Årsredovisning 2012, del 2

Orkar ni med ett halvår till? Så här såg det alltså ut juli-december. Mer rutiner, och inte lika mycket sol, men bra ändå.

Juli

Vi hade sett fram emot den svenska sommaren. Förlorad tid skulle tas igen med släkt och vänner, och jag njöt av att vara hemma i Sverige. Höjdpunkterna i juli var Kolmården, tiden på sommarstället i Blekinge med min (stor)familj, och Tobias och min weekend till Köpenhamn.

Kolmården med den obligatoriska kärran.

Augusti
Julias tvåårsdag firade vi med fint kalas som farmor hade ordnat i Göteborg. Vi åkte med vänner till Schweiz, för att se en av Tobias bästa vänner gifta sig. Det var en fantastisk resa, på alla sätt. Augusti bjöd även på femtioårsfest på Brohof slott, uppladdning inför Tjejmilen, och sist, men inte minst, dags för nytt jobb och inskolning på förskola.

Lyckliga i Rigi Kulm, Schweiz.

September
I september pikade jag min Toppform. Jag sprang två lopp, Tjejmilen och Lidingöloppet 15 km. Grät en skvätt när min syster flyttade till Amerikat, men fick en anledning att planera en resa "over there". Annars: jobb, förskola och... vardag.

Vardag. Bra så.

Oktober
Vi firade Sebastians fyraårsdag, och fick besök av farmor och kusinen Z. I oktober kom jag också ett steg närmare en av punkterna på min bucketlist - att genomföra en Tjejklassiker. Jag, L och C anmälde oss till Tjejvasan, Tjejvättern och Vansbrosimmet. Fjärilar i magen, for sure. I slutet på månaden åkte jag och en kompis på långweekend till ett pampigt Moskva.

Tunnelbanestation i Moskva.

November
Tja, mörker och kyla är inte direkt min grej, och veckorna flöt på. Fick en mysig helg med mamma och lillasyster här i Stockholm, och julkänslorna spirade. Jag och Tobias körde ner till Göteborg, för att avnjuta Stefans jubileumskonsert.

Stefan, the one & only.

December
Jag och Tobias blev varse vad det innebar med det berömda "vab-träsket". Usch. Njöt annars av julfeeling och barnens första luciatåg, grämde mig över en inställd jobbresa till Bryssel, och firade en fantastisk jul i Skottland.

Pingu, Julias ständiga följeslagare, var med & firade lucia.

Ja, ungefär så har det alltså sett ut - mitt 2012. Globetrottern i mig är fantastisk nöjd över resorna som har hunnits med: Thailand, Turkiet, Danmark, Schweiz, Ryssland och Skottland. Det bådar gott inför nästa år.

***

Jag hoppas att ni får en fin nyårsafton, och att 2013 kommer bli ert bästa år ever, fyllt av kärlek, omtanke och äventyr.

 Gott nytt år!

Årsredovisning 2012, del 1

Årsredovisningen för 2011 gav mersmak, så jag kör i år igen. Sammanfattningsvis har det varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv, det får jag nog medge. Och med det sagt, också ett av de bästa.

Januari

2012 firade vi in på Slow Down, Koh Lanta, tillsammans med två av Tobias bröder. Vi levde där och då vår dröm, drömmen om att få oceaner av tid tillsammans i ett varmt och exotiskt land. Dagarna flöt in i varandra, och jag befann mig i ett lyckorus. Jag hade egentligen bara två tider att passa på hela veckan, då jag skulle köra mina pass som instruktör för Aqua Aerobics. Då och då gjorde vi utflykter till öar i närheten, som Koh Mook, men var alltid glada över att komma "hem" till vårt radhus på Sai Naam igen. 

Ett gott nytt år firade vi in med långbord på stranden.

Februari
De varma dagarna fortsatte, allt medan vi hängde i poolen, spelade beachvolleyboll eller var ute på någon av alla våra dejter. Enda smolket i bägaren var en seglivad magsjuka, som till slut ledde till att jag svimmade. Jag landade med bakhuvudet på stengolvet, tuppade av, och fick hjärnskakning. Det var för övrigt enda gången vi fick uppsöka läkarvård nere i Thailand. Den medicin jag blev ordinerad, var misstänkt lik min egen medicin i form av m&m:s. Hm.

Någon som ser någon skillnad? Inte?

