And the winner is...

Hade ju en liten utlottning i bloggen. Sebastian hjälpte mig att dra en vinnare med det gamla hederliga lapp-systemet. Har förstått att några av er haft problem att kommentera, så Sara och Jeanette, era namn stod också på två av lapparna. Lea, maila mig din adress till aniika@spray.se, så kommer bio-biljetterna på posten!

Paus från pack-kaos!

Nu är vi nere på detaljnivå. Typ "tryck-ner-så-mycket-som-möjligt-i-resväskan"-nivå. Hur packar man för sju månader i Thailand? Svårt. På min "to-do" lista finns numera bara ett fåtal punkter kvar. Drömmen börjar bli verklighet. Är mest nervös för själva flygresan. Två barn under tre år, på ett flygplan, i många långa timmar. Ska strax åka till affären för att handla upp hela godisavdelningen. Kanske kan det hjälpa en bit på vägen?!

Flashback

Marinmuseum, Karlskrona

För snart fyra år sedan gick jag och min blivande man på den här bryggan, på väg mot vår vigsel. Idag går min man på samma brygga med våra barn, ett i varje hand. Tänk vad bra livet är ändå!

Vilka är ni?

Numera vet ni kanske lite mer om vem jag är. Nu vill jag veta vilka NI är!? Vore kul om ni lämnade en kommentar i detta inlägg, så jag vet vilka läsare som egentligen gömmer sig bakom den där statistiken. Självklart tänker jag försöka premiera någon av er läsare - på fredag kl 12 lottar jag ut två bio-biljetter till någon av er som kommenterat på detta inlägg. Deal?

Boken vi alla väntat på!?

Bild: Chic

Det verkar som att Maria Montazami blivit "ostkroks-kvinnan" med hela svenska folket. Det är svårt att undgå henne, överallt och ingenstans dyker hon upp; egen väskkollektion, eget läppstift, reklamfilmer, you name it! Det senaste är att hon lanserar en bok hos Ellos (fast vänta nu, Ellos av alla ställen?)

Jag klandrar henne inte, det gäller att smida medan järnet är varmt. Hon har ju trots allt lyckats hålla sig kvar i rampljuset mer än den obligatoriska kvarten. Det finns nog en orsak till att hennes "tv-kollega" Anna Anka numera förpassats till mediakylan. Man vinner på att vara trevlig i längden. Har hört att Maria Montazami är genuint trevlig, och inte kör med en massa diva-later.

Tittar inte längre på "Hollywood-fruar", hinner helt enkelt inte, men under den säsongen jag tittade var Maria min absoluta favorit. Hennes konstiga uttryck, hennes personlighet - man kunde liksom inte låta bli att tycka om henne!

Nedräkning

Ja, jo, det börjar faktiskt kännas "på riktigt" nu. Idag har vi spenderat ännu fler tusenlappar på vaccin (det tar ju aldrig slut!), denna gången mot kolera. Vaccinet får inte ges till barn under två år, vilket gör att Julia är ovaccinerad mot just kolera. Jobbigt! Måste vara extra försiktiga med maten vi ger henne därnere.

Vi har också fixat reseförsäkring. Kan rekommenda Länsförsäkringar Blekinge, de hade mycket bättre priser än de försäkringsbolag vi började kolla på. Fast visst, det är inte precis gratis att åka bort så här länge om man vill vara bra försäkrad.

Vår långa "to do- list" börjar sakta men säkert betas av. Den fylls iofs ständigt på, men tror vi har koll på det viktigaste. På söndag bär det av.

Dubai 2010
"Torres-kläderna" ligger i en av högarna som får följa med till Thai-landet.

Mammas flicka!

Golfboll i handen, såklart. Hon är ju Sebbes lillasyster!

