50 plus 30

...längder alltså. Så långt har jag simmat i helgen. Med en sån här pool (minst 25 meter), är det dumt att låta bli. Dessutom blev jag inspirerad av både Sofia och Kajsa, som också verkar ha simmat en massa i helgen.

Det där med vatten och simma är för övrigt en mer eller mindre märklig parentes i mitt liv. I gymnasiet var jag och min syster Tina med i Svenska Livräddningssällskapet. Vi låg på en helt annan nivå än de "äkta" livräddarna. (Tinas och min verksamhet kunde mer beskrivas som plask och lek.) Men, när jag senare skulle ansöka om att vara Camp Counselor i USA var det en liten, liten ruta i det tjocka, tjocka ansökningsformuläret som "undrade-om-jag-kanske-hade-erfarenhet-av-lifeguarding"? Och ja, det hade jag ju. Lite. Så börjar alltså historien om hur jag lyckades få anställning som badvakt/livräddare/lifeguard i Rochester, USA.

Först blev jag kallad till en 5 dagars intensivkurs i New York. Jag var LIVRÄDD (kanske lämpligt, med tanke på att jag faktiskt skulle jobba som livräddare), och kunde knappt sova på nätterna. Vi fick göra tuffa simtester, "rädda" vattenfyllda dockor på djupt vatten och lära oss hjärt-lungräddning, för att sedan tenta av allt sista dagen. Kursen bestod av ett gäng ungdomar från hela världen, vilka de flesta tränade och tävlade i simning/livräddning i sina hemland. Undantaget var, förutom jag, en rysk tjej, som knappt kunde simma. (Behöver jag säga att hon inte klarade kursen?)

I alla fall. Det gick bra. Jag klarade slutprovet, och kunde lägga till "badvakt i USA, sommar 2001" till mitt CV. Men, räkna inte med att jag räddar er om ni ramlar i vattnet. Jag är nämligen värsta badkrukan...

Redo för invägning!

Imorgon är det måndag = invägningsdag på vårt lokala apotek. Tobias och jag kör vårt eget "Viktväktar"-race. Varje måndag går vi alltså och väger in oss på en våg (avsedd för att ordinera rätt medicin-dos), och slipper betala det (över)pris som Viktväktarna tar för att väga folk. Siffrorna kör vi in i ett excel-ark, och så kör vi en snygg graf av det hela (jo tack, jag blir gärna lika smal som fru Graf herself; Hannah Graaf. Dålig ordvits, jag vet, men kunde inte låta bli).

Så, tanken är att jag så småningom ska bli helt nöjd med siffrorna på den där apoteks-vågen. En ny garderob skulle sitta fint som extra morot för att nå målvikten!

Vår prins!

Han mår gott, Sebbe-liten. Tror jag det, dagarna fylls med bad i poolen, vattenmelon-frossa och turer i tuk-tuken. Sebbes min, när han häromdagen fick se en elefant stå och beta vid vägdiket, är oslagbar. Det hände liksom inte jätteofta i Stockholms förort. Men, han hade nog trivts ännu bättre om han fick besök av sina bästa kompisar Ebba och Astrid. Vi hör honom nämna dem både en och två gånger i veckan. Så, Astrid och Ebba, när kommer ni?

Fredagsmys 2.0

Så här kan man också spendera en fredagskväll! Pierre och Jenny tog igår kväll med oss till "Noon", en restaurang en bit söderut, med overklig utsikt över havet. Vi njöt av god mat och framför allt en solnedgång som bör upplevas "live". Vi satt kvar länge, länge och diskuterade allt mellan himmel och jord, och lite till. Denna kvällen blir svårslagen, men så tänker jag iofs nästan varje kväll.

Jag har fått flera mail med frågor om översvämningarna i Thailand. UD avråder från att åka till Bangkok, och 26 övriga provinser som drabbats. Men, vi märker alltså ingenting av översvämningarna här nere på Koh Lanta. Här är strålande sol och livet flyter på precis som vanligt. Eller, vanligt och vanligt förresten, det känns som att vi är så långt bort från "vanligheten" man kan komma.

