Surprise!

Igår var Tobias och hans bror Pierre anmälda till en beachvolleyboll-turnering. Under första matchen skadade Pierre sin fot, och plötsligt stod Tobias utan partner. Tobias, som var laddad och nog hade räknat med en final-plats, såg lagom road ut när speakern började frågade om någon av åskådarna kunde tänka sig att spela med Tobias. 

Efter en stund kom det en man, "Chris", joggande på stranden, och var villig att hoppa in och spela. Killen såg helt galen ut, med tights, stor vit luvtröja, långt hår, lapp för näsan och hela ansiktet vitt av solkräm. Jag trodde personligen han var psykiskt störd på något sätt. Efter bara en stund ser jag hur Tobias viker sig dubbel av skratt, och pekar på "Chris". Jag förstod fortfarande inte var som var så kul. Men, det var ju Stefan, Tobias äldsta bror, som gömde sig bakom den galna outfiten. Han och sonen Zacharias överraskade oss rejält, vi hade ingen aning om att de skulle komma. Så fantastiskt kul, nu har vi snart hela Tobias familj samlade här nere!

Stefan, Zacharias och Tobias.

En favoritbild

Sebastian i Klackamåla,
20 juni 2010

Här är en av mina absoluta favoritbilder från året gått. Far, Sebastian och jag tog bilen upp till fars föräldrahem i Eringsboda (nästan vid gränsen till Småland) och hade en fantastisk dag med blåbär, strålande sol, kossor och massor av skog. Senare på dagen fick vi vara med på ett regionalt möte med skogssällskapet, som far höll i. Sebbe charmade de flesta av de där skogshuggarna...

Sulkyn på bilden är snart 30 år gammal, och tillhörde min lillebror. Sulkyn har stått emot det mesta, oj vad många av barnens kusiner som har hoppat i den. Mot slutet av sommaren drog den dock sin sista suck, och fick efter det tjäna som kaross till en lådbil istället. Åh, ljuva somrar i Sverige! Thailand är fantastiskt, men somrarna i Sverige slår det mesta.

Bröllopsdag

Fyra år som man och fru:
detta har vi firat nu,
trerätters och solnedgång,
med gekkoödlors bakgrunds-sång.
Tur att just vi fann varann,
sagan om drömprinsen till slut blev sann.

Min bästa julklapp!

En av killarna vi firade jul tillsammans med hade köpt en guldlänk till sin fru i julklapp. Min man känner mig bättre än så. Jag fick en påse saltlakrits. Jag kunde inte önska mig mer än just det. Efter tre månader i Thailand smakade påsens innehåll himmelskt.

Tack Hans!

Min lillebror har blivit expert på att hitta och dokumentera "roliga lappar". Tänkte dela med mig av några av dem. Bild-texter känns liksom överflödiga.

Koh Ha

Innan jul hyrde vi och ett gäng vänner en båt och åkte ut på snorkeltur ut till Koh Ha, en samling öar som ligger en bit utanför Koh Lanta. 

I vanlig ordning började jag må illa sådär halvvägs ut på havet. Som tur var hade besättningen lite magiska åksjuke-piller.

Konstiga konstellationer ute på havet.

Jag och min svägerska Jenny. Kärlek!

Klart att "Messi" ska ha kycklingben, eller? Jenny är i v. 20 nu. Vi väntar med spänning på barnens nya kusin!

Här mår han bra, min man! I sann västkusten-anda älskar han att åka båt.

Efter en fantastisk snorkeltur, vi såg bl.a. blå sjöstjärnor, hummer, bläckfiskar, barracudor och fiskar i 

alla regnbågens färger, la vi oss på den här stranden och solade. Sanden var ungefär i samma kvalité som 

den man hittar i timglasen. Perfekt med andra ord!

God jul!

Jul-hälsningar från "Long Beach" på Ko Lanta. Här har vi klätt upp oss inför julfirandet, men ganska snart efter kortet togs åkte badkläderna på istället. God jul på er!

... och så ett kort där vi försöker se lite seriösa ut. Familjekort tillsammans med Hannah, som hjälper oss att passa barnen några timmar per dag. Sådär, nu ska jag avnjuta en macka med skinka och stark senap. Utan skinkmacka - ingen jul!

Julafton 2010

För ett år sedan satt vi framför granen hemma hos barnens farmor och farfar i Göteborg. Barnen var precis lika söta, om än lite mindre. Vi hade sedan en fantastisk dag med Tobias familj hemma hos en av storebröderna. Denna julen firar vi också med en av Tobias bröder, men denna gången på Ko Lanta istället för Billdal. Ha en underbar julafton tillsammans med nära och kära, det tänker vi ha!