Vår lilla Julle-bulle är en riktig liten sötnos. Det händer så mycket nu, varje dag lär hon sig något nytt! Snart 14 månader har gått sedan det äntligen var dags för henne att komma till oss. Nya ord dyker upp hela tiden. Nu senast var det "MERA", vilket upprepas sådär 100-200 ggr per dag...  En riktig gottegris är hon. Hm, undrar vem hon fått det ifrån? :)

Finn ett fel.

Felet kallas Hans, och råkar vara min bror. Mådde lite illa när jag såg kortet, fast på ett bra sätt. Does it make sense?

Globetrotter

För 2 veckor sedan: Skottland. Om 1 vecka: Thailand.

Det var så hon kallade mig mormor, fast med bred dialekt: "glååå-be-tråtter". Och visst, jag kallar mig gärna globetrotter! Det satt långt inne dock. När alla mina klasskompisar i grundskolan åkte på skidresor till Alperna, eller charterresa till Kanarieöarna, åkte min familj till ... sommarstället på Sturkö. Alltså en resa på högst 3 mil från mitt barndomshem. Oj vad livet var orättvist.

Jag var alltså en slow starter. Första gången jag åkte utomlands hade jag hunnit fylla 15 år. Fick äran att följa med min syster med familj till Hamburg, Tyskland. STORT! Men sen... drömresan till Australien när jag var 17. En dröm jag hade haft sen jag var liten, liten, kunde plötsligt gå i uppfyllelse. En vän till familjen flyttade dit och erbjöd mig och min bästis V att komma dit och bo ett tag. Dreams do come true!

Under resan till Australien satte det välbekanta suget i resemagen igång. Men, innan jag kunde boka nästa långresa hann jag med flytt till Stockholm, förlovning och plugg, plugg, plugg... tills jag kom på att man faktiskt kan kombinera, i vart fall pluggandet, med resande.

Överst på min lista över intressen hittar ni numera "att resa". Klyschigt? Kanske, men så är det. Har under många år struntat i flashiga kläder och dyra prylar, för att istället ta alla slantar och boka en resa. Jag och min syster Tina kör tävlingen, "flest-länder-innan-du-dör-vinner".

Har nyligen börjat följa en blogg, som skrivs av en tjej som också älskar att resa. Hon har skrivit ett "Traveling CV", en kul idé som jag också tänkte köra:

1. Australien
2. Nya Zeeland
3. Fiji
4. Thailand
5. Japan
6. Dubai
7. Egypten
8. Marocko
9. Tunisien
10. Grekland
11. Ungern
12. Tyskland
13. Österrike
14. Schweiz
15. Lichtenstein
16. Monaco
17. Frankrike
18. Spanien
19. Portugal
20. Italien
21. Storbritannien
22. Polen
23. Finland
24. Sverige
25. Norge
26. Danmark
27. USA
28. Bon Air
29. Cayman Island
30. Jamaica
31. Haiti
32. Kanada
33. Peru
34. Costa Rica
35. Mexico
36. Panama

Trettiosex. Men, ändå så många länder kvar! Island lockar, mycket. Och Seyshellerna, Guadeloupe och Argentina. En riktig safari vill jag också hinna med. Och så Grönland. Kina och... ojdå, hur ska jag hinna jobba? Och hur ska vi ha råd? Hoppas jag får leva länge, och att den där Triss-vinsten alla drömmer om snart blir min!

En dag i golfens tecken.

Klubbhuset, Ekerums golfklubb.

Fint ska det vara!

... tänk att golf kan vara så här romantiskt!?

Ledarbollen. Vann gjorde till slut Gustav Adell, som visade sig vara en trevlig prick!

Full koncentration på golfbanan.

Sebbelito i sitt rätta element! Den där Adell får passa sig.

"Mååååååål!"

Förra helgen hade Tobias planerat en utflykt för vår lilla familj. Inte helt oväntat gick den i golf-tema.  Han hade snappat upp att det gick en golftävling ("Telenor Masters") på Öland, närmare bestämt på Ekerums golfklubb. Måste erkänna att jag var lite motvillig till hela förslaget från början, men vi fick en superfin dag tillsammans! Solen sken, barnen var glada och omgivningarna vackra. Att jag dessutom träffade en intressant kontakt och på så sätt fick in en ny organisation till Godhandling.se, gjorde helgens utflykt komplett på alla sätt och vis.