Mars
Nu var dags att fylla 32. Födelsedagen firade vi i omgångar, bland annat på den fantastiskt lyxiga restaurangen Layana. Vi gjorde också en utflykt till Phuket. Och så anmälde jag mig till Tjejmilen, och började träna på riktigt.

32 år och lycklig över utsikten.

April
I slutet på april var vår halvårslånga vistelse på Koh Lanta slut. Vi började packa väskorna, och funderade på framtiden. Vi var förvånansvärt lugna, med tanke på att vi inte hade något boende i Sverige. Jobb, det hade jag inte heller. Någonstans visste jag att det skulle ordna sig, och det gjorde det ju. På Blocket "uthyres" hittade vi Drömhuset, som vi hyrde utan att ens ha sett det live. Det tog två veckor att få förskoleplats till barnen, på en förskola längre ner på vår gata. Via kontakter fick jag nys på en tjänst som verkade för bra för att vara sann, och bokade in en intervju. Livet höll på att bli bättre när vi kom hem, än innan vi åkte. Kunde åter igen konstatera att man måste våga för att vinna.

Hej då Thailand!

Maj
Jag hann vara hemma i Sverige i ett par veckor, innan det var dags för nästa resa, denna gången en weekend i Istanbul tillsammans med min syster. Där skulle jag skriva ett resereportage för Vings Värld, och kunde bocka för drömmen om att testa på livet som resereporter. Allt tack vare förstapriset i en bloggtävling för Ving. Vi flyttade in i vårt hus, och kände kärlek från första ögonkastet. Och jobbet? Jodå, det fick jag också, och började mjukstarta med några uppdrag under sommaren. Vi fick också välkomna en efterlängtad liten kusin till barnen.

Magisk mosaik på Top Kapi.

Juni
I juni hängde vi en del "hemma" i Karlskrona, och firade midsommar med goda vänner och familj på smultronstället i Blekinge skärgård. Jag löptränade för fullt, och njöt av att faktiskt se resultat. Min storasyster, den enda som fortfarande bodde kvar i Stockholm, bestämde sig för att emigrera till USA med familjen. Kände mig förväntansfull för deras skull, och ledsen för min egen. Utan henne blir Stockholm liksom inte samma sak. Bestämde mig för att vara glad ändå, och ordnade en överrasknings/ hejdå-middag.

Ljumma vindar och rufsigt hår i sommar-Sverige.

Ett händelserikt halvår med andra ord. Och juli-december? Det kommer. Men först ska jag sova.

Fem år!

Nu...

Vi har aldrig varit mycket för det där med att fira olika jubileum, jag och min man. I dag satt vi i soffan och pratade om det kommande året, ni vet - planer, mål, resor. Vid årsslut är det också naturligt att tänka tillbaka på året/åren som har gått. Så det gjorde vi. Och insåg båda två med ett skratt att bröllopsdagen i går helt hade fallit i glömska. Det har alltså gått fem år sedan vi gifte oss den där vinterdagen i Karlskrona. Fem år! Galet. Det var en magisk dag, trots att vi båda var halvkrassliga och knaprade alvedon. Dagen efter bröllopet åkte vi till Kanarieöarna på bröllopsresa, där vi mer eller mindre låg däckade i influensa. Jag har nog aldrig varit så sjuk i vuxen ålder. Typiskt alltså. Några månader senare tog vi dock igen vår "förlorade" bröllopsresa genom att åka till Florida och vidare till kryssning i Karibien.

Och om ni undrar, min man är fortfarande "allt jag nånsin önskat".

... och då.

Vad önskar du dig?

Ja, vilken är egentligen din önskan? Ingen tid på året är väl så fylld av förväntan och framtidsplaner som just de här sista skälvande dagarna, timmarna, och minuterna på ett år.

Jag brukar vara en expert på att smida planer. Sätta upp mål, drömma, planera. Och jo, så även i år. Fast, om jag bara fick önska mig en sak för mig själv just i detta nu vore det att min visdomstand slutar strula. I kväll började mitt tandont att smyga sig på, och det blir knappast bättre. Nu, mitt i natten, körde precis hjälten Tobias iväg till det nattöppna apoteket på Klarabergsgatan, för att inhandla specialtandborstar och munskölj (variant superstark). Än finns det hopp att stävja inflammationen på egen hand, utan svindyra akuttandläkarbesök. Jag får helt enkelt hoppas på det bästa. Så - de där önskningarna om att resa till Island och springa milen på under 55 minuter - de känns helt plötsligt ganska sekundära. Det jag önskar mig i natt är i stället att få känna mig frisk och kry, både från tandont och från världens segaste förkylning. Tänk vilken gåva ändå, att få vara frisk och känna sig stark i kropp och sinne!

