Min modiga mamma.

Trötta men lyckliga, äntligen framme i Machu Picchu!



Peru, Juni 2006

För ungefär fem år sedan satt jag på biblioteket i Varberg och pratade i telefon med mamma. Hon hade så länge jag kan minnas pratat om att få se Machu Pichu och gå i Inka-indianernas fotspår. Men det blev inte mer än prat, tills den dagen för fem år sedan då jag sa "..men mamma, klart du ska åka. Jag följer med!" Där och då bestämde vi oss, och ett par månader senare åkte vi verkligen till Peru, följt av en vecka i Västindien. Är stolt över att mamma gjorde slag i saken, hon tränade stenhårt inför den fysiskt mycket krävande inka-leden, och fick sedan uppleva sin högsta dröm.

Tydligen fick mamma mersmak för spontana resor. För en vecka sedan ringde hon till mig och lät väldigt hemlighetsfull. Efter lite lirkande fick jag ur henne att hon funderade på att göra en spontanresa till USA. Sagt och gjort, i övermorgon åker hon! Hon stannar hos vänner och familj i en hel månad, för att sedan ta en tur via Skottland någon vecka och sedan hem till Sverige. Jag är van vid att vara den som står för resandet, men nu är det ombytta roller. Jag är hemma med snoriga småbarn, och mamma åker kors och tvärs runt världen. Bra jobbat mamma, hoppas du får en underbar resa!