Min vän grodan.

En av sakerna ni inte bör missa i Karlskrona: ta en tur förbi konditoriet Gylles och inhandla en liten grod-bakelse fylld med magisk "päronfluff". Grön marsipan är en klar favorit hos mig. Har fortfarande trauma efter en händelse i barndomen, då jag först ätit upp den trista sockerkaks/gräddfyllningen, för att noga uträknat spara det bästa till sist. Efter ett kort toa-besök kom jag tillbaka för att avnjuta kvällens höjdpunkt - marsipanen! När jag kom tillbaka hade min far, sin vana trogen, ätit upp det han trodde var mina rester. Japp, det är min definition av trauma...

Sleeping beautys!

Mina fina barn. Eller... Tobias gillar inte riktigt när jag säger det. "Våra fina barn" är väl mer korrekt, sett från alla möjliga perspektiv. (Notera speciellt golfbollen som kramas hårt i Sebbes hand. Hjärntvättad av pappa eller genuint intresse? Skulle gissa på båda.)

F(ö)rtrollande vackert!



Saltö badplats.

Här är en av anledningarna till varför jag faktiskt kan tänka mig att flytta tillbaka till Karlskrona framöver. Saltö. Det är något med havet som gör mig lycklig. Jag och Tobias har det bästa av alla vatten-världar, med hemmabasen i Stockholm, och familjernas sommarställen på både Orust i Göteborgs skärgård, och Sturkö i Karlskrona skärgård. Vilket privilegium! 

Svenskt vatten i all ära, men om två veckor är det Andaman-havet vi kommer att bada i. (Jag som inbillade mig att jag kunde lämna "Beach 2011" bakom mig, ajajaj...)

Vadå spruträdd?

Hon har då inte ärvt min sprutfobi!

Förberedelserna inför vårt stora äventyr fortsätter. Idag fixade vi den allra sista vaccinationen innan vi åker till Thailand. Ett hett tips är att börja i god tid, det måste gå minst fyra veckor mellan doserna. Vi vaccinerade oss på VaccinDirekt vid Sjöstaden. De var helt ok, även om "löpande-band" känslan blev ganska påtaglig.

Eftersom vi inte hann ge Julia sista dosen innan vi åkte till Karlskrona, ringde jag Infektions-mottagningen på Blekinge lasarett nästan det första jag gjorde när vi kom hit. Och - en stor eloge till dem! De var jätteangelägna om att vi skulle ha bästa möjliga skydd och verkade genuint intresserade av att hjälpa oss. Vi hade lite funderingar om allt möjligt, och möttes idag av inte mindre än en läkare och två sjuksköterskor på sjukhuset. Julia hann inte ens reagera på sin spruta, eftersom en av de snälla sjuksköterskorna hade gett henne en piggelin att smaska på. Visst finns det både för- och nackdelar med att bo i en "mindre" stad, och bemötandet inom sjukvården ligger helt klart på vågskålen "fördelar" efter dagens erfarenhet.

Danmarks nya statsminister

Foto: Scanpix/Ebbas blogg

Helle Thorning-Schmidt heter hon, Danmarks nya statsminister. Hoppas hon är lika bra på politik, som hon är snygg! Lite kuriosa: Helle är gift med Stephen Kinnock, vars pappa är Neil Kinnock - före detta partiledare för Labour Party i Storbritannien. Må tro att svärfar är stolt över Helle nu!

Fika-paus på bryggan

En dubbel-vagn med opumpade däck, innehållande en styck fika-sugen nästan-tre-åring, och en styck inbäddad, sovande ett-åring. Lösningen blir att ställa en trött lillan vid strandkanten, och ta lillen ut på bryggan för en liten fikapaus. Havsbrisar som blåser friskt och en sol som kämpar för att alstra några sista varma strålar innan sommaren är slut på riktigt. Kan inte mer än att hålla med Sebastian; -"Det här är livet mamma!"