Det finns hopp!

Mitt liv är fint just nu. Självklart finns det saker jag går och hoppas på ändå, för utan hoppet vore livet ganska tråkigt. Vad hoppas ni på?

Boven i dramat.

När jag såg de här paketen på kakhyllan i vår lokala stormarknad stelnade jag till. För tretton år sedan gjorde just den varianten av chokladkakor mitt liv tyngre (bildligt talat). Brottet är väl preskriberat vid detta laget, men egentligen borde de här paketen låsas in, eller rent av förbjudas. Jag trodde aldrig att jag skulle behöva se dem igen. Japp, det var just "TimTam" som lade grunden till mitt eviga tjat om att "jag-börjar-på-måndag"...

Som 17-åring åkte jag och min bästa kompis Victoria till Australien i nästan två månader. Jag hade hållit mitt nyårslöfte om att inte äta godis i nästan ett helt år. Definitionen på godis tolkade jag extensivt. Lite för extensivt, med tanke på att jag gick loss på avdelningen för chokladkakor istället. Vi hade turen att bo hos en bekant till familjen som villigt lade ner allt vi pekade på, och lite till, i kundkorgen när vi handlade (tack Cina). Vi skulle testa allt. Med hjälp av "TimTam" gick jag upp fyra kilo på mindre än två månader.

"TimTam-kilona" slåss jag mot hela tiden, ständigt, än idag. Fick knäppa bilden på kakpaketen illa kvickt, för att sedan springa därifrån. De ropade på mig, "ät mig, ät mig"! Just denna ronden vann jag. Nästa gång vi åker och handlar ska jag gå omvägar i butiken. I don´t want to walk that road again...

Uppfostringsknep (eller något i den stilen)

Två till synes obetydliga prylar, men ack så de förenklat mitt liv!

Tror bestämt att min man kan hoppa in och vikariera för "Supernanny" framöver. I tidigare inlägg har jag berättat om att barnen faktiskt bråkar mindre här nere. Och som extra grädde på moset har Sebastian blivit mer självständig. Som första-barn är Sebbe van vid att få "full attention". Han är van vid att föräldrarna svärmar för honom, leker, spelar fotboll, läser böcker, sjunger. Inte en sekund vill han leka själv. När Julia kom blev det uppenbart att det inte skulle funka i längden, i alla fall inte för mig som var hemma på heltid. Om jag inte ammade, eller bytte blöjor, eller tröstade magknip, skulle jag sitta på Sebastians rum och leka. Det gick bara inte! Försökte på alla möjliga vis få Sebbe att tycka det var kul att leka själv, men det gick sådär.

Tobias har gått och klurat ett tag, och la för ett tag sedan fram två förslag som vi har testat nu i ett par veckor. Resultatet är över all förväntan. Det funkar! Till viss del handlar det om mutor, men i det aktuella fallet skulle till och med IMM (Institutet mot mutor) jubla. Ok, here we go:

• Väckarklocka: Tobias gick iväg och köpte en rejäl väckarklocka med rolig signal. Efter några instruktioner om "den långa och korta visaren" förklarade Tobias för Sebbe att vi nu sätter klockan på en halvtimme. Under denna tiden ska Sebbe leka helt själv. Han ska inte fråga oss något (om det inte handlar om toabesök eller andra livsviktiga saker), utan helt enkelt ägna sig åt egen lek, eller leka med Julia om han vill det. När klockan ringer är det fritt fram att röja med mamma eller pappa igen! Till att börja med fick Sebbe en "egen" halvtimme om dagen, men nu har vi testat ett par om dagen. Och vet ni, det har funkat så bra! Jag är nästan förvånad själv. 
•  Godisburk: Samtidigt som vi köpte väckarklockan inhandlades en plastburk med blått lock (förlåt alla aggressiva genusforskare, borde naturligtvis ha köpt en rosa!). En del smågodis inhandlades också, som del av rekvisitan. Varje gång Sebastian är extra snäll lägger vi i en godisbit i burken. Gör han något dumt plockar vi bort en godis. På lördagen får han äta upp det som förhoppningsvis har hunnit samlas upp i burken (det blir alltså hans lördagsgodis). Sen börjar vi om! Om man inte gillar idén med godis kan man ju köra russin, eller varför inte klistermärken eller småmynt. I vårt fall har det nästan uteslutande handlat om att Sebastian varit mindre snäll mot Julia -typ puttat henne och tagit hennes leksaker. Sen vi började med godisburken har han blivit så enormt mycket snällare mot henne. Visst har en stor del att göra med godisburken, men märker att hela hans attityd mot henne har ändrats. 

