Dame Edna vs Kate Perry

Originalet

 

Kopian (?) MTV Music Awards 2011

Inte många som lyckas med bedriften att färga håret rosa-lila och inte se ut som en dålig kopia av Dame Edna. Kate Perry lyckas, såklart (även om det är svårt att inte dra vissa paralleller). Och kolla in naglarna, perfekt matchade med outfiten. Cool tjej!

Melon-dax

Julia ser lite bekymrad ut, men sanningen är att mina barn gillar all frukt - utom banan. Vi ser fram emot att äta mängder av krispig melon och saftig ananas i Thailand. (Den stackars trötta melonen på bilden inhandlades på Tesco, och var så långt ifrån krispig och saftig man kan komma...)

Kajsa goes north

Idag är det dags! Min lillasyster tar sitt pick & pack, åker till Umeå, & börjar på psykolog-linjen. Snö upp till midjan lär bli mer regel än undantag. Hon var ungefär 20 reservplatser från att följa med oss som barnflicka till Thailand. "Barnflicka i Thailand eller psykolog-linjen i Umeå??" Inte direkt som att välja mellan pest & kolera. Lycka till up north Kajsis! (& om det blir för mycket av den där Freud & de andra konstiga snubbarna är du alltid välkommen ner till oss...)

Let's read!

Härligt med en lugn stund. Både för barnen och mig. Ok, kanske mest för mig.

Reminder - Lev i nuet!

Honeymoon
Kanarieöarna, december 2007

Hur vaknade ni imorse?

Jag själv låg inklämd mellan 2 varma små barn, på en luftmadrass där all luft sakta pyst ut under natten. Inte jättebekvämt, men ändå mysigt med barnen som sov gott på varsin sida av mig. Så varmt och härligt det kändes på ryggen, där Sebbe låg tätt intill mig. Men... det kändes nästan lite för varmt. Var dock för trött för att tänka klart. Efter en stund gick det upp för mig att det där varma, det var Sebastian som hade kissat på min rygg. (Huggies blöjor är odugliga, köp aldrig dem.)

Fick inte direkt någon möjlighet att ligga kvar och mysa, fick snarare en rivstart på denna veckan. Det finns trevligare sätt att vakna på, eller vad säger ni?

Kung av... kiss!

Bingham graveyard

Det är något speciellt med kyrkogårdar. Jag dras dit, oavsett om det är i Sverige eller utomlands. Denna gången var jag ute på promenad med Julia i vagnen, och fastnade vid Binghams kyrkogård, en bit utanför Dundee. Har bara en dålig kamera med mig på denna resan, så bilderna förmedlar inte den "trolska" stämning som fanns där.

På kyrkogårdar hittar man ofta spännande och ovanliga namn. Kyrkogården jag besökte nu i veckan kom dock inte med några nyheter. Verkar som att varenda (död) man i Skottland hetat John, Robert, James eller David. Kvinnofolket gick under namnen Margaret, Elizabeth, Helen eller Mary. Efter att ha gått runt en stund blev det nästan komiskt att se dessa namn dyka upp på var och varannan gravsten. Hittade dock ett par namn som bröt mot namntrenden, och som verkar populära i Sverige just nu. De låg även högt upp på min namnlista när vi fick reda på att vi väntade en flicka; Agnes och Isabella. Kanske får jag spara dem? Eller kanske inte. Efter några veckor själv med barnen blir jag mer och mer övertygad om att de barnen vi har räcker - och mer därtill.

Att sakna

Jönköping, augusti 2007

Om jag saknar honom? Ja, det kan ni ge er på. Man får lite perspektiv på livet genom att vara borta så här länge ifrån varandra. Det ar bra att sakna, men inte för ofta, och inte för länge.

Roligaste vykortet ever?

Min far har nyligen gått i pension efter att ha arbetat som polis. Ett arv från hans yrkesverksamma tid hänger på kylskåpet hemma i Blekinge. Jag tror det kan vara det roligaste vykortet jag har sett, någonsin... (Kan någon matcha?)