Varje dag...

... är en sällsam gåva, en underbar möjlighet! Älskar detta ordspråk, som min alltid lika pyssliga syster Mimmi har skrivit över ingången till mina föräldrars veranda. Vi har det fint här ute på ön.

Cousins in crime



Maxi-liten (?) och Julle-bulle gungar loss.

Kolla vilken schysst dubbelgunga vi hittade i Skottland! Två kilo lättare, men sex månader äldre, är Julia om man jämför med Max. (Kanske inte så konstigt, med tanke på att Julia matade sin yngsta kusin med diverse överblivna rester hon hittade på golvet...) Både Sebastian och Julia verkar sakna sina kusiner, senast igår pratade Sebbe om "mina barn" i Skottland. Får se när de får tillfälle att träffas nästa gång, det lär dröja ett bra tag. Vid det laget kanske tom Julia har lite hår på huvudet!

Visa ord från vis far

Spelkväll på Sturkö igår. Memory med ... "Cars" såklart!

Min far kom hem från ett seminarium ikväll med följande lärdom: "Man ska se till att man inte behöver saker man inte kan få!" Saker kunde även innebära upplevelser ect, tolka fritt! Djupa grejer, som tåls att tänka på! Nu ska jag återgå till mina avtal. Skulle inte klara det utan min bästa vän godiset. See you later, alligator (som far hade sagt)!

Ugglor i mossen

Foto: West Elm/Trendenser

Ingen har väl lyckats undgå uggle-trenden i både mode- och inredningssammanhang? Överallt dyker de upp, ugglorna, nu senast i julgranen. Gillar wellpapp-ugglan, om jag hade varit lagd lite mer åt det pyssliga hållet kanske jag hade försökt mig på att göra en.

Sebastian är tydligen trendkänslig, han har i över ett år varit helt galen i ugglor. Fram till bara för några veckor sedan skulle varje saga innehålla minst en uggla, men de börjar sakta men säkert konkurreras ut av Bilar. (Ska bli intressant att se vad nästa "grej" blir.)

Andra söta ugglor jag har sett på senare tid innehåller handkräm + läppglans, kolla här!

Som man bäddar får man ligga...

... eller jag vet inte. Stämmer verkligen det? För jag är ganska säker på att Jullan inte bäddade så här.

Puss(la) farmor!

Farmor är en hejare på pussel.

Just nu pusslar vi "Cars" dagarna i ända.

Hemma hos farmor och farfar i Göteborg var det fullt ös hela dagarna, som vanligt. Farmor hade full sjå med att pussla, rita, leka och busa, tills både hon och Sebastian stupade i säng på kvällarna. Sebbe hann också lära farfar ett och annat spel på iPad:en innan han drog vidare till mormor och morfar.

(Det finns fördelar med att sälja huset, vi får tex möjlighet att bo hos nästan alla vi tycker om! Frågan är om de vi tycker om är lika glada över att ha oss boende hos sig, men det tror vi. Eh...)

Min makes ungdomskärlek

Foto: "OK!"

Första gången jag stiftade bekantskap med Samantha Fox var hos min jämnårige granne F. Han hade en stor poster på väggen med en lättklädd Fox, som låg med trånande blick med tuttarna i vädret (eller hade hon en bikini på sig? Minns inte längre. I vilket fall som helst gjorde de där tuttarna intryck på mig.). Uppenbarligen var inte F den ende killen i världen som drömde om Samantha, även min man hade en crush på förlagan till Baywatch-brudarna.

Tobias tog det hårt när jag visade bilden på Fox och hennes blivande ... fru. Det var alltså inte alls Tobias, eller någon annan av hans trånande manliga vänner, som vann den yppiga blondinens hjärta, utan Samanthas manager Myrna. Må de leva lyckliga i alla sina dagar!