Oj då, detta blev nog mitt längsta inlägg hittills! Men måste bara lovorda min man, och hans funderingar om uppfostran. Med små enkla medel har vi fått en betydligt gladare liten familj, (och en mindre frustrerad mamma)...

Tuk-tuk, igen.

J, du efterfrågade bilder på vårt lyx-åk. Varsågod, så här kan det se ut när vi ger oss ut på vägarna. Nej, vi är inte sponsrade av AIK. Och nej, vi hejar absolut inte på AIK. Jag är tämligen ljummen i fotbollsfrågor, men männen i familjen hejar tydligen på "ISK, ISK, ISK"! (IFK Göteborg för er som inte förstår Sebbe-språk.)

Glass-dax

Barnen har ätit både en och två glassar här nere. Det gäller att äta snabbt, glassen hinner nästan smälta innan man har hunnit öppna förpackningen. Jag har ännu inte gett mig på frysdisken, försöker undvika sockerfällan. Fast, om "frukt är godis" så är jag körd. Jag frossar i vattenmelon och ananas. Det är ljuvligt!

Godast hittills

Jag är en vane-människa. Alltså, hittar jag något jag tycker om på menyn så äter jag det. Om och om igen. Har senaste veckorna ätit jag-vet-inte-hur-många versioner av "Chicken cashew". I helgen var vi ute på roadtrip och stannade för att äta lunch. Blev utmanad av min man att för en gångs skull prova något nytt på menyn. Sagt och gjort, var modig nog att beställa in räkor med vitlök och peppar. OJ vad gott. Med den fantastiska utsikten som grädde på moset fick jag uppleva min bästa matupplevelse hittills här i Thailand. Tack Tobias!

Ännu en solnedgång

Kommer aldrig tröttna på den här synen.

Middagen intogs på stranden. Bra avslut på ännu en dag i paradiset.

Ni kanske snart tröttnar på mina uppdateringar, men vi har det helt enkelt fantastiskt här! Medan barnen sov middag gick jag och H bort till ett av mina favoritställen, "Lanta Castaway", och la oss under ett parasoll med varsin bok. Senare på eftermiddagen mötte jag upp min fina svägerska Jenny. Vi tog en långpromenad längs stranden, och hann med ett kvällsdopp innan det började skymma. Satte oss sedan och åt en god Pad Thai, medan solen gick ned framför våra ögon. Under kvällen fick jag flera tankeställare och en massa pepp angående saker jag har tänkt på länge. Men så är Jenny också en fantastiskt duktig coach. Nu är jag redo för en ny vecka, bring it on!

Say cheese!

Så, en sak är ganska uppenbar. Saker och ting i Thailand behöver nödvändigtvis inte vara som hemma i Sverige. Gott så. Fast ibland blir man lite förvirrad. Tänkte slå på stort till fredagsmyset och beställa cheeseburgare till barnen. Lite förvånad var jag när vi fick in maten som var just en.... cheeseburgare. Fast utan burgare. Sebbe fick förgäves leta efter köttet under brödlocket. Lite som en semla utan grädde (hemska tanke). Så kan det gå!

Regn!