Jul-fin

Jag körde en variant på det klassiska julbadet igår. Ägnade flera timmar på "Dreamy Spa" här i närheten. Klippte håret, fick huvud-massage och färgade ögonbryn plus fransar. Men, det bästa av allt, jag förlängde ögonfransarna. De limmar alltså på lösögonfransar, en och en. Det tog evigheter, men det var det värt! Avslutade dagen med att göra pedikyr/manikyr. Trissade upp julstämningen genom att måla julgranar, snöflingor och stjärnor på naglarna. Lite plåttrigt, men är det jul så är det. (Och, vad tror ni jag betalade för min dag i sann Hollywood-anda? Tja, cirka 400 SEK, totalt. Fantastiskt!)

Japp, jag är redo för lite jul. Här är det faktiskt redan julafton - klockan är snart 01:00, och jag har precis skypat med två av mina systrar. Kul att se och höra dem. Bäst att sova lite, imorgon blir det fullt ös. God jul på er!

Fireshow

På reggae-konserten förra helgen var största behållningen kvällens "fireshow". Artisterna var grymt duktiga!

Reggae-konsert, då måste man såklart göra ett "peace-märke" av eld. Det förstår väl alla?

Ok, so don´t try this at home!

Märk väl att munskyddet går i reggaens färger. Allt är noga uttänkt.

Rockring med eld. Tja, varför inte?

Dessvärre syns inte hennes magmuskler på bilderna. Synd, de var nämligen fina!

Så snyggt. Som fyrverkerier, fast ännu mer action!

Sebastians önskelista

Ja, så här ser den alltså ut! Sebastian dikterade, och Tobias antecknade flitigt. Tomten, Sebastian hoppas att du läser min blogg!

Satun, Thailand
1 december 2011

Ficklampa

Boll-leksak stor
Thomas-tåg
Bil polisbil
Räls och en tunnel och ett lok och vagnar
Kritor
Leksaksgubbe stor
Telefon
Leksaksgunga
Båt till poolen
Badbyxor

Job 2 Do

Förra helgen spelade "Job 2 Do", Thailands populäraste Reggae-band, här på ön. Det har pratats om denna konserten länge, så jag hade ganska höga förväntningar. När jag kom dit var förbandet i full gång. Skönt gung, även om jag aldrig lyssnar på den typen av musik hemma. Efter ett tag var det dags för kvällens huvud-attraktion. Men, vad hände där? Antingen var Job 2 Do alldeles för trötta, eller alldeles för höga. Fast, med tanke på att förbandet förmodligen också var höga som hus och ändå gjorde en bra spelning, utgår jag från att huvudbandet helt enkelt var trötta. Utarbetade. Höjdpunkten för mig var faktiskt varken förbandet eller Job 2 Do, utan kvällens "fire-show" (bilder kommer i senare inlägg, någon gång när jag känner mig piggare än Job 2 Do:s sångare...)

  

Kvällen började med middag på "Klapa-Klum Bar" nere vid stranden. Hög mysfaktor!

Förbandet, har ingen aning om vad de hette. De var ur-kassa på engelska,  men vad gör väl det?

Här har vi "Job 2 Do"-sångaren i egen hög person. 

Kunde inte låta bli att fota. Jag förstår faktiskt inte. De har stränga straff på narkotika-innehav och bruk här i Thailand. Ändå sålde de knark helt öppet på konserten. Jag fattar ingenting, mer än att poliserna som var där måste ha varit mutade upp till öronen. Hm...

Ny vecka, nya möjligheter

Måndag igen. Det firade vi med en strandpromenad bort till en av favorit-restaurangerna för att äta middag. Två små nyfikna barn i kombination med en strand full av roliga pinnar och spännande snäckor. Jodå, det tog sin lilla tid innan vi kom fram!

Sjuklingar

Igår träffade jag en småbarnsfamilj som berättade om alla sjukdomar och tråkigheter de hade drabbats av sedan de kom hit. Jag och Tobias satt och pratade om det senare på dagen, vad glada vi var, att våra barn varit friska ända sedan vi kom (peppar, peppar...). Och, vad tror ni händer? På kvällen blir Sebastian allt mer förkyld, snorar, gråter och ropar efter sin pappa, som får avbryta sin pokerkväll och komma hem och trösta Sebbe-liten. Några timmar senare vaknar Julia och låter helt bedrövlig, rosslar och får knappt luft. Både jag och Tobias flyger upp, vi har aldrig behövt uppleva krupp-barn tidigare. Efter en snabb-session på Google blev vi lite lugnare, krupp låter tydligen alltid bra mycket läskigare än vad det är!? Jag fick sätta mig ute på balkongen med Julia, och efter någon timme blev andningen bättre igen. Blev riktigt rädd ett tag, hoppas Julia slipper det där inatt. Har varit på apoteket och fått en dunderkur, håller tummarna att det hjälper.

