Phi-Phi Island

Förra helgen gjorde jag och Tobias en utflykt till Phi-Phi Island, som ligger en timmes båtväg från Koh Lanta.

Dagen började bra. Vi hann i god tid, trots en stressig morgon, och solen sken sådär alldeles lagom.

När båten åkte iväg fick vi en bra vy över Koh Lanta. Vi bor en bit ut till höger i bild, och har ca 150 meter ner till stranden från vårt hus.

Den där härliga känslan av att befinna sig på havet varade i ungefär 20 minuter. Sedan började jag må illa. Riktigt illa. En tysk kille låg över relingen och spydde större delen av resan, det var ytterst nära att jag fick ansluta mig till hans klubb...

... men jag klarade mig med nöd och näppe. Min snälla man fick hjälpa mig av båten och bädda åt mig på en gräsplätt vid hamnen, där jag samlade kraft för att fortsätta dagen.

Och, den där uppladdningen behövdes. Målet för dagen var nämligen att ta oss upp (och då menar jag upp) till öns "Viewpoint". Det var en rejäl hajk, men den fantastiska utsikten var värd mödan.

En inte helt vanlig vy, med en smal landremsa där det finns stränder på båda håll. Dessvärre byggs det mer och mer på den där landremsan. Men så är det väl, i takt med att turistantalet ökar, ökar även exploateringen.

 Japp, ett obligatoriskt "nu-står-vi-här-och-tittar-ut-över-havet" kort hann vi också med.

Ner för trapporna var nästan värre än uppför. Vi fick stanna halvvägs ner och ta en lunch, för att vänta på att mina ben skulle sluta skaka. Hade träningsvärk i nästan en vecka efter att ha gått upp och ner för alla trappor. Tobias kände ingenting. Hm.

Mina ben trivdes betydligt bättre här, på stranden, i en solstol. Phi-Phi kändes väldigt mycket mer "turistigt" än Koh Lanta. När vi satte oss i solstolarna på Phi-Phi kom direkt en thailändare fram, och begärde, på sant charter-vis, pengar för solstolarna. Så är det inte på Koh Lanta, än så länge. Tack och lov.

Dagen avslutades i ljumma vågor, "hemma" på vår strand "Long Beach". Borta bra, men hemma bäst!