Den vilda Bebiresan...

"En dag när allt är tyst

och lite tråkigt

får bebin lust att göra något bråkigt.

Han tar en låda

ur sin mammas skåp.

Nu ska han ut och åka båt!

Sist hissar han sitt lilla segel

och styr sin lilla båt

ut på stora havet,

nu vill han fort bli våt!

Men mamman vinkar 

sorgset ifrån strand

och ropar:

 TA DET VARLIGT!

Då skrattar bebin för sig själv

HA HA!

Det är ju nu

det ska bli farligt!"

 Utdrag från "Den vilda Bebiresan" av Barbro Lindgren och Eva Eriksson

Max-taxa?

Lat mig presentera barnens yngsta kusin, lille (?) Max. Barnmorskorna gor alltid hembesok forsta aret har i Skottland, och denna veckan var det dags igen. Vad nu, linjerna pa tillvaxtkurvan racker inte till? 11.1 kg  och 7 manader gammal. 2 kg mer an Julia, som ar ett ar. Vad sager man? Max pappa verkar stolt, och hoppas pa en karriar inom Rugby.

Vad tror ni, skulle de infora Max-taxa for Max om han skulle ga pa dagis i Sverige?

(one of) My precious!

"Mamma, jag vill vara med dig!". Dessa ord gor att jag smalter som honung. Igen.

Tips om tavling!

Om nagon av er ar tavlingssugen, tycker jag att ni ska ga in pa denna blogg, dar nagon har chans att vinna presentkort pa klader hos Ulla Popken. Jag sjalv har kollat in en fin klanning som jag garna skulle ha pa mig nere i Thailand...

Vi skulle ju bara...

...aka ner till centrum for att kopa den har boken till Tinas aldsta son. Vi kom, ett par timmar senare, hem med bl.a. det har:

(Alskling, du behover inte vara orolig. Jag ar bara skyldig till ett par av inkopen.)

Gosan

Julia gar under manga smeknamn, just nu kallar vi henne "Gosan". Hon tar varje chans hon far till att gosa in sig, bade hos kanda och okanda manniskor har borta. Moster Tina ligger hogt upp pa "gos-listan". Julia verkar vara lite konfunderad av att Tina och jag ar sa lika. Detta utnyttjar Tina och far pa sa vis manga goa kramar varje dag. I don't blame her!

I just can't get enough!

Efter en vecka i sotsaks-trasket far jag nog ta en allvarlig funderare pa om Ryanair kommer ta hutlosa avgifter for overvikt inte bara pa mitt bagage, utan aven for mig? Att bo tillsammans med min storasyster Tina, ar ungefar som att bo pa Tesco's onyttighetsavdelning. Inte bra med andra ord.

I morse kunde jag i alla fall kanna att nej, det ar inte ok att ata choklad till frukost. Ett litet steg pa ratt vag. Det ar dessutom mandag, och som uppvuxen med mantrat "Jag borjar pa mandag...", kanner jag anda en gnista hopp att faktiskt klara nagra timmar utan socker. Med lite pepp fran er kanske jag rentav kan klara hela dagen.

Sensommar i Skottland

Vi njuter i fulla drag av att vara i Skottland. Intensivt, javisst, men sa ar livet som resande mamma till tva sma under tre ar. Sebbe skypade lange med pappa idag, oj vad mycket de hade att beratta for varandra. Nu har vi varit har en vecka, tiden gar snabbt. Systern och jag har fullt os hela dagarna, har inte ens hunnit paborja det obligatoriska skvallret annu. Ca 3 veckor kvar dock, sa vi kommer nog hinna...

Skolstart i Dundee.

Barnens kusiner fick veckan som gick damma av sina skoluniformer och borja skolan igen efter ett langt sommarlov. Jag tycker skoluniform ar bra! Barnen behover inte jamfora sig med andra, alla ser ungefar likadana ut. Hysterin over markesklader gar langt ner i aldrarna, kanske slipper man just den aspekten om barnen har skoluniform (i alla fall under skoltid).

