...på det sjätte smäller det!

Jag har laddat i flera månader nu. Varje dag har jag kört ramsan: "Ett, två, tre, på det fjärde ska det ske, på det femte gäller det..."  Men, ungefär där har det varit stopp. Längre än så har jag inte kommit. Jag har kört mina powerwalks fram och tilllbaka längs stranden, men har aldrig kommit över tröskeln att faktiskt dra upp tempot, låta foten lyfta från marken och ta de där första, darriga löpstegen. Gympaskorna har sett ledsna ut där de stått under trappen. "Vadå, har du släpat oss hela vägen till Thailand, och så använder du oss inte ens?" Igår var det äntligen dags. Efter att ha laddat i fem månader var det dags att slutföra ramsan: "... på det sjätte smäller det!"

Hur det gick? Jodå, de tre första kilometerna gick som på räls. De sista tre, inte så bra. Nöjd och glad över gårdagens insats, med härlig träningsvärk som ett kvitto på att jag gjort något bra. Nu laddar jag inför tjejmilen i augusti. Vilka är på?