ännu högre bonusar.

Just nu är jag jättenöjd med min situation, barnen är små, och jag vill finnas där för dem. Om ett par år kommer barnen vara äldre, och jag kan fortsätta springa runt, runt i karriärs-ekorrhjulet. Min man kommer med allra högsta sannolikhet vara hemma med barnen när de blivit äldre. Det som är så skönt är att det är jag och min man, och ingen annan, (inte ens Nalin Pekgul) som tillsammans bestämmer hur vi vill ha det i vår familj!

Åland.

Vi som delade hytt...

Julia myser hos moster!

Vi kunde lika gärna varit i Antarktis.

Klistermärken är numera Sebbes stora hobby.

Hemma igen efter ett intensivt dygn på Viking Lines "Cinderella". TACK till la Familia som villigt ställde upp när jag domderade vid måltiderna; "E, kan du hämta apelsinjuice?", "M, är det ok om jag tar dina vattenmeloner?", "Snälla L, jag skulle så gärna vilja smaka lite munkar..", "Åh, D, jag glömde ta en gaffel!" Typ så. Själv satt jag och försökte hålla koll på en förkyld och inte så lycklig Julia, och en Sebastian med mycket spring i benen.

Kul att komma bort en stund från förorten och dessutom få hänga lite med familjen. Allra nöjdast är nog Sebastian. Bollhav, den obligatioriska godis-uppbunkringen i Tax Free-shopen, knattedisko (!), långa spring-vänliga korridorer, fiskdamm i Ville Viking-klubben. Ja, ni hör ju själva!

Kryssnings-dags.

I eftermiddag åker jag och barnen på dygnskryssning till Finland med min syster och hennes familj. Det var två år sedan vi åkte sist. Tror ni det är sommar i Finland? Hm, inte jag heller. Får kanske bege mig lite mer söderut nästa gång.

Här hemma eldar vi för fullt i öppna spisen och går omkring i dubbla strumpor, men det verkar inte hjälpa. Jag fryser liksom inifrån! I går gjorde jag en rejäl vurpa på vår uppfart, med en lårkaka som naturlig följd. Tio minuter senare lyckades jag köra fast med bilen. Två småkillar erbjöd sig att skotta bort snön under däcken med sina innebandyklubbor, sedan puttade de loss bilen. Mitt i denna snö-depression finns det ändå hopp om dagens ungdom, visst är det skönt?

Sebastians första utlandsresa. Han ser inte direkt excited ut.



Sebbe pokerface!
2009-03-22



Titta det snöar!



Första snön faller, bäst att ge fåglarna mat!
2010-11-09







I början av november var Sebastan väldigt spänd över den första snön som föll. Det var jag också. Nu, typ 4 månader senare, känns det inte riktigt lika spännande längre. Idag var det så kallt ute att vi stannade inne hela dagen, trots att det var strålande sol. Och ja, jag vet, "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder". Det var mysigare att krypa ner och sova middag med barnen istället. De sov i nästan 3 timmar, jag klarade "bara" 2. Nu är vi pigga allihop, så vi kör uppesittarkväll med chokladpudding och vispgrädde. Sämre kan man ha det.

Har-någon-sett-den-andra-vanten?

Lycka är att slippa vinterkläder.
Skansen, 2010-08-27

På onsdagar tar jag med båda barnen till SATS för att träna. Jag har numera, efter ett antal missöden, lyckats utarbeta en tämligen fungerande plan för att komma i tid till passet börjar. Alltså, jag hävdar bestämt att alla som har varit föräldralediga borde ha en självklar anställning som projektledare när de ska ut i arbetslivet igen. Här snackar vi planering, logistik, pressade tids-scheman, oförutsedda händelser som tvingar en att för sjuttioelfte gången göra om schemat. Ja, ni förstår väl ungefär hur jag menar.

Funderar ofta på varför vi egentligen stannar i Sverige under vinterhalvåret. Låser ändå bara in oss, går i ide, för att sen sömndrucket kika ut lagom till de första solstrålarna tappert kämpar sig fram. I morse önskade jag mer än någonsin att det hade varit varmt ute. Bara en liten känsla av vår, är det verkligen för mycket begärt? Tänk att klä på Sebbe gympaskorna och jeansjackan, öppna ytterdörren, och gå. Kanske en filt runt Julia... Nej då, nu ska det på 10 lager kläder, fleece, tjocka strumpor, overall, vantar (som på något underligt sätt aldrig ligger där jag la dem sist?), halsduk, mössa, tjocka vinterskor. Lagom till Sebbe är påklädd och börjar svettas är det dags för Julia. Overall, vantar (åh neeeeej, vart la jag hennes vantar nu?), mössa. Japp, och där börjar hon gråta, för jag glömde ju amma! Just det, så ska JAG ha på mig kläder också. Täckbyxor, jacka, vantar (men är jag senil eller? Jag är helt säker på att jag hade dem i fickan??), vinterkängor, mössa, halsduk.

Nej, vet ni vad? Nästa vinter hoppas jag innerligt att ni hittar oss i Thailand i stället. Där kommer jag ligga i en hängmatta (kan jag låna er Pierre och Jenny?), utan en endaste liten tanke på borttappade vantar!

