Karlskrona, juni 2011. |
Om ni tänker efter har ni säkert själva en speciell min ni plockar fram när ni ser er i spegeln, eller det är dags att blicka in i en kamera. Varje gång jag bad Sebastian le mot kameran, körde han läääänge någon variant på "Mad-looken". Eh, kanske inte den minen man vill ha på familjesidorna i fotoalbumet, men hur förklarar man det för en två-åring? Jag menar, han ler ju ändå (eller gör han det)!?
Oh, han är ju så söt med eller utan min!
SvaraRadera