Sebastian undrar fortfarande varfor kusinerna maste ga i skolan, istallet for att leka med honom. I forrgar var han runt i huset och letade efter dem. Nar han inte hittade dem kom han uppgiven till mig och fragade: "Mamma, var ar mina barn?" Min lille Sebbe, dina barn lar du far vanta pa i manga ar!

Genus i skogen?

Som dotter till en skogshuggare på deltid kan jag inte låta bli att bli upprörd av denna artikel om
genus i skogen. I artikeln berättas bl.a. om att arrangörerna av en skogsmässa gjord i våras försökte locka till sig fler kvinnliga skogsintresserade genom att skicka inbjudningar med klippdockor i olika skogsutstyrslar.

Alltså, jag har absolut inget emot kvinnor i skogen. Min starka och sega faster är grym i skogen, säkert bättre än de flesta män. Men. Jag är helt övertygad om att hon inte började slita med skogs-arbete för att någon skickade henne ett kuvert med klippdockor i olika skogsutstyrslar. Alltså, miljoner kronor som läggs på frågan om genus i skogen? Nej tack. Lägg i stället de pengarna på annat. Snälla! Tack för ordet.

Blivande skogskvinna?

Sebbe pa dagis.

Idag fick Sebastian folja med till Mayas dagis och halsa pa. Jag stannade hemma och sov middag med Julia, skont vill jag lova! Sebbe sprudlade nar han kom hem, och berattade glatt om alla barn han hade traffat och alla pussel han hade pusslat. Innan han akte hem sa han sjalvklart "Sank you" till dagisfroknarna. Just nu ligger han utslagen pa luftmadrassen, och laddar infor en ny dag imorgon. Da blir det playdate med 4 tjejer! Det gar ingen nod pa honom har borta...

Catching up!

Tjohooo!

Ar det pinsamt att erkanna att jag alskar skvaller-tidningar? For det gor jag. Maken brukar uppvakta mig pa alla hjartans dag med en rykande farsk, svindyr, OK! fran tidningsbutiken Press Stop i Nacka Forum. Det funkar alltid. Tina vet ocksa hur man ska gora mig glad, och hade laddat upp med senaste nytt nar jag kom hit. Kanner att jag inte riktigt har koll pa laget (Amy Childs tex, vem i hela friden ar det?). Har en del att lasa, bast jag satter igang!

En helt vanlig torsdag i Skottland.

Sebbe gor sig redo for toa, igen. Och igen.

Nagon som forsokt ga pa toa med en ettaring och en trearing pa ett av Ryanairs flygplan? Inte det lattaste jag har gjort. Skulle inte rekommendera andra att forsoka.

Sebastian har borjat prata engelska. Eller, han tror det i alla fall. Tobias forstod knappt vad S sa i telefonen nar de pratade. Undrar hur det kommer lata nar vi aker hem igen!?

Skolan har precis borjat har borta, barnen ar sa sota i sina sma skoluniformer. Sebastian gar runt och ropar "Barnen??", och verkar ha svart att forsta varfor kusinerna maste ga till skolan istallet for att leka med honom. Lille gubben, han vet ju inte ens vad en skola ar for nagot. Tank vad manga saker han har kvar att upptacka!

Fika hos Tina.

Den som tror hon ska banta hos Tina, hon tror tydligen fel. Hur mycket kommer jag att gaina? Usch...

Lev i nuet!

We have arrived in Scotland! Resan gick ok. Julia var inte glad, tur att Sebbe var exemplarisk. Jag var lagom svettig vid resans slut... Barnen har fullt upp med sina kusiner, och jag har redan varit hos Mr Tesco.

 En kompis på facebook hade följande text i sin status-uppdatering häromdagen. Blev så tagen av orden att jag måste dela med mig: "Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest;
Människan! Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar. Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan. Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet. Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden. Hon lever som om hon aldrig skulle dö. Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt!"

Just nu njuter jag i fulla drag av att leva i nuet. Life is good!