Vi fick snällt boka av dagens höjdpunkt; volleyboll-turnering på Slow Down, och en middagsbjudning senare ikväll. Istället har vi ägnat dagen åt att ta hand om våra två sjuklingar (dock vildare än någonsin). Japp, så kan det gå!

The Beach

Varför så bekymrad lilla vän? Förstår du hur bra du har det?

Det tar oss en minut att gå till stranden. En minut! Det är faktiskt riktigt bra. Fast, vi har blivit lite bortskämda nu. Vi tar det liksom för givet. Gah, jag måste se till att inte göra det. Imorgon är det sista advent. Kanske dags att börja köpa julklappar? Barnen behöver nya strandleksaker. Själv önskar jag mig ... egentligen ingenting. Jag har verkligen allt jag kan önska och lite till. Wow, det måste vara första gången i mitt liv jag kommer till den slutsatsen. Betyder det att jag är vuxen nu, på riktigt?

Björnen sover

Sebastian, juni 2010

Den populäraste leken här hemma är för tillfället "Björnen sover". Gissa hur rolig den är när man har kört den ca 25 ggr i rad? Jätterolig, om ni frågar Sebbe och Jullan. Inte så rolig om ni frågar mig.

Min makes drömtjej (?)

Igår var jag och Tobias på date i solnedgången. Vi satt i en bungalow vid stranden, och framför oss fick vi nöjet att titta på en beachvolleyboll-match mellan thailändare och faranger (thai-slang för utlänningar). Tobias blev snabbt betagen av en av tjejerna, i tight vitt linne och ännu tightare shorts, i det thailändska laget.

Ungefär så här lät det: "Alltså, vilken figur!", "Åh, men KOLLA den serven, hon är ju grym.", "Men, hur tighta shorts kan man ha egentligen?", "Jag ska se om hon vill följa med mig och spela mix-turnering i helgen","Ser du, vilket klipp hon har?", "Alltså Annika, om du lämnar mig, kommer jag ta med henne hem till Sverige", "VA, vilken smash!?", "Vilka perfekta små äppelformade bröst, hur kan man se ut så?". Ja, ni fattar kanske. Så där höll det på någon halvtimme.

När matchen var slut hoppades Tobias att drömtjejen skulle komma förbi vår bungalow så han kunde prata lite, och kanske bjuda in henne till beachvolleyboll-turneringen på Slow Down till helgen. Och, till hans lycka styrde hon stegen just mot oss. Hon öppnade munnen för att säga något till sin kompis, och ut kom.... värsta basrösten. Japp mina vänner, min man hade spenderat en halvtimme åt att spana in EN KILLE! Hahaha, förstår ni hur jag skrattade? Tobias min är obetalbar. Stackarn, han hade knappt hämtat sig från chocken angående hans ungdomskärlek, sen händer det här!

Tobias var snäll nog att säga att jag faktiskt vinner i längden. Tack!

Sebbe tolkar vår familj

Sebastian, Mamma, Pappa och Julia avbildade med grön tuschpenna (det lila "spöket" till vänster i bild är Julias bidrag till teckningen.) För en månad sedan kunde Sebbe inte rita alls. Rätt var det var smällde det till, och nu ritar han hus, bilar, gubbar och kanoner så det står härliga till. Det är fantastiskt att se sina barn utvecklas!

Sankta Lucia

Det finns måååånga svenskar här på Ko Lanta, så pass många att det finns utrymme för en svensk skola. Svensk skola = svenska traditioner = lucia. Lucia-tåget fick vi uppleva på "Slow Down", ett av våra favorit-häng här på ön. Kanske inte direkt samma skönsång som jag brukar få höra av mina syskonbarn och deras klasskompisar i Adolf Fredriks musikklasser, men det gick bra ändå. Kvällens höjdpunkt för mig var annars lussekatterna. Hade kunnat äta långt fler än en, men sån tur hade jag inte idag. Glad lucia på er!

Spända barn, på väg i Mr Baos taxi.
(Kolla in Jullans hårsvall, vad tror ni, en blivande lucia?)

Så blev det alltså lucia i år också!

Julia har ett gott öga till denna tjejen. Jag hade tex aldrig fått ta på Julia glitter,
men Sofia får minsann!

Poolens coolaste kille

Han heter Sebastian om någon undrar. I bakgrunden skymtar ni vårt radhus. Vi öppnar glasdörrarna och kan hoppa i poolen från vår veranda. Det innebär alltså att jag har några meter att gå till "jobbet" som instruktör för vattengympan. Det där med att pendla en timme i Stockholms-trafik till ett kontor känns väldigt avlägset just nu.