Dan före dopparedan...

såg det ut så här hemma hos min systers familj i Dundee, Skottland. Granen var klädd sedan länge...

... och enligt familjen Murrays tradition ska det blandas till en "magisk glitterblandning" till tomtens renar. Blandningen kastade vi ut på baksidan, så att renarna skulle kunna hitta fram i natten. Alla barnen fick för övrigt öppna en julklapp var, innehållande varsin ny pyjamas att ha på sig på natten till julafton.

Man får heller inte glömma bort att önska självaste jultomten "god jul". Pepparkakor till tomten, och morötter till renarna. Är det jul så är det. 

Här sitter nästan hela julgänget samlade framför brasan. Kvällen avslutade vi med att sjunga julsånger. Våra barn sjöng för full hals med i "We wish you a merry christmas", och var mer än lovligt uppspelta inför besöket från den skotska tomten. Om han kom? Jodå, glitterblandningen gjorde att han hittade rätt även i år. Men det är en helt annan historia.

Årets sötaste julklappar

...lyckades min systers svärföräldrar pricka in till mina barn. I morse invigdes världens mjukaste morgonrockar till badet. Thank you Mr & Mrs Murray!

Ni får ursäkta den kassa kvalitén på fotona. Egentligen är det inte min grej att blogga från mobilen, men nöden har ingen lag. Glömde adapter hemma, och blir lite hjälplös utan fungerande dator och kamera. Jag får helt enkelt ladda upp fina bilder när vi kommer hem igen.

Nu: fira ett styck födelsedagsbarn. Barnens kusin fyller 8, vilket förstås ska firas med pompa och ståt. Kebab och Tesco-tårta står på menyn. (Mätt? Ja. "Snart" fick visst vänta till i morgon.)

Julkoma.

Känslan av total urladdning. Julmatsorgien kulminerade i den skotska nationalefterrätten "Trifle" i går. Sött, sliskigt, och... brittiskt. Själv föredrar jag nog Ris À La Malta, men några skedar trifle gick ner ändå.

Juldagen avslutade vi med en julklappslek för oss vuxna. Tre inslagna julklappar för totalt 10 pund per person. Sedan tärningar, tidtagning, och förhoppningsvis lite tur. Jag hade flyt, och när tiden var slut hade jag mest paket av alla. Vad jag fick? Jodå, både näsdukar, choklad och painkillers. Allt man behöver!

Både vi och barnen lyckades sova till halv elva i morse, underbart! Killarna har åkt i väg på bio, senare är det min och Tinas tur. Sista sockerkomadagen för i år för min del, snart får det faktiskt vara nog. Snart.

Christmas Day!

Julfirandet fortsätter, big time. Efter en fulländad julafton i svensk stil, fortsatte vi i dag med jul enligt skotska traditioner. Just nu hämtar vi alla andan efter att ha ätit julmiddag med kalkon. Supergott!

Efter frukosten tidigare i dag tog vi en promenad till lekparken, som i princip ligger på golfbanan. Min syster och hennes golftokiga man bor alltså granne med en golfklubb. (Ja, Tobias är nöjd.) Vädret ligger på 7 plusgrader och, faktiskt, sol. Det enda som saknas här är egentligen snön, annars har vi haft en av de bästa jularna någonsin. Nu ska jag ge mig på innehållet i årets julstrumpa: brittiska skvallertidningar (tomten känner mig!) och m&m:s. Hur toppar man det?

Vill du ge mig en fin julklapp?

Klicka här, och rösta på min blogg "Yesterday you said tomorrow" som "Bästa Thailandsblogg 2012". TACK snälla du!

Julaftonsmorgon 2011, Long Beach, Koh Lanta.

Årets julstrumpor!

En av de viktigaste sakerna att komma ihåg att packa ner var våra julstrumpor. Och jo, tydligen hittade tomten till Skottland också.

I morse var det ett gäng sprängfyllda julstrumpor som väntade på sina förväntansfulla ägare.

Min systers hus är utrustad med en riktig Disneygran. Vi har precis ätit en dunderjulfrukost, och ska snart sätta igång med förberedelserna. Men först - en runda till gymmet med Tina. God jul på er!