Foto: Vladimír Vladimírovič (Picasa Webalbum)

Grattis brushan!

Idag fyller min store bror Peter, 192 cm lång, år. Min bror som för övrigt kan precis allt. Som tapetserade om vårt hus innan han knappt var torr bakom öronen. Grattis Pewe! Kan köpa hem lite Salt & Vinegar chips till dig om du är riktigt snäll.

Globen by night!

Ikväll har vi haft riktig semesterfeeling! Eftersom barnen aldrig ville somna bestämde vi oss för att ta dem i varsin vagn och ta en promenad in till Skanstull. Tobias ville visa Sebbe "den stora golfbollen" med tillhörande kvällsljus. Hade nästan glömt hur det kändes att gå en runda på stan nästan-mitt-i-natten. Stannade på McDonald´s och tog en glass, och fick på köpet se början till ett slagsmål. Strosade hem och blev utanför lägenheten stoppade av en polisbil som frågade "om vi möjligtvis hade sett en man med en väska och mörka byxor?" Hm, verkar som vi haft det ganska lugnt och skyddat i vårt radhus i förorten trots allt!? Nu är det verkligen dags att sova, imorgon går planet till Dundee, Skottland!

Gräsänkling to be.



Vad tror ni han viskar till henne? -"Var snäll mot mamma nu??"



Här har ni ett radarpar som definitivt kommer att sakna varandra!

Imorgon lämnar jag och barnen Tobias i Sverige och åker till Skottland i nästan en månad. Det är blandande känslor hos pappan i familjen just nu. Tufft att vara utan sin familj så länge, särskilt barnen. En vecka är ok, då blir det massor av tid över till golf, fotboll, tennis, FIFA-kvällar med polarna, tid framför datorn, sovmorgnar och jobb. Sen blir det nog värre... Blir saknaden alltför stor får han sätta sig på ett plan och komma över, tre timmar med flyg är överkomligt.

Väskorna är packade, men allteftersom timmarna går kommer jag på fler och fler saker jag har glömt. Samtal som ska ringas, mail som ska skickas, räkningar som ska betalas. Det gäller att ha koll på grejerna! Än så länge funkar det i alla fall, det här nomad-livet var min vardag under många år! Kanske inte lika lätt när det finns två barn med i bilden, men det ska nog gå bra ändå. Behövs bara lite mer planering, och lite fler leksaker/blöjor/nappflaskor i väskorna... :)

Sebbe Taikon.

Foto: Monnah

Under några stressiga flyttdagar har vi tacksamt kunnat leja bort barnen till snälla personer i vår omgivning. Sebbe har tex röjt hemma hos moster Monnah, och att döma av bilderna ovan verkar han ha haft kul!

I onsdags började vårt liv i kappsäck på riktigt, på mindre än en vecka kommer jag ha sovit på fem olika ställen! Vi går numera under namnet familjen Taikon...

Klara!

Flytten gick jättebra, är tacksam för alla som hjälpte till. Fick höra efteråt att vi borde kastat de skrangliga Billy-bokhyllorna och den blekta Ektorp-fåtöljen, onödigt att knö in dem i förrådet. Inser att jag borde rensat mer, slängt mer, men det är svårt! Kanske är jag redo för ännu en släng- session när vi kommer tillbaka till Sverige!?

Sista natten i huset!

Förra flytten, sista natten i lägenheten!
Juni 2009

Japp, det här är sista natten vi sover i vårt parhus! Saker överallt och ingenstans (hittar ju allt utom just de grejerna jag verkligen behöver!). Stressen lägrar sig, men det känns ok ändå. Vi är ju på väg mot vårt livs äventyr, det gör det lättare att hålla med-ärvda stress-gener i schack! Sebbe är på sleep-over hos kusinerna, honom går det ingen nöd på. Julia leker herre på täppan och bygger järnet med storebrors BRIO-tåg, vanligtvis blir hon tacklad om hon försöker sig på att låna hans grejer...

