Lyxögonfransar

Är det något ni tjejer ska passa på att testa om ni råkar befinna er i Thailand är det ögonfransförlängning! Det är galet billigt här nere, 700 baht = ca 175 SEK, och håller i flera veckor (om man låter bli att pilla på dem, vilket var en utmaning för mig). Bilderna ovan är tagna dagen efter varandra, enda skillnaden på höger bild är läppglans och ett besök på "Dreamy Spa". Eftersom solen blekt bort all uns av färg från mina ögonbryn och ögonfransar (hej albinoögon), rekommenderade spa-personalen att jag skulle färga både ögonbryn och ögonfransar innan de gjorde fransförlängningen. Annars hade jag riskerat att få zebramönstrade ögonfransar, inget att rekommendera.

Ögonfransarna klistrades på en i taget, och hela proceduren tog någonstans mellan 45-60 min. Får kanske klargöra att det inte gjorde det minsta ont. När jag var klar och tittade mig i spegeln kände jag mig som värsta Hollywood-frun, och den känslan satt i under 5-6 veckor! Med tanke på att jag har sminkat mig max 5 gånger totalt under mina 6 månader i Thailand, hade både jag och min omgivning vant sig vid albinolooken. Förstår ni då vilket lyft för utseendet att plötsligt gå runt med permanenta lösögonfransar dygnet runt? Skönt att det finns hopp för oss "vanliga dödliga" som inte begåvats med täta, mörka och långa ögonfransar...

Man bör tänka på är att inte utsätta (lös)ögonfransarna för så mycket vatten. När jag skulle duscha/bada försökte jag undvika att få vatten på/runt ögonen, vilket kanske inte alltid var det lättaste. Men, oj så värt. Hemma i Sverige kommer jag nog inte ha råd att upprepa den här vardagslyxen, det blir istället till att investera i någon schyst mascara med någon typ av lösögonfranseffekt. 

Ingen återvändo

Schyst vy på springrundan.

Igår anmälde jag ett lag till Tjejmilen. Vad vi heter? "Vi reser oss igen". Det känns passande. Tre av oss har småbarn, och det där med träning har liksom inte riktigt hunnits med på senaste. Men nu är det alltså dags! Mitt mål är springa under 60 min. 2009 sprang jag Tjejmilen på 1:04. Det duger inte.

Har kommit igång bra med löpträningen här på Koh Lanta. Kör barfotalöpning på stranden, det är ljuvligt! Men det gäller att planera rundorna. Ideala tiderna att springa är mellan 07:00-08:00, eller 17:30-18:30. Allt där emellan är för varmt, eller för mörkt. De dagarna jag inte springer kör jag Powerwalk. "Min" strandpromenad mäter 6 km. Perfekt, både för löparrundor och promenader. Jag är så GLAD att jag kommit igång med träningen igen. Som sagt, "Vi (jag) reser oss (mig) igen!"

Sri Lanta

Tobias och min absoluta favoritresort här på Koh Lanta ligger på Klongnin beach och heter Sri Lanta. Resortens motto är "The resplendene of life" (fritt översatt "Livets prakt"). 

Att komma till Sri Lanta känns som att stiga rakt in i en resekatalog. Resorten är också ett av få ställen på ön som har en stor, välskött gräsmatta. Tro det eller ej, men ibland känner man för att byta ut sanden mellan tårna mot några sköna grässtrån. När man tröttnat på gräset är det bara att kila ner en sådär 10 meter ner till Klongnin Beach. Jag rankar Klongnin som den bästa stranden på ön, näst efter "vår" Long Beach. 

Solsängarna är reserverade för dem som bor på resorten, men om man undviker de mest fullspäckade veckorna under högsäsongen i dec/jan brukar det finnas platser över. För god seds skull bör man beställa något från deras restaurang eller strandbar. Och beställer från strandbaren, det gör jag mer än gärna. De gör nämligen världens godaste Mango Lassi. Stället är inte speciellt barnvänligt, så vi passar på att åka dit när vi har barnvakt. Imorgon är det dags igen. Sämre lördagsplaner kan man ha...

Byggnadsingenjören

Bästa investeringen här i Thailand måste vara klossarna vi köpte till barnen i julklapp. Klossarna har sysselsatt både Sebastian och Julia i otaliga timmar. Jag slutar aldrig förundras över Sebbes kluriga byggen. Nya ideér och konstellationer varje dag, hans konstverk överträffar på långa vägar mina trista torn.

Blir han inte golf/tennis/fotbollsproffs kan jag eventuellt tänka sig en KTH-examen (jo, Chalmers funkar också). Det blir bra det.