Tror ni tomten hittar till Skottland?

Vi får väl helt enkelt se till att undersöka den saken. Alla väskor är packade, biljetterna utskrivna och fikapåsen redo. I morgon bitti tar vi planet till Skottland. Ho ho ho!

Premiären!

Jo men visst! I går tog jag mig ut på första skidturen. Äntligen! Premiären avklarades på Ågesta golfbana, vilket innebär att cirkeln är sluten. Tobias kör golf där på sommarhalvåret, och nu kan jag utnyttja banan på vinterhalvåret. Det gäller att komplettera varandra har jag hört.

Hur gick det då? Tja. Första stavtagen var katastrofala, och jag hann ångra mitt beslut både en och två gånger. Efter ett tag gick det bättre, och jag kunde njuta av snön och känslan av att "susa fram" (?) i spåren. Nu när nollan är bruten känner jag mig lugnare än på länge. Det här blir nog bra ska ni se.

Jordens undergång?

Nej, det vore faktiskt hemskt tråkigt om jorden skulle gå under just i dag. Vi har ju så mycket roligt framför oss - det är ju trots allt min första semesterdag och allt! Jag sitter påklädd för att komma ut i spåret och åka min premiärrunda på längdskidor. Tänk att det skulle krävas ett hot om världens undergång för att få på mig de där skidorna. Jag återkommer med rapport. (Hoppas jag...)

Jul i Skottland

Nu är biljetterna bokade! Dagen före dopparedagen landar vi i Edinburgh.

Eftersom min syster är gift med en skotte, och har bott i Skottland i snart 12 år (!), har det blivit otaliga resor för mig med Ryan Air genom åren. Att deras service blir sämre för varje gång man flyger med dem, det har väl knappast undgått någon?! Denna resan blir tredje gången gillt för Sebastian. Första gången han följde med mig 2009 skulle han strax fylla ett år, och körde "all in" med posering i kilt och allt.

Det är något särskilt med havet och vinden där borta. Den där "magin" som brukar förknippas med Skottland, den är ingen myt, utan finns där i allra högsta grad. Jag älskar att komma dit och fascineras av naturen, av historien, och av slotten.

Förra gången jag och barnen var i Skottland bestod i någon slags mellanlandning mellan Sverige och Thailand. Eftersom vi ändå hade sålt huset passade vi på att stanna i nästan en månad hos min syster. Tobias stannade kvar hemma och jobbade, men höll på att längta ihjäl sig efter barnen. (Och mig? Fast det har han aldrig nämnt något om. Hm.)

Min syster Tina (t.v.) är en fantastisk värdinna, och dessutom älskar hon julen minst lika mycket som jag gör. Jag är övertygad om att vi kommer få en fin jul tillsammans i år. Dessutom får vi fira julafton dubbelt upp; både på julafton med svenska traditioner, och på juldagen i skottsk anda. Bättre kan det knappast bli!

The Spirit of Christmas

Julen är godsakernas tid. Goda saker behöver dock inte alltid förknippas med socker (även om jag själv har svårt att bortse från den kopplingen), utan julen är också just "de goda sakernas tid". Min syster och hennes familj har en fin jultradition som jag verkligen gillar. Varje år väljer de ut en familj som har det lite extra tufft, och som de packar ihop ett anonymt julpaket till. Jag och Tobias har gjort en variant av den traditionen i år, då vi på olika sätt försöker underlätta för en familj som går igenom en jobbig period just nu. Jag tror i ärlighetens namn att vi får ut mer av det hela än vad familjen i fråga gör. Känslan av att ge av sig själv gör att man mår bra i hela kroppen. Kommer ni ihåg filmen "Pay it forward"? Det är en av mina absoluta favoritfilmer. Jag tror stenhårt på att världen kan bli lite, lite bättre om vi anstränger oss för att göra en insats för någon annan. Det behöver inte vara något stort.

Så, vad sägs om en utmaning? Tänk efter, finns det någon i er omgivning som kan behöva en hjälpande hand? Gör en insats, liten som stor, och jag kan nästan lova att julen 2012 kommer bli något utöver det vanliga. En God Jul helt enkelt.

Resultatet av förra helgens julgodisbak. Perfekt gåva till någon som behöver godsakerna mer än jag själv!

Att längta efter Fazer Blogger Boot Camp 2013!