Igår fick vi uppleva "regnperiod" på riktigt. Högsäsongen har inte börjat här nere än, just eftersom det brukar regna en hel del vid denna tiden på året. Men, vi har haft tur. Tror det har regnat 4-5 gånger sedan vi kom hit, och då bara någon timme här och där. Men igår alltså, det var häftigt. Vi hade precis satt oss i vår tuk-tuk för att köra hem från Pierre och Jenny. Efter det där magiska "lugnet-före-stormen" hamnade vi mitt i ett åskoväder, och fick se blixtrar fara förbi bara några meter ifrån oss. Det var liksom definitionen av "blixtrar och dunder, magiska under". Sebbe skrek "hjäääälp, ta skydd", medan Julia mest såg förvånad ut.

Vet inte hur Tobias lyckades se något alls när han körde, men hem kom vi i alla fall, lika genomblöta som om vi hade badat med kläderna på. Well, med tanke på hur läget ser ut i norra Thailand just nu ska vi inte klaga. Där har flera hundra fått sätta livet till pga svåra översvämningar. Känns konstigt, vi är ju så nära det där - men ändå så långt borta. Usch.

Blogg-tips!

Jag har hittat en grym hemsida med tips och trix för er som bloggar på Blogspot. Mimmi, detta kanske kan vara något för dig som alltid har strul med kommentarerna?

Far, jag kan inte få upp min kokosnöt!

Kan du tänka dig att ta en paus från vedklyvningen i Klackamåla ett tag, ta med yxan till Thailand, och hjälpa mig att öppna den?

Vänta nu...

Foto: Aftonbladet/All over press

... jag som tyckte att Demi Moore var smal innan otrohetsryktena gällande Ashton Kutcher satte fart. Usch ja, dessvärre undgår det där med olycklig kärlek inte ens megasuperduper-kändisarna. Eller drabbas de oftare just eftersom de är megasuperduper-kändisar? Det måste ständigt uppkomma tillfällen att flirta/flirtas med i de kretsarna. Hur som helst, hoppas hon äter upp sig lite snart, stackars Demi. Fortsätter det så här finns det snart inget kvar av henne (förutom möjligen silikonbrösten och hårförlängningarna).

Sebastian 3 år!

Jodå, hela dagen igår firade vi honom, vår lille, store kille! Han somnade tidigt, utmattad av allt firande. Sebbe fick välja vad han helst ville göra på sin födelsedag; 1) spela golf 2) spela fotboll 3) bada. Någon som kan gissa vilket han valde? 

Pierre och Jenny (Tobias bror och hans fru) kom till Thailand i helgen, de stannar också några månader. Det är dem vi kan tacka för att vi är här. Detta är deras tredje "säsong" här i Thailand. Förstår nu varför de väljer att komma hit igen och igen! I resväskan hade P & J med sig ett spännande paket från farmor och farfar, som innehöll en massa roliga böcker. Vi märkte snabbt att de fyra böcker vi hade med oss från Sverige var på tok för lite. Både vi och barnen tröttnade ganska snabbt på att läsa dem. Nu har vi en rejäl laddning med nya böcker att läsa, perfekt! Några vällingpaket fick vi också, de tycks nämligen gå åt snabbare än vår cola light (alltså, väldigt snabbt).

Vi är så stolta över vår fine lille treåring. (Och förresten, han valde alt 3. Bada. Om han fick välja skulle han nog bada dygnet runt. Kan ana en viss besvikelse hos pappan, som inte fick spela varken golf eller fotboll med sin son idag. Men, tror att han, pappan alltså, har kommit över det nu. Jag menar bada är liksom inte fy skam det heller.)

Klockan 06:30 stod "frukosten" dukad till vårt födelsedagsbarn.
Dessvärre var tårthyllan på 7eleven tom, så en chokladbrownie fick hoppa in och agera födelsedagstårta istället.
 Ljusen köpte vi också på 7eleven, de kom två och två tillsammans med ett gäng rökelse-stickor...