Svåger-reklam!

Spelning på Carlstens fästning
2008-07-11

Inte trodde jag att en av mina ungdomsidoler, Stefan Andersson , skulle bli min svåger! Stefan har skrivit några av mina absoluta favoritlåtar. Om ni inte har lyssnat på "Vargen", "Bröllopsvals från hagen", "Min olycklige vän" eller "Anywhere is paradise"- gör det! Stefan har på senare tid satsat på att skriva låtar med historisk bakgrund. Detta har resulterat i skivorna "Marstrandsfånge, No 90 Kleist", och "Skeppsråttan". Den 16 mars släpper han sin nya skiva "Teaterkungen", och kör i samband med detta några spelningar på Livrustkammaren i Stockholm. Om ni vill ha en riktigt bra upplevelse i mars- boka biljetter på ticnet. Ni kommer inte att bli besvikna!

Be my valentine!

Bröllop.
Karlskrona, 29 december 2007

För lite mer än tre år sedan blev vi man och fru, och lovade varandra att älska varandra alltid, alltid! I går var det alla hjärtans dag, och jag bedyrade min kärlek lite extra genom att laga en fin middag. En del har hänt sedan den där vinterdagen i slutet av december 2007, numera sitter vi fyra stycken runt matbordet. Är så glad för min fina lilla familj, och den stora också för den delen. Hoppas ni hade en bra dag i går!

Hellasgården och snö.



Uppe på toppen, Mount Vendelsö!



Vår lilla jordgubbe påminner oss om att det finns hopp om sommaren!



Mina fina snöänglar!



Sickla-sjön.
(13 februari 2011)

Det har varit en helg i snöns tecken. Soliga, kalla dagar med blå himmel och snö så långt ögat når. Idag packade vi ner termosen fylld av varm choklad och åkte till Hellasgården. Jättekallt, men helt underbart att gå ett varv på Sickla-sjön! Stod länge och tittade på några galningar som badade isvak. Det sägs ju att det ska vara fantastiskt uppfriskande. Jag skulle dock aldrig ens komma på tanken att hoppa i, jag tycker till och med det är för kallt att bada i augusti...

Det sägs att man ska leva i nuet, men...

Puss på dig älskling!

Mys med barnen på stranden.  Det känns inte så aktuellt idag.

Sebastian filosoferar.
Dubai, januari 2011

 ... just i dag tänker jag hellre på våra härliga dagar i Dubai. Känns overkligt att det bara var några veckor sedan vi var där. Ute rasar det full snöstorm och all busstrafik är inställd i Stockholm pga halka. Jag skulle ha varit hos tandläkaren inne i stan kl 10, men avbokade i morse. Tydligen var jag inte den enda som hade gjort det förklarade den trevliga tandläkar-receptionisten. Själv hade hon kunnat gå till jobbet. Jag gillar snö. Jag gillar Sverige. Men, ínte just idag. Just idag skulle jag nämligen hellre ha hängt på stranden i Dubai! Får nöja mig med att titta på fotona istället, och drömma mig bort till nästa resa.

Dagens vinstskörd!

Fick i veckan ett mail från Bloggfamiljen om att jag var en av vinnarna i en tävling de anordnade i december. Vinsten, som jag hämtade på posten idag, bestod av diverse produkter från "Småfolk". Sebastian tackar och tar emot, han har festat loss hela kvällen på ostkrokar och smoothie. Vilken lyx! Jag har haft lite vinstflow på senaste. Utmanar min kära syster Monnah- hon är annars tävlingsdrottningen i vår familj. (Har dock en bit kvar, med tanke på att hennes "paradvinst" består av en bil...)

Bio.

Februari 2009
Barnvagnsbio med Sebastian för ett par år sedan. Kommer för övrigt INTE att testa barnvagnsbio igen.
Tänk själv ca 50 skrikande ungar i en biosalong. Förtar liksom hela känslan av att gå på bio!

En sak som är bra när man har småbarn är att man lär sig ta tillvara på de små stunderna i vardagen, de man tidigare tog för givna! Innan Sebastian föddes gick jag och Tobias ofta på bio utan att tänka så mycket mer på det. Nu för tiden ser jag det som värsta lyxen att få komma iväg själv några timmar och sjunka långt ner i biosätet med en påse godis och en kall dricka...

I måndags var jag och en kompis på Söder och tittade på "King´s speech". Vi hade båda höga förväntningar med tanke på filmrecensionerna. Och ja. Det var en bra film. Men, den blir ändå inte en favorit hos mig. Hade kanske väntat mig lite mer. Kunde inte låta bli att hela tiden dra paralleller till "Stolthet och fördom". Colin Firth ÄR liksom Mr. Darcy.

Dags att åka till Skottland igen?

Tina, Sebbe & jag.
Tentsmuir Beach, Skottland (okt 2009)

"Man får väl ta seden dit man kommer!?"

