Spegelmin?

Karlskrona,
juni 2011.

Jag och mina systrar konstaterade ganska tidigt att vår mamma hade en "spegelmin". Alltså en min hon brukade göra i spegeln innan hon gick ut, med håret "upp-puffat" och läppstiftet på plats. Nåväl, skrattar bäst som skrattar sist. Den där spegelminen har gått i rakt nedstigande led. I veckan såg jag ett foto på lillasyster, där spegelminen var identisk med mammas.

Om ni tänker efter har ni säkert själva en speciell min ni plockar fram när ni ser er i spegeln, eller det är dags att blicka in i en kamera. Varje gång jag bad Sebastian le mot kameran, körde han läääänge någon variant på "Mad-looken". Eh, kanske inte den minen man vill ha på familjesidorna i fotoalbumet, men hur förklarar man det för en två-åring? Jag menar, han ler ju ändå (eller gör han det)!?