Euphoria!

Att få sätta sig ner i en solstol på terrassen, och avnjuta ett par delikatobollar. Mmmm, det måste vara det som Loreen sjunger om! 

Sofie, som hade uppfattat min desperata facebook-uppdatering om avsaknaden av dessa onyttiga bollar för ett par månader sedan, gjorde min vecka! Sofie är i princip är utbildad kostrådgivare och har under den senaste veckan lärt mig hur mycket som helst om kosthållning. Det är därför med ett styng dåligt samvete jag torkar bort kokosflingorna runt munnen. (Å andra sidan har jag "bara" ätit tre stycken på en hel vecka. Det får faktiskt ses som ett stort framsteg...)

Stopp i lagens namn!

På väg till flygplatsen i förra veckan körde vi fel. Som av en händelse ledde denna felkörning rätt in i en trafikkontroll. Vet man hur den thailändska polisen fungerar var det väl inte en fråga om vi skulle få betala böter, utan snarare för vad. Efter lite trevligt småprat på knagglig engelska förstod vi att polisen ville se Tobias körkort. Bingo! Det hade vi lämnat hemma. Det var bara att hänga med farbror polisen till polischefens lilla hydda, och öppna plånboken. Nu rörde det sig "bara" om 500 baht, ca 125 SEK, men skulle nog hellre käkat glass för de pengarna. (Fast det är klart, lite spänning i vardagen är aldrig fel, så jag borde kanske rent av ha tackat polisen för besväret!?)

Blev lite rädd att vi skulle får böta ännu mer när jag smygfotade hela spektaklet.

30 grader i Phuket

Förra veckan spenderade vi tre dagar i Phuket. En av kvällarna satt vi på en uteservering nära stranden. Under tiden vi satt och väntade på maten kom det fram minst fem försäljare som försökte sälja på oss grejer. Nästan alla var barn under 10 år. Sorgligt. Det gör mig ont att se små barn behöva dra in pengar till sin familj på det sättet. En av tjejerna var grym på engelska (och hade försäljningsskills som hon lätt skulle bräcka Telenor Express-säljarna med). Jag smalt direkt, och gick därifrån 100 baht fattigare och en blomstergirlang rikare.

Bara så ni vet, inte en enda gång under våra sex månader på Koh Lanta, har vi varit med om att någon försöker sälja saker när vi sitter och äter på en restaurang. Sådant förekommer inte på Koh Lanta. Jag hoppas verkligen att det får förbli så.

Klippdax

Juli 2011.

Sebbe börjar bli riktigt långhårig nu. Hittills har jag skött det där med klippningen själv (med undantag för en snaggning som Mimmi gjorde innan vi åkte till Thailand), och för det mesta har det sett ganska ok ut. Eller, jag har i alla fall intalat mig det. När jag sedan tittar närmare på bilder som den här ovan, då undrar jag vad som hände på vänsterflanken!?

Så länge håret var vattenkammat i sidbena såg det jättesnyggt ut, jag lovar!

Mer Hannah

Det är verkligen kul att fota. På onsdag har jag fått äran att fotografera ett bröllop här på Koh Lanta. Den blivande bruden såg mig fota Hannah nere på stranden, och efter att ha sett resultatet frågade de lyckliga tu om jag kunde tänka mig att fota deras välsignelseceremoni. Gissa om jag svarade ja!? Hurra!

En elefant balanserade...

... men inte på en spindeltråd den här gången. Istället fick han balansera med en styck Tobias, en styck Sebastian, och en styck Hannah på ryggen. Jag och Julia stod över den här gången, och höll ställningarna på marken istället.

Här kommer han, mr Dumbo himself, för att hämta upp dagens svenska last. 

En timme senare var det roliga slut. När jag bad om rapport hur det var försökte Tobias förklara att elefanterna minsann inte alls var så smidiga som de ser ut att vara, utan att "varje steg var som ett enda bodooom". Ingen jättesmidig ridning med andra ord. (Fast, vad kan man förvänta sig av några tons elefant!?)

Sebbe verkade ganska oberörd. (Eller försökte han bara spela världsvan!?)

Jag hade sett fram emot att se Julias reaktion på elefanterna. Och visst blev hon imponerad. Och fascinerad. Men, inte riktigt på det sätt jag hade trott...

... för det som fick hennes odelade uppmärksamhet var tydligen den här mallgrodan. Julia struntade fullkomligt i de mäktiga elefanterna som kom ridande från alla håll och kanter, utan sprang istället omkring och ropade på "puppen".

