Rapport: "Toppform"

Heja, heja!

Ja, hur går det egentligen med mitt ord för året: "Toppform"? Någon gång efter jul hakade jag på en tio veckors challenge hos den personliga tränaren/bloggerskan Lovisa Sandström aka Lofsan (för övrigt en av mina favoritbloggerskor). Inför challengen startade Lofsan en Facebookgrupp för träningssugna tjejer, varav de flesta av är oss småbarnsföräldrar. Vi deltagare fick sätta upp egna mål, sen var det bara att köra. Har kikat in på Facebooksidan varje dag, och blivit imponerad, och inspirerad, av alla grymma tjejer. Med hjälp av mina "cyberspace-träningskompisar" har motivationen de senaste veckorna legat på topp.

Målen
Jag satte ganska allmänna mål, typ "komma igång med träningen på allvar, undvika socker i så stor utsträckning som möjligt, försöka att hålla mig till lördagsgodis" etc. Mina övergripande mål satte jag upp redan innan jul, vid ett coachsamtal med världens bästa Jenny Andersson. Målet var helt enkelt att känna mig nöjd med mig själv, och som grädde på moset ville jag på min födelsedag se siffran "65" på vågen. Och vet ni? Den 13 mars, på min 32-årsdag, vägde jag in mig på 65.9 kg. På håret alltså, men jag grejade det.

Maten
Jag har definitivt varit smalare än nu, men då levde jag på Pepsi Max, lättyoghurt, frukt och vita baguetter. Inte att rekommendera. Jag är numera noga med att äta tre mål om dagen, varvat med 2-3 mellanmål. Börjar med en rejäl frukost, typ havregrynsgröt med standardmjölk (lättprodukter finns knappt här i Thailand, förutom lightläsk), banan och knäckebröd med pålägg. Lunch och middag blir hämtmat från någon av alla restauranger i närheten. Mycket kyckling med grönsaker plus ris, och även en del nudelbaserade rätter. Försöker äta fisk, men kyckling vinner i längden. Till mellanmål äter jag frukt och nötter. Massa nötter! Som kvällsmål äter jag ofta en burk naturell yoghurt med müsli. Godis och glass blir det bara på lördagar (och kalas såklart), och då i ganska lagom mängder. Har tyvärr fortsatt dricka ganska mycket Cola Light (1-2 burkar per dag). Det är svårt att vänja sig av med alla ovanor på en gång, så Colan får jag ta itu med lite längre fram...

Träningen
När vi kom ner hit till Koh Lanta i början på oktober körde jag mycket beachvolleyboll, och regelbundna powerwalks på stranden. Varvade det med att simma i poolen och dansa. Två gånger i veckan är jag instruktör för "Aqua Aerobics", och har där fått gratis träning på köpet. Det tar på kroppen att stå där framme i värmen och visa alla rörelser, även om det inte på långa vägar är lika effektivt som att faktiskt vara i vattnet och göra övningarna.

Under tio veckors challengen har jag varit extra noga med mina träningspass, och också försökt lägga träningen på en högre nivå. I Facebookgruppen har det varit ett evigt tjat om att göra plankor, och av någon anledning (läs bekvämlighetszonen) drog jag mig verkligen för att sätta igång. Varför ska det vara så svårt? Plankan kan man ju göra när som helst, var som helst! Nu har jag så smått börjat se plankan som en del av kvällsrutinen. Har också börjat köra "tabataintervaller", vilket är supereffektivt. Mest nöjd är jag ändå över löpträningen. I samband med att jag hakade på challengen tog jag äntligen steget ur den där berömda bekvämlighetszonen och började springa (eller ok, jogga) på stranden istället för att bara gå. Det ger ett helt annat flås, och är faktiskt bra mycket roligare än att bara gå. Nu satsar jag på Tjejmilen den 1 september, och har redan hunnit dra ihop ett lag tillsammans med mina två bästa vänner och min lillasyster. Måste, måste greja milen på under en timme. 2009 sprang jag på 1:04, så det kan bara bli bättre, eller?!

Sammanfattningsvis skulle nog säga att jag är i min bästa form någonsin. Har för första gången på länge fått en bra balans mellan mat och träning. Operation: "Toppform" är på god väg att lyckas. (Fast, jag har ju faktiskt alla förutsättningar i hela världen att lyckas. Föräldraledig i Thailand i ett halvår, med världens finaste strand en minuts promenadväg från huset, och en stor pool att simma i precis utanför altandörren. Det blir nog värre att upprätthålla formen när jag kommer hem till vardagskarusellen igen, men visst går det om jag bara vill!)

Ett stort tack till Lofsan och alla andra tjejer som varit med och peppat/kämpat i tio veckors challengen!