Syskonkärlek

Första pussen, augusti 2010. Tänk om de vore så här kärleksfulla hela tiden.
Det är de nämligen inte!

Gwyneth



Foto: Scanpix/Ebbas blogg

Alltså, varje gång jag ser den här tjejen önskar jag att såg ut som henne. Hon har alles, och lyckas med konststycket att bara se bättre ut ju äldre hon blir. Och namnet, så fint. Som sagt, alles. Så här såg hon ut på filmfestivalen i Venedig i veckan som gick. Konstigt nog gillar jag den stora rosetten där bak, men hade inte tagit på mig klänningen själv.

Möss-påtagning

Lite höst skadar ingen, i vart fall inte om man vet att man åker till Thailand över hela vinterhalvåret. Med tre veckor kvar till avresa är det bäst att hålla huvudet varmt, i vart fall de i familjen som inte belönats med så mycket hår. Moster Tina i Skottland hade sparat över tio mössor till Jullan, ovan ser ni ett litet smakprov. Sötare modell får man leta efter.

Om att vara prinsessa

En gladis.

En smalis.
Foto: Scanpix/Ebbas blogg

Skvallertidningarna i Storbritannien rapporterar flitigt om Kate, medan svenska blaskor fokuserar på vår gravida Victoria. Girlsen delar bransch, hårfärg och uppgift: säkra tronföljden! Vickan strålar och ser riktigt lycklig ut. Kate däremot. Vacker, javisst. Superstylad, japp! Men, för varje bild som tas ser hon allt smalare ut. Hård press att vara nygift med en blivande kung, eller hinner hon helt enkelt inte äta på grund av alla kungliga uppdrag?

Om jag hade varit prinsessa hade jag suttit på min tron och ätit chokladpraliner hela dagarna. Kanske tur för både mig och mitt land att jag föddes som en vanlig "bonnatös" i en liten, liten by i Blekinge...

Ett-åringar i kilt

Sebbe i Skottland oktober 2009 och Julia i september 2011.

När skapas en tradition? När det händer två gånger i rad? Tre? Traditionen i fråga gäller att ta mina barn till Skottland och klä dem i en kilt när de är runt ett år gamla. Samma hörna, i samma hus, i samma kilt. Lika, men ändå så olika.

Hej då Skottland, hej Göteborg!

Höstfeeling både i Skottland och Göteborg.

Klockan 02:50 ringde väckarklockan i morse. Packa ihop barnen, in i bilen med snäll svåger som chaufför, packa ut barn och väskor och in på Edinburgh flygplats. Sebbe skötte sig åter igen exemplariskt, skönt. Julia däremot, liten ett-åring som har alldeles för mycket upptäckar-lust för att sitta still i ett trist Ryanair-flygplan. Kom fram till slut, puss på maken, sen direkt till Thailänska konsulatet för att fixa visum. Allt gick som planerat och jag kunde åka hem till svärmor och... ja, vad tror ni? Sova. Ostörd. Bästa "soven" på länge.

Broughty Ferry

Tiden går fort när man har roligt, imorgon bitti åker vi hem till Sverige igen. Sista utflykten gick till "Broughty Ferry", en pittoresk liten sommarort vid havet. Självklart med ett obligatoriskt slott som härskar i bakgrunden, dock inte ett vidare storslaget sådant.

Barnen och jag har stortrivts här i Skottland. Det ska dock bli skönt att "mellanlanda" i Sverige i några veckor och vara tillsammans hela familjen. Imorgon bär det av till Thailändska konsulatet i Göteborg för att ansöka om visum. Om tre veckor börjar nästa äventyr.

Syster och hennes son, med Broughty Ferry Castle i bakgrunden.

Smaken är som baken

Sausage rolls och Cured ham har varit Jullans favorit-mat här borta. Kan det vara pappans gener som slagit igenom efter hans två år i England och Wales? Usch, själv skulle jag aldrig få för mig att äta det.