Sebastian & Julia har precis fått en kusin i Skottland, lille Max. Jag vill åka och hälsa på, måste ju inspektera nytillskotte(n). Sist vi var där var Sebastian drygt ett år. Han och jag flög dit och hade en mysig vecka med Tina & co. Numera finns det en liten Julia med i bilden, och att flyga Ryanair med två småbarn känns inte lika lockande. Jag tror vi får avvakta tills jag har samlat tillräckligt mycket mod för att ge mig i väg tillsammans med en tvååring i trotsåldern och en halvårsgammal mammagris...

Tänk på döden.

Ingången till Mollösunds kyrkogård

Detta budskap möter alla som går förbi kyrkogården vid Mollösund, Orust. Tobias familj har sitt sommarställe i närheten, och jag kan inte låta bli att dra lite på mungiporna varje gång vi går förbi denna port. Visst tänker jag på döden ibland, men allra helst tänker jag på livet! Min lilla farmor skulle fyllt 100 år igår om hon hade fått leva. Istället för att bli ledsen för att hon inte längre finns här, väljer jag att vara tacksam för den glädje hon spred när hon levde!

Julia 6 månader idag!

1 månad

2 månader

3 månader

4 månader

5 månader

Idag, 6 månader!

Tiden går fort. I dag blir hon ett halvår lilla Jullan! Vem är hon då, fröken Myhre? Ja, vi håller som bäst på att lära känna henne. Några saker vet vi i alla fall. Julias största idol heter Sebastian. Ibland räcker det med att han bara tittar på henne för att hon ska kikna av skratt. Julias favoritsyssla för tillfället är att sitta i hoppgungan och titta på när pappa och Sebastian spelar fotboll (då och då får hon också en pass.) Något som också är populärt är att ligga bredvid pappa och lyssna när han spelar gitarr och sjunger. Favoritsnacksen heter majskrokar och banan. Välling är inte jättepopulärt, men vi jobbar på det. Allra bäst sover hon tätt, tätt intill sin mamma. Glömde jag att skriva att hon är världens finaste bebis? För det är hon.

Torres byter klubb.

Vad nu då? Varför ska hon blogga om fotboll, det verkar väl onödigt? Faktum är att jag nog blivit lite fotbollsintresserad ändå, det har liksom smygit sig på! Med en man som både älskar att spela och titta på fotboll, och som punkligt sätter på "Sportnytt" kl 22 varje kväll, är det omöjligt att inte bli påverkad. Inte heller blir saken bättre av att Sebastian till 100 procent verkar ha ärvt pappas fotbollsintresse. Killen är strax över två år, och han har redan grym bollkänsla. Måste väl också erkänna att det är trevligt att titta på fotboll även av andra skäl än just idrottsutövandet i sig. Dessa "andra skäl" heter bl.a. Torres, Beckham och Mellberg. Ögongodis, I like! (Men varför, varför slutade Torres bleka håret? Chansen att jag kommer följa hans framtida karriär i Chelsea blir betydligt större om han går tillbaka till sin gamla frisyr!)

Vår egen lille Torres
Dubai, januari 2011

"Full fart framåt, håll tätt bakåt!"
Vendelsö, juli 2010

Min modiga mamma.

Trötta men lyckliga, äntligen framme i Machu Picchu!



Peru, Juni 2006

För ungefär fem år sedan satt jag på biblioteket i Varberg och pratade i telefon med mamma. Hon hade så länge jag kan minnas pratat om att få se Machu Pichu och gå i Inka-indianernas fotspår. Men det blev inte mer än prat, tills den dagen för fem år sedan då jag sa "..men mamma, klart du ska åka. Jag följer med!" Där och då bestämde vi oss, och ett par månader senare åkte vi verkligen till Peru, följt av en vecka i Västindien. Är stolt över att mamma gjorde slag i saken, hon tränade stenhårt inför den fysiskt mycket krävande inka-leden, och fick sedan uppleva sin högsta dröm.

Tydligen fick mamma mersmak för spontana resor. För en vecka sedan ringde hon till mig och lät väldigt hemlighetsfull. Efter lite lirkande fick jag ur henne att hon funderade på att göra en spontanresa till USA. Sagt och gjort, i övermorgon åker hon! Hon stannar hos vänner och familj i en hel månad, för att sedan ta en tur via Skottland någon vecka och sedan hem till Sverige. Jag är van vid att vara den som står för resandet, men nu är det ombytta roller. Jag är hemma med snoriga småbarn, och mamma åker kors och tvärs runt världen. Bra jobbat mamma, hoppas du får en underbar resa!

Godis.



Sebbe har hittat Tinas godis..
Sturkö, 2009-07-18

Vissa dagar finns det bara en sak i mina tankar. Godis. Funderade ett tag på att skriva något klokt om situationen i Egypten, men just idag känns det sekundärt i min lilla värld. Vet inte hur jag ska göra för att bli kvitt min stora last i livet. Eller, behöver jag sluta helt? Kanske ska köra lördagsgodis som alla andra normala människor. Problemet är att jag inte klarar det. Jag kör allt eller inget. Av eller på. Tänkte att godissuget skulle avta med åldern, men icke! Jaja, jag vet i alla fall en viss syster i Skottland som är snäppet värre än mig. Tina- om du hade varit här skulle vi väl tagit en tur till kiosken?