Japp, så här ser en nyvaken, nybliven treåring ut!

Jullan är med och övervakar present-öppningen.

Sarah från "vår" restaurang kom förbi med tårta!
 Hon är för övrigt hur trevlig, och barnkär, som helst. Bra kombo, det gillar vi.

Om Sebbe får välja blir det pizza till lunch.
 What to say? Sådan far, sådan son...

Pierre och Jenny hade med sig paket ända från Sverige. TACK farmor och farfar!

Kvällen avslutades med middag hos våra nyfunna vänner, plus Pierre och Jenny.  Det blev en kväll i thai-style, alltså strömavbrott typ hela kvällen. Det ordnades snabbt med ett gäng lyktor och en massa värmeljus, och skytteltrafik till vårt hus där vi fick värma take-away thai-maten i vår micro. 

Liten blir stor...

Orust, juni 2011

... eller i alla fall större. Jag har precis slagit in alla presenter till vår blivande treåring. Fick äntligen tag i DVD-filmen "Mater Tales" idag, den tittade Sebbe på minst två gånger om dagen när vi var i Skottland. Är ganska säker på att just det paketet kommer göra lilleman väldigt glad.

För exakt tre år sedan låg jag inne på SÖS och hade riktigt, riktigt ont. En seglivad förlossning, som slutade i sugklocka och en känsla av total utmattning, hos både bebisen och mamman. Kan inte i ord förklara den kärlek jag känner för min Sebastian (och hans lillasyster, såklart). Att bli och vara mamma är mer fantastiskt än jag någonsin kunde föreställa mig.

Live your life!

Jag och min bästa V inhandlade varsitt sådant här armband när vi var i Miami för några år sedan. Jag älskar det! Just i detta nu är texten mer aktuell än någonsin för mig och min lilla familj. Snälla ni, skjut inte upp allt det där ni drömmer om. Jobba för att uppfylla era drömmar, vad det nu än må vara. Livet är för kort för att inte levas fullt ut.

Lokala delikatesser

Har fått en utmaning av min vän Maria att prova alla lokala delikatesser här nere. När jag kände doften av kokoskakorna ovan bestämde jag mig för att göra ett försök. Kan gissa att huvudingredienserna är kokosmjölk, mjöl och socker, och så fett i någon form. Kakorna är färdigdelade i två för att kunna hälla önskat lager av socker i mitten. Betyg? Fyra av fem. Som en blandning mellan munkar och sockerkaka, fast med kokos-smak.

(Maria, så länge du menar såna här delikatesser, och inte grisögon och andra konstigheter, är jag beredd att anta din utmaning... :)

Utforskar-dag!

"Gamla stan" i Koh Lanta.

En båt kommer lastad.

Badpaus!

Stilleben,

... och så lite grönt, bara för att det är skönt.

Sämre date kan man ha.

Sitter ute i mörkret och ser blixtrar lysa upp himlen längre bort på horisonten. Inga knallar, och inget regn, men det verkar på väg hit. Ett rejält åskoväder vore en perfekt avslutning på en perfekt dag! Jag och Tobias steg upp tidigt, packade med oss badkläder, solkräm plus vatten, och hoppade upp på motorcykeln. (Kändes för övrigt märkligt att inte behöva packa ner välling, flaskor, nappar, blöjor osv osv.)

Det finns många pärlor här på ön. Många ställen är så vackra att jag nästan får stanna och nypa mig i armen. Jag är en sån där strand-hav-palm-tjej, kan liksom aldrig få nog. Japp, jag har tydligen hamnat helt rätt.

Nu slipper de trängas i alla fall.

Stockholms förort, juli 2011

Koh Lanta, oktober 2011

Vet inte om det bara beror på att de får mer plats när de ska bada, men barnen bråkar betydligt mindre här nere. (Det kan också bero på vissa, geniala, uppfostringsknep som Tobias använder sig av, mer om det i senare inlägg.) Barnen är glada och snälla mot varandra, vilket följaktligen leder till en ännu gladare mamma!

