Genus-förvirring

HON har ständigt en blåtira i ansiktet, och HON går gärna klädd i fotbollsdräkter och blå skor.

Följande är hämtat från Wiktionary:

hen (henom, hens)

1. (mindre vanligt) han/hon; könsneutralt personligt pronomen i tredje person singular nominativ
   

   Om en elev vill överklaga ett betyg bör hen först vända sig till rektor.

Alltså, kalla mig gärna konservativ, mossig och omodern. Första gången jag hörde ordet "hen" skrattade jag, men nu är jag mest förvirrad. Varför inte kalla en flicka för "hon", och en pojke för "han"? Och förstå mig rätt här. Vi bemöter våra barn relativt neutralt, sett från genus-perspektiv. Vi uppmuntrar vår dotters vilda lekar, som ofta är vildare än storebrors, och blåmärken på henne är mer regel än undantag. Ofta går hon klädd i Sebbes fotbollsdräkter, och på hennes fötter hittar ni blå foppa-tofflor som hon fått ärva av sin kompis Charlie. Men kan någon förklara för mig varför vi skulle kalla Julia för "hen" istället för "hon"? Jag förstår det helt enkelt inte.

Och när jag ändå håller på, vem bestämde att "hen" skulle böjas till "hens"? Det är JÄTTE-diskriminerande om något, eftersom ordet "hens" är mycket mer likt "hennes" än "hans". Det hade varit mycket mer politiskt korrekt att böja ordet till "hins" eller "huns". Eller?