Jag håller på att göra ett "träningsårsbokslut" för 2012. Förra året vid denna tiden bestämde jag mig för att mitt ledord för 2012 skulle bli "Toppform". Jag skulle satsa på mig själv, och på min kropp. Under slutet av 2011 bodde jag i Thailand, och gick med i Lofsans tioveckorschallenge på Facebook. Där blev jag inspirerad till att äntligen ta tag i löpningen. Jag bodde en minut från stranden, och hade alla förutsättningar i hela världen att springa. Barfotalöpning, på en strand. Med ljuvliga solnedgångar och friska vindar från Andamanhavet. Det gjorde mig lycklig ända in i själen. Löpningen varvade jag med att simma i poolen, och jobba som instruktör för "Aqua Aerobics" två gånger i veckan.

När vi landade i Sverige i slutet av april fortsatte uppladdningen, med sikte på Tjejmilen. Under sommaren började jag mer aktivt följa träningsbloggarna, Spark i baken, Upp&hoppa och Lofsan, där jag hittade råd, inspiration och motivation. Genom bloggandet och Lofsans facebookchallenge lärde jag även känna fler inspirerande träningsförebilder, som Linda, Lisa och Clara. Tuffa tjejer med höga träningsambitioner och dessutom hur trevliga som helst.

Själv kämpade jag vidare med mina tre pass i veckan. På Tjejmilen lyckades jag i hällande regn ÄNTLIGEN uppfylla mitt mål om att springa milen under timmen, närmare bestämt 56:50. Lagom till att jag hade återhämtat mig från Tjejmilen vann jag en startplats i Lidingöloppet 15 km inne hos Sofy på Upp&hoppa. Och jo, det blev faktiskt startskottet för Tjejklassikern. Nu är jag anmäld till både Tjejvasan, Tjejvättern och Vansbrosimmet. Galet, och alldeles, alldeles underbart.

Med allt det här i ryggen kändes det självklart för mig att snabbt som attan norpa en av de eftertraktade platserna på Sveriges största träningsevent för bloggare: Fazer Blogger Boot Camp. En riktigt fin födelsedagspresent till mig själv. På träningseventet kommer alla mina träningsförebilder att vara samlade, de där tjejerna som jag hämtar kraft ifrån. Det jag ser allra mest fram emot är att känna peppen och inspirationen, på plats. På riktigt! Visst är cyberspace fantastiskt, men ännu mer fantastiskt är det att kunna få träffa de där träningsförebilderna alldeles livs levande. Tillsammans är vi starka, kan pusha, peppa och inspirera varandra. Oj så jag längtar!

Bild från FBBC:s facebooksida.

Har hon ätit många pepparkakor måntro?

Ja, dra på trissor! Jullan har blivit gosig! Hon delar ut pussar, kramar och klappar som om hon aldrig har gjort något annat. Kan det rent av vara så att det här är ett permanent tillstånd? Eller är det bara en "julgrej"? I så fall får jag passa på att njuta av de där ömsinta klapparna på min kind så länge de varar. Ljuvliga lilla unge, så jag skrattar åt alla henne påfund.

I dag kickar jag igång min sista arbetsvecka. Tobias är hemma och vabbar, men i morgon är det nog förskoledags igen. Barnen har varit sjuka i nästan två veckor nu, det har tagit på både deras och mina krafter vill jag lova. Nu hoppas vi på en frisk jul för oss alla! (Och nej, vi har fortfarande inte bestämt oss för var vi ska fira julafton.)

Förra veckans träning

Snömassor i massor utanför vårt hus. Det får liksom sammanfatta veckans styrketräning. Aj alltså, jag vaknade flera gånger under veckan som gick med träningsvärk på alla möjliga och omöjliga ställen. Jag har lagt i genomsnitt trettio minuter varje dag på att skotta (har skottat åt grannen också), och kan intyga att det är en grym träningsform. Och inte bara det, gratis är det ju också!

En av höjdpunkterna gångna veckan är att jag lyckades göra 10 armhävningar på tå. Det var länge sedan det hände sist. Annars har det varit en ganska trög träningsvecka. Med sjuka barn hemma och mycket annat att tänka på, känns den där berömda tröskeln högre än någonsin. Jag har lite smått panik över att jag fortfarande inte har lyckats komma ut med skidorna, men försöker släppa "måste"-känslan. Jag får ta det i min takt. Så här såg det alltså ut i veckan:

Måndag: Powerwalk i snön (60 min)
Torsdag: Hemmapass á la Lofsan (30 min). Samma pass som förra veckan.
Lördag: 11 km cykling (30 min)

Nu, måndag och nya tag. Tre pass ska det bli, förhoppningsvis ett på skidor. (Fast, det sa jag ju förra veckan också!?)