Känns lite som kvällen innan en tenta. Jag vet så väl att jag måste, måste sätta igång och vara effektivare än någonsin. Men... Så många men! Wish me luck, it´s gonna be a loooooong night.

Stolt!

Jag är så grymt stolt över min lillasyster! Idag fick hon besked att hon blivit antagen till psykolog-linjen. Som hon har kämpat, MVG i nästan alla ämnen! Min egen lilla hobby-psykolog börjar bli stor. GRATTIS Kajsis!

Lamino-love.

Jag är ingen person som lägger tusentals kronor på möbler och inredning, alla insparade pengar går istället till resor. Detta behöver inte betyda att jag inte gillar inredning, tvärtom. En av mina favoritbloggar heter Trendenser och är den ultimata inredningsbloggen. I julas fick jag tidernas julklapp när jag vann första pris i bloggens advenskalender; en String-hylla, en Ruben-lampa och en Lamino-fåtölj. De säger att prylar inte direkt kan köpa lycka, men jag kan intyga att jo, lampan och fåtöljen gjorde mig lycklig, på riktigt. Varje gång jag sätter mig i fåtöljen och känner skinn-doften, då njuter jag. Stringhyllan väntar fortfarande på en plats i vårt nya hem. Var, när och hur det hemmet kommer vara, det vet ingen. Allra minst jag.

Zlatan vs Timbuktu.

Zlatan?

Timbuktu?

Men hjälp, har Timbuktu börjat spela fotboll? Blev lite lätt förvirrad när jag såg sportbilagan i Aftonbladet idag. Zlatan och Timbuktu är ju grymt lika (fast har en känsla av att Zlatan inte kan sjunga lika snabbt som Timbuktu?!).

Bye bye overallen!

Januari 2011. Vår lilla michelin-gubbe försöker bestiga Mt Vendelsö.

Vi har precis kört i väg alla våra vinterkläder till Shurgard-förrådet. Jag kommer inte att sakna dem, inte ett dugg. Är ganska säker på att Sebastian inte heller kommer sakna sin overall, att döma av fotot ovan. Detta året kommer vår familj helt enkelt hoppa över allt som har med vintern att göra. Ni vet, skrapa bilrutan i -15 grader, skotta snö, bylsa på sig 10 lager kläder, för att sedan gå in i en butik och känna svetten rinna i floder längs ryggen, halka på glashal uppfart och dra på sig världens lårkaka... jag kan hålla på hur länge som helst! Nope, denna vintern ligger jag på en strand på Koh Lanta och tänker på annat. Gott så.

Är det så konstigt att man älskar henne?

Sturkö, juli 2011.

Ett-års kalas!

Trots att flyttkartonger står i varje hörn var vi såklart tvugna att fira vår ett-åring idag! Sebbe hjälpte till att blåsa ut ljuset, och öppna paket(et). Julia var mest glad över att vi sjöng "Ja må hon leva..!" Hon älskar att sjunga, och försökte hänga med så gott det gick.

Svårt att förstå att det redan har gått ett år sedan Julia kom till oss. Hon är vår egen lilla prinsessa.

För exakt ett år sen...

... skrev jag följande i min dagbok:

"Jaha. Surprise, men jag har fortfarande inte fått barn. 14 dagar över tiden idag. Får igångsättning imorgon.. Kan inte fatta att detta händer igen!? Varför vill mina bebisar envisas med att stanna i magen i eviga evigheter???
HOPPAS att denna förlossningen blir bättre än med Sebbe, orkar inte med en så långdragen grej igen! Eftersom jag blir igångsatt är ju risken stor att förlossningen drar ut på tiden.
Lilla lilla Bebis, du har fortfarande chans att komma ut på naturlig väg. Typ nu. Typ i natt. KOM!!!"

Alldeles ny. 5 augusti 2010.

Det kom ingen bebis den natten. Dagen efter blev jag igångsatt. Strax innan midnatt kunde barnmorskan äntligen lägga en alldeles varm och ny liten tös på mitt bröst. Ögonblicket bevarar jag i mitt hjärta för evigt.