Uppfostringsknep (eller något i den stilen)

Två till synes obetydliga prylar, men ack så de förenklat mitt liv!

Tror bestämt att min man kan hoppa in och vikariera för "Supernanny" framöver. I tidigare inlägg har jag berättat om att barnen faktiskt bråkar mindre här nere. Och som extra grädde på moset har Sebastian blivit mer självständig. Som första-barn är Sebbe van vid att få "full attention". Han är van vid att föräldrarna svärmar för honom, leker, spelar fotboll, läser böcker, sjunger. Inte en sekund vill han leka själv. När Julia kom blev det uppenbart att det inte skulle funka i längden, i alla fall inte för mig som var hemma på heltid. Om jag inte ammade, eller bytte blöjor, eller tröstade magknip, skulle jag sitta på Sebastians rum och leka. Det gick bara inte! Försökte på alla möjliga vis få Sebbe att tycka det var kul att leka själv, men det gick sådär.

Tobias har gått och klurat ett tag, och la för ett tag sedan fram två förslag som vi har testat nu i ett par veckor. Resultatet är över all förväntan. Det funkar! Till viss del handlar det om mutor, men i det aktuella fallet skulle till och med IMM (Institutet mot mutor) jubla. Ok, here we go:

• Väckarklocka: Tobias gick iväg och köpte en rejäl väckarklocka med rolig signal. Efter några instruktioner om "den långa och korta visaren" förklarade Tobias för Sebbe att vi nu sätter klockan på en halvtimme. Under denna tiden ska Sebbe leka helt själv. Han ska inte fråga oss något (om det inte handlar om toabesök eller andra livsviktiga saker), utan helt enkelt ägna sig åt egen lek, eller leka med Julia om han vill det. När klockan ringer är det fritt fram att röja med mamma eller pappa igen! Till att börja med fick Sebbe en "egen" halvtimme om dagen, men nu har vi testat ett par om dagen. Och vet ni, det har funkat så bra! Jag är nästan förvånad själv. 
•  Godisburk: Samtidigt som vi köpte väckarklockan inhandlades en plastburk med blått lock (förlåt alla aggressiva genusforskare, borde naturligtvis ha köpt en rosa!). En del smågodis inhandlades också, som del av rekvisitan. Varje gång Sebastian är extra snäll lägger vi i en godisbit i burken. Gör han något dumt plockar vi bort en godis. På lördagen får han äta upp det som förhoppningsvis har hunnit samlas upp i burken (det blir alltså hans lördagsgodis). Sen börjar vi om! Om man inte gillar idén med godis kan man ju köra russin, eller varför inte klistermärken eller småmynt. I vårt fall har det nästan uteslutande handlat om att Sebastian varit mindre snäll mot Julia -typ puttat henne och tagit hennes leksaker. Sen vi började med godisburken har han blivit så enormt mycket snällare mot henne. Visst har en stor del att göra med godisburken, men märker att hela hans attityd mot henne har ändrats. 

Oj då, detta blev nog mitt längsta inlägg hittills! Men måste bara lovorda min man, och hans funderingar om uppfostran. Med små enkla medel har vi fått en betydligt gladare liten familj, (och en mindre frustrerad mamma)...