Decemberdagar

Det är skillnad på dagar i december och dagar i december. Jag har nyss kommit in efter att ha skottat snö i fyrtio minuter. Nere i hallen hänger rader av halvfuktiga ytterkläder. Förra december hade vi också rader av halvfuktiga kläder hängande på tork. Men då var knappast snön boven i dramat, utan istället luftfuktighet och havsvatten. Jag har njutit av snön i år, det har jag. Fast ändå. Om alternativet var "Long Beach" på Koh Lanta hade valet varit lätt.

Sebastian har fortfarande hög feber, så tredje advent kommer vi i år att fira med piggelin och memory. Jag har tre arbetsdagar kvar innan det vankas jullov. Har på känn att sjuklingarna kommer att orsaka ändringar i veckans schema också, men så är livet. Under veckan som gått har jag fått ställa in luciafirande på "Friends Arena", Ricky Gervais Live och diverse jobbrelaterade kvällaktiviteter. Däremot fick jag i torsdags en helkväll med mina vänner på Centralbadet med efterföljande middag på Grill. Så nej. Det är inte synd om mig.

Bästa Thailandsblogg 2012?

Även om det känns långt bort en dag som den här (snöstorm i Stockholm, igen!), men under vår drömvistelse på Koh Lanta under perioden oktober 2011-april 2012 fokuserade min blogg på just Thailand. Jag gjorde det till min dagliga rutin att rapportera från livet på ön. Restaurangerna, maten, livet, stränderna, människorna, dofterna. Jag älskade varje sekund.

Nu har jag blivit nominerad på Supersavertravel Blog Awards 2012 för "Bästa Thailandsblogg 2012". Det är jag såklart jätteglad över! De tio bloggar inom respektive kategori som får flest nomineringar går vidare till ett röstningsförfarande. Just nu ligger jag på en fjortonde plats. Kort och gott: fler nomineringar behövs för att ta mig vidare. Klicka på ikonen, och nominera mig på min bloggadress http://yesterdayyousaidtomorrow-aniika.blogspot.se/. Jag skulle bli hemskt glad. Tack!

Vill du få tag på ett riktigt billigt flyg till barcelona?

Tänd ett ljus

... eller varför inte tända många. Jättemånga. Burspråket i vårt vardagsrum har många kvällar blivit min räddning i mörkret. I morse när jag vaknade var allting grått. Sebbe klagade på öronont, och helst ville jag bara ligga kvar i sängen hela dagen. Nu är vi nyss hemkomna från dagens projekt: storhandling. På den nivån lägger vi oss i dag. Nu ska jag tända ljusen igen, och kanske, kanske läsa en av alla olästa tidningar som har lagts på hög under hösten. Jo. Så får det bli.

En julklapp som räcker länge

Jultider. Tanken på att det faktiskt finns många där ute som inte har det lika bra som just jag, som min lilla familj. En tacksamhet över att just mina barn fick födas till en tid och plats där de har rätt till en sådan självklar sak som utbildning.
En i juletider vanlig önskan om att hjälpa till, att göra gott. Är ni också där? Då kan jag tipsa om Plans julklappsshop. Köp en julgåva som faktiskt gör skillnad. På riktigt.

På Julias önskelista: en dockvagn. På Pushpas önskelista: att gå klart skolan.

Elva nätter före jul...

... har vi fortfarande sjukstuga. 

Förskolans luciatåg fick därför stå tillbaka i år, till förmån för en egenkomponerad ljusshow med tillhörande sånger.

En febersjuk tomtenisse gjorde som vanligt en strålande sånginsats...

... och en yrvaken tärna hängde på, mäkta stolt över både lucialinne, glitter och ljus.
Glad lucia!