Fredagsmys!

Fredagsmys för några veckor sedan innebar chips och Idol. Ikväll blev det inte riktigt just så. Soffan byttes ut mot vilstolar, chipsen mot ananas/banan-milkshake, och Idol mot solnedgång med tillhörande havsbrus på nya favorithaket "Lanta Castaway". Jo tack, vi mår fint här nere.

The tuk-tuk driver and his wife

I backspegeln skymtar ni tuk-tuk förarens fru. Hon sitter ganska säkert på passagerarsätet. Annat är det när tuk-tuk förarens fru själv ska ut i trafiken, vänstertrafiken, med sin "motolbike". Då händer det att tuk-tuk förarens fru inte känner sig lika säker längre. Men det går sakta framåt, faktiskt. Övning ger färdighet. (Men tuk-tuken, den vågar hon sig inte på, tuk-tuk förarens fru. SÅ modig är hon inte.)

Mansion vs friggebod

Beställde hem mat från vårt "hål i väggen".

Står i princip vid strandkanten och tar fotot. Nice!

Vi träffar många nya vänner, eller ska jag säga bekanta, här nere. Eftersom vi alla är i samma situation är det lätt att börja prata. Stämningen är avslappnad, folk är inte stressade över pendling, hämtning på dagis eller storhandlingen som måste klämmas in före helgen (hallå, vi storhandlar på 7eleven här nere!). Vissa jobbar, andra inte, men vi har alla gemensamt att vi har tagit en paus från vardagen i Sverige för att hänga en stund i paradiset.

Igår var vi hembjudna till ett jättetrevligt par som bor i närheten av oss. Vi trodde att vi bodde fint, men efter att ha varit hemma hos dem framstår vårt hus/lägenhet som en friggebod. Fast... en fin friggebod.

Little miss Sweet Tooth

Mammas lilla sockergris, sötis, sötnos, söt som socker... Kärt barn har många namn. Sockersuget har hon ärvt i rakt nerstigande led. Stackars barn. "Mer-mer-mer-mera-mera-meraaaa!". Jodå, hon vet vad hon vill vår lilla fröken. (Och hon vet precis var vi gömt dem, de där chokladkexen....)

Frukost surprise

Alltså, det där med att handla mat i ett land där man inte kan språket. Det kan leda till att man tex köper yoghurt med ... matbönor i. Vet inte om de tänkte sig GI-koncept här, men med tanke på att själva yoghurten var något av det sötaste och sliskigaste jag har smakat, så är knappast GI nyckelordet. Nej, tror jag kör vidare på mitt säkra kort: rostade mackor och vattenmelon.

I vårt kök...

Utsikt mot Sebbes favoritplats, poolen.

Saknar en barnstol till Jullan, men ska leta efter en i Krabi.

Som sagt, i köket finns allt som behövs. Utom en kock.

... lagas inte mycket mat. Nudlar i plastburk, och på sin höjd pasta med pesto + korv. Men fint är det, köket. Allt som behövs, och mer därtill. Till vänster om kylen står vattenbehållaren. Vattendunkarna köper man för 20 baht (5 kr). Vi gör av med ungefär en dunk på tre dagar.

Kylen innehåller frukostgrejer, ett lass med Cola light, och en burk pesto. Mer än så behövs inte.

"Psyko-snygg"...

Bild lånad från Kajsas blogg

...ja, det är väl det hon är, min fina lillasyster, som just nu njuter av sitt liv som T1-student på psykolog-linjen. Hon kunde liksom inte hamnat mer rätt. Hon, som analyserat och "psykologiserat" mig, och mina tankar och funderingar, sedan hon var tre-fyra år. Inte konstigt att folk tyckte hon var lillgammal.

En av mina äldre systrar satte huvudet på spiken när hon undrade "om det inte är orättvist att Kajsa är yngst OCH snyggast?". Nej, livet är inte alltid rättvist.