 Kolla in glidaren högst upp på sandhögen! Han verkade tro att han ägde hela stället. Varje gång "puppen" satte igång och gala blev Julia livrädd och sprang för att söka skydd.

Elefantfötter alltså. Snablar, vilka grejer!

Kolla in skägget!

Och här kommer fru Dumbo. En av dem.

Jag var ganska nöjd med mitt beslut att inte hänga med på själva elefant trekkingen. Det visade ju sig att tupp trekking är nog så kul, i alla fall när man har "pupp"-experten Julia med sig.

Laanta Lanta Festival

På Koh Lanta lever buddister, muslimer, kristna och turister från när och fjärran, sida vid sida. Som en hyllning till den kulturella mångfalden hålls varje år, oftast under mars månad, en festival i "Lanta Old Town". En kulturell fest som pågår under några dagar, och som uppskattas av både lokalbefolkningen och av oss som har rest lite längre.

Insåg snabbt att större delen av festivalen går ut på att ... äta (inte mig emot). Längs nästan alla gator i Old Town fanns det mängder av små matstånd uppställda.

Flaggor och lyktor upphängda på huvudgatan.

Kisar ni lite ser ni ett gäng "Sea Gypsies" (havszigenare) dansa i förgrunden på fotot. Sea Gypsies är det första folket som anlände till Koh Lanta för över 500 år sedan. Detta folk, med rötter i Malaysia, har behållit sitt eget språk, sin kultur, och sina starka traditioner med anknytning till havet.

Dessvärre regnade större delen av årets Laanta Lanta Festival bort. Vi hann gå omkring en liten stund innan började regnet vräka ner, igen. Vi sökte skydd i ett tält som restaurangen "Layana" hade satt upp. På menyn fanns som vanligt...

... massor av god mat att välja på. Det gick alltså ingen nöd på oss.

Det var en av Pierre och Jennys sista kvällar på Koh Lanta, så nästan hela "gänget" var där.

Kocken fixade snabbt och elegant ihop en egen regnrock med hjälp av en svart sopsäck.

Livet har sina goda stunder!

Måndagens höjdpunkt i Phuket var, tro det eller ej, McDonald´s. Kunde inte låta bli att känna ett glädjerus när vi steg över tröskeln in till matfördärvet (det var ett halvår sedan sist). Första tuggorna var rent fantastiska, men en bit in på cheeseburgaren kände jag att jag nog lika gärna kunnat vara utan. 

Mina pommes däremot, de var värda varenda en av de där fem timmarna vi satt i bilen för att ta oss till Phuket. Badapapapa, I´m lovin´ it!

Messi

Japp, snart är det dags för barnens lille kusin "Messi" att komma till världen. Innan Pierre och Jenny åkte hem till Sverige körde vi en fotosession nere vid stranden. Det är något alldeles magiskt med en gravidmage. Nästan så jag längtar efter att uppleva det igen. Men bara nästan.

Borta bra men hemma bäst!

Long Beach.

Vi har spenderat några dagar i Phuket/Phatong beach. Mysig minisemester, men både jag och Tobias är överens om att Koh Lanta vinner överlägset - i alla kategorier. Koh Lanta är helt enkelt vår grej.

Hannah är på väg hem till Sverige, och nu har istället mitt kusinbarn Sofie (som nyligen blev diplomerad massageterapeut, yippie!) flyttat in hos oss. Hon stannar i en månad. Gillar verkligen min släkt, och ser fram emot att hänga med Sofie - och det gör tydligen Sebastian också. Han är redan helt fascinerad av henne, och hennes "skills" i att bygga med klossar...

32 år och en vecka.

Så här en vecka efter födelsedagsfirandet känner jag mig i det stora hela ganska nöjd med att vara 32. Har sagt det innan, men jag gillar verkligen att fylla år.

Sebbe hjälpte mig mer än gärna med att både blåsa ut ljusen på tårtan, och äta den.

Tobias hade dukat upp födelsedagsfika på vår uteplats. Paket inslagna i hushållspapper och skokartonger är precis lika spännande som paket inslagna i glanspapper och rosetter!

Vem bryr sig om kameran, när hela bordet är fullt av godsaker? Inte mina barn i alla fall...

Så här ser det ut när Julia får välja fritt från fikautbudet. Oreo-kex med sked och sugrör, försök med det om ni kan!

Inför kvällen fick jag själv välja vilken restaurang vi skulle gå på. Med tanke på att det snart sprutar ut ris ur öronen på mig, valde jag grekisk mat. I vanliga fall hade jag förmodligen valt thai-mat som födelsedagsmiddag, men just det thailändska köket känns av någon anledning inte riktigt lika exotiskt längre...