Julmiddag i Winterviken

Bild: Matilda Lindeblad/Winterviken

Jag har blivit bortskämd i dag. Jobbet bjöd på julfika och luciatåg (med en livs levande pepparkaksgubbe, hör och häpna!). Efter utdelning av årets julklapp tog vi oss vidare till Winterviken där det vankades julmiddag i festvåningen. Eh. Vissa dagar på jobbet är verkligen tuffa. Snön låg så där perfekt vintergnistrande på träden, och upplevelsen att pulsa genom snölandskapet överträffade för en gångs skull bilderna. I festvåningen var det nästan bröllopsstämning, med både vita linnedukar och levande ljus. Jag, som inte är så jätteförtjust i traditionellt julbord, blev glatt överraskad av Markus och Erika Aujalays julmiddagmeny:

Wintervikens julmiddag 

Välkomstglögg med russin och mandlar

*

Bordsbuffé med sill och strömming, smör, bröd, julcheddar och nykokt potatis

*

Kryddstekt Gårdsgris med saltbakad rotselleri, hasselnötter och rödvinsvinägersky

*

Inkokta vinteräpplen med vaniljkräm och pepparkakskrutonger

*

Kaffe och Julgodis

Jodå, en förträfflig dag på jobbet.

Vad är väl en bal...?

Bild: Ebbas blogg/Claudio Bresciani/Scanpix

Medan sjukstugan fortsätter, roar jag mig med att scanna igenom bilder och bloggrapporter från Nobelmiddagen. TV-sändningarna orkar jag inte med (tittar för övrigt nästan aldrig på tv längre), men jag kan inte helt hålla mig borta från gårdagens glitter och glamour. Jag är alldeles för kändisfixerad. Lite trist att "alla" stylister och modebloggare nämner exakt samma namn, men det kanske inte fanns så många spännande kreationer/personligheter att välja på?

Jag älskar prinsessan Madeleines frisyr. Snälla, håll med mig om att det måste finnas lite löshår instoppat här någonstans? Annars blir jag deppig. Mitt fjuniga hår skulle aldrig lyckas bära upp den där kronan. Tur för mig att jag inte blev prinsessa. På tal om kändisar ska tydligen Tom Cruise vara i stan i kväll! Synd att barnen är sjuka, annars hade han säkert velat komma över på middag. Jodå. Men, "vad är väl en bal på slottet?" Eller hur var det nu?

Sjukstuga

Barnen vägrar bli helt friska (monsterbaciller?), så vi fortsätter sjukstugan här hemma. I dag får Tobias nöjet att jobba förmiddagspasset, och jag eftermiddag. Jämlikt så det förslår. Barnen börjar bli lätt rastlösa här hemma, och mamman likaså. I går kväll bylsade jag på mig varma kläder, och var ute och gick i nästan en timme. Befriande för själ och sinne. Magiskt vinterlandskap, och ett rent nöje att njuta av all ljusbelysning i vintermörkret. Under veckan är det många roligheter planerade, men jag ska försöka att inte ha för höga förväntningar. Sjuka barn kan man liksom inte styra. Tydligen inte snöoväder heller, med tanke på min efterlängtade Brysselresa förra veckan. 

Vår söta snögubbe (present av svärmor) vaktar hallen, men lyckas tydligen inte hålla bacillerna borta. 

Men lilla gumman, han tycker ju bara om dig

Jag är lyckligt lottad, det blir jag ofta påmind om. Jag har vuxit upp i ett hem där vi tidigt fick lära oss att alla människor är lika mycket värda. Att lära sig respektera andra, och sig själv, var något som präntades in i oss sedan barnsben. Orättvisor, ojämlikhet och otrevligheter var ord som inte hade någon bäring i det Håkanssonska hemmet ute i Blekinges skogstrakter.

Uppenbarligen har värderingarna lämnat spår i alla oss sju syskon, vilket jag åter igen kunde konstatera under helgen som gick. I lördags publicerades en fantastiskt välskriven artikel i Newsmill av min lillasyster: "Men lilla gumman, han tycker ju bara om dig". Läs och begrunda!

Jag är så stolt över min kloka och vältaliga syster. Nyss 20 år fyllda, och redan full av visdom. Jag ser fram emot många fler artiklar skrivna av henne framöver. Avslutningsvis ett stycke ur artikeln: 

"Ni som är föräldrar. Ni är ansvariga för era barn, i första hand. Ni ser dem bli ungdomar. Ni ser dom vandra ut i livet. Jag hoppas verkligen att ni är stolta då. Mest av allt hoppas jag att det inte är din sons hand som förstulet smeker min rumpa sådär i förbifarten. Föräldrar. Jag hoppas att ni talar om för era flickor att ingen, någonsin, har rätten att göra detta på dem. Min mamma gjorde det för mig. Andra delar av samhället gav helt andra signaler."

Författerskan!