Tjejmilen 2009. |
Det där springet i benen försvann tydligen någonstans på E22:an mellan Karlskrona och Stockholm. Igår, när jag äntligen fått på mig löparskorna, skrek hela min kropp "neeeeej!". Benen var som bly, fötterna vägrade röra på sig. Vad hände? Ska göra ett nytt försök imorgon. Kanske. Målet är att någon gång, någonstans, springa en mil på under en timme. Just nu känns det ungefär lika troligt som att bestiga Mount Everest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar