Slut på det goda

Dubai, januari 2011

Sebastian och Julia har en tuff helg framför sig. Julia ska sluta med högt älskade napp, och Sebastian ska sluta med sin lika högt älskade välling. Vi har pratat om det länge, och nu är det alltså dags. Wish us luck. Det lär behövas.

Nöjd lärling

Som barn blev jag och mina syskon uppfostrade av vår far att inte slösa på saker, vare sig det gällde pengar, vatten, el eller papper. Far själv är världsmästare på att torka upp mjölk från matbordet med minimala mängder hushållspapper.

Sebastian har tydligen snappat upp ett och annat från sin morfar. Häromdagen bad jag honom hämta lite papper för att snyta Julia. Han tog uppgiften på allvar, och kom tillbaka med just... lite papper. Om det räckte för att snyta Julia? Självklart, jag är ju Ivars dotter!

Basilikacisternen och Topkapi

I Sultanahmet, Istanbuls mest berömda stadsdel, hittar man inte bara Blå moskén och Hagia Sofia. Här ligger också den berömda Basilikacisternen,"Yerebatan Saray", och Topkapipalatset.

Jag var inte ensam om att vilja besöka Basilikacisternen, de här turkiska donnorna ville också dit. Mimmi däremot, var tveksam till att lägga dyrbar sightseeingtid på att titta på en trist gammal vattenbehållare - men jag insisterade. Och, mycket riktigt blev besöket där en av höjdpunkterna på resan.

Den underjordiska cisternen, med dess vackert upplysta pelare och magiska stämning, byggdes på 500-talet. Det tog tydligen 100 år för ottomanerna att upptäcka denna gömda kulturskatt, och jag förstår att det måste ha varit en omvälvande upplevelse för den som hittade detta ställe. I valvet hålls regelbundet klassiska konserter, och den unika akustiken lär göra musikupplevelsen till något utöver det vanliga. Inträdet till cisternen kostar ca 40 SEK.

Efter besöket i "Det sjunka palatset", tog vi vidare till ett annat, betydligt större, palats. Besöket på Topkapipalatset blev ett enda långt "ooooh" och "aaaah".

För att komma in till haremet, varifrån bilden ovan är tagen, får man betala ytterligare 60 SEK (utöver de 100 SEK det kostar att komma in på palatsområdet) - men det är väl investerade pengar.

Rummen i haremet osar lyx och flärd. Jag och Mimmi konstaterade snart att kvinnorna som bodde i haremet måste ha känt sig som påfåglar i en park. Likt de praktfulla fåglarna skulle kvinnorna i haremet ständigt vara beredda att visa upp sin skönhet. Men, att vara vacker var tydligen inte tillräckligt för att få en plats vid haremet. Konkubinerna var, enligt skyltarna inne i haremet, lika kända för sitt intellekt som för sin skönhet. Att bli konkubin var den största ynnest en kvinna kunde få under tiden för det ottomanska riket.

Topkapi vimlar av turister från världens alla hörn. Köarna utanför ringlar sig långa. Väl inne på området känns det inte riktigt lika trångt, eftersom de stora ytorna på något sätt lyckas sluka folkmassorna.

Tillräckligt vackra och smarta för en plats vid haremet?

I Topkapipalatset möts man hela tiden av nya byggnader, innergårdar, vackra trädgårdar, fontäner och utsiktsplatser. Det krävs åtminstone en halvdag för att uppleva detta palats, där det under storhetstiden bodde runt 4000 personer.

Utsikt från Topkapiparken mot "nyare" delen av Istanbul. Tornet som reser sig över hustaken är toppen på Galatatornet. Tornet får ni läsa mer om i ett senare inlägg.

Bakluckeloppis

Jag vet en liten flicka som är mycket nöjd med fynden vi gjorde i helgen. Vi åkte på loppis för att köpa en Mickis-spis, men kom hem med hela bilen full av ny(gamla) leksaker. Nu återstår bara det där momentet där vi behöver rensa bland våra leksaker för att få plats med det som andra rensat ut. Hm.

Att göra på Koh Lanta

Jag fortsätter mina gästinlägg om Thailand på Hallins reseblogg. Denna gången kan ni läsa om utflykter på, och i närheten av, Koh Lanta.

För fler Koh Lanta tips, klicka vidare till dem om restauranger och shopping, spa och stränder.

Min, och alla andra mödrars, dag!

Jag måste nog erkänna att jag hade klarat mig utan "Mors Dag". Men, visst är det kul med lite extra uppvaktning - det kan jag knappast förneka. Pizza, skvallertidningar, trisslotter och choklad är liksom aldrig fel...

Grattis till mig och alla andra superkvinnor till mammor där ute! 

Ska man fira kan man lika gärna fira stort!

Min man känner mig väl. Senaste skvallret, en chans att bli rik, och så lite choklad på det.

En glad mamma och hennes familj!

Blå moskén och Hagia Sofia

För ett par veckor sedan åkte jag och min syster iväg på en weekendresa till Istanbul. Mitt uppdrag var att skriva ett resereportage för Vings Värld. Vi hade tre fantastiska dagar, och är båda rörande överens om att Istanbul är det perfekta resmålet för en långweekend. TACK Ving för att ni gjorde denna resa möjlig.

Jag tänkte under veckan som kommer dela med mig av lite tips om vad ni bör se och göra i Istanbul. Enjoy!

Hm. Försöker komma underfund med hur jag ska hinna så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt. I stadsdelen "Sultanahmet" avlöser sevärdheterna varandra i en enda lång sightseeingkavalkad.

Vårt första besök går till den Blå moskén (officiellt namn Sultan Ahmed-moskén). När jag ställer mig framför den pampiga byggnaden, som stoltserar med inte mindre än sex minareter, får jag nästan svindel.

Det är en mäktig känsla att gå in och blicka upp mot taket, som är klätt av keramikplattor med blå detaljer (därav smeknamnet Blå moskén). De 250 färgglada fönsterna gör att insidan känns ljus, och tillsammans med de vackra keramikplattorna från staden Iznik förstår jag varför Blå moskén är en av de mest kända religiösa byggnaderna i världen.

Kvinnor bör tänka på att täcka bara axlar och ben. Vid ingången finns ankellånga kjolar att låna för de turister som inte uppfyller klädkoden. Det kostar ingenting att gå in i moskén, däremot får man gärna lämna ett bidrag innan man går därifrån.

Efter en titt i den Blå moskén går vi vidare till Hagia Sofia, som ligger bara ett stenkast därifrån. Besöket i Hagia Sofia blir en nästintill vördnadsfull upplevelse.

När jag tar steget in i det som en gång var världens största kyrka, känns det som att jag kastas flera hundra år tillbaka i tiden. Kyrkan byggdes under 500-talet av kejsar Justinianus under den bysantiska tiden. Kejsaren ville lämna sitt avtryck till eftervärlden och lät uppföra en kyrka som överträffade allt som dittills hade byggts. När turkarna intog staden gjordes kyrkan om till en ottomansk moské. Sedan 1930-talet fungerar byggnaden som ett museum.

I byggnaden blandas omsorgsfullt gjorda målningar av Jesus med enorma väggplattor med skrift på arabiska som talar om att Allah är stor.

Att de två världsreligionerna så smidigt samsas om utrymmet på detta sätt blir en tankeställare...

... tänk om det vore lika lätt ute i världen som inne i Hagia Sofia - att kristendom och islam fridfullt kan leva sida vid sida på samma yta.

Visst är det så att byggnaden börjar bli påtagligt sliten, men dess fantastiska interiör gör att man knappt märker det. Inträdet på ca 100 SEK känns definitivt prisvärt i sammanhanget. Köerna blir snabbt långa i takt med att dagen går, så se gärna till att komma tidigt på förmiddagen.

En eloge...

...till alla er ensamstående småbarnsföräldrar! Jag förstår helt enkelt inte hur ni grejar det. Mannen i huset har varit bortrest några dagar, och både jag och barnen är så glada över att ha honom hemma igen. Självklart är det härligt att ha någon att dela sina tankar med, men också allt det praktiska. Och så barnen, förstås. Mina barn är underbara, och jag skulle inte byta bort dem för allt i världen. Men, ibland behöver jag få lite tid för mig själv. Igår fick jag chansen att på kort varsel gå på Adolf Fredrik-niornas avskedskonsert på Konserthuset. (Där min systerson och hans klasskamrater för övrigt glänste!) Tobias slutade jobbet tidigare, för att lösa av mig här hemma. Jag njöt av att åka in till stan själv, köpte en glass (och åt upp HELA, sakta, utan barn som bestämt krävde varannan tugga, minst), strosade i Stockholm citys eftermiddagssol, och lyssnade slutligen på en fantastisk konsert.

 Japp, dagens ros går till alla ensamstående föräldrar.

Norrtälje, sommar 2011

Fikatider HEJ HEJ Fikatider!

Att äta tårta eller inte, det är frågan.
Juni 2007.

Sommar, semester och... fika. Det hör liksom till. Glass i solen, fikapaus i skuggan, rundor till kiosken för att köpa smågodis, jordgubbstårta på landet, myskvällar med snacks - det tar liksom aldrig slut. Hela sommaren brukar vara en enda lång prövning för mig. Hur GÖR man för att hitta en bra balans? Några tips?

Bodybalance

Ikväll har jag bokat in mig på ett "Bodybalance"-pass på Sats. Det ska tydligen vara en mix mellan yoga, pilates och thai-chi. Jag har aldrig riktigt fastnat för yoga, men de som "kan" säger att man måste ge det lite tid. Ett sånt här mix-pass är nog en bra mellanväg för mig. Mitt kusinbarn Sofie är min inspirationskälla för dagen. Tänk om jag kunde jobba mig till hennes styrka och fokus!

Yogadrottningen Sofie.

Fler Koh Lanta-tips

Idag har jag skrivit ännu ett gästinlägg på Hallins reseblogg, denna gången om shopping, spa och stränder. 

Koh Rok, april 2012.

(Vill du ha fler tips om Koh Lanta? Här kan du läsa mer om öns restauranger.)

Saved by the (door)bell

Sedan vi flyttade in i nya huset har jag inte haft någon som helst inspiration till att laga mat. Noll. Nada. Varje gång klockan har närmat sig matdags har jag suckat och stånkat för mig själv: "Jag-vill-inte-laga-mat-jag-vill-inte-laga-mat-jag-vill-inte...".

Men, har man två små barn kan man inte leva på mackor. Istället har jag länsat affärernas halvfabrikats-avdelning. Fiskpinnar, köttbullar, korv - you name it. Och så pasta till det. De senaste dagarna har barnen sett lika uppgivna ut som jag när det har blivit dags att äta. För ett tag sedan var vi bjudna till min syster på middag. Riktigt fin middag. Barnen åt som om de aldrig sett mat förut. Tre portioner var slank det ner. Någonstans där och då förstod jag att jag var tvungen att göra något drastiskt. Så kom det sig alltså att jag gick hem och beställde en veckas matkasse på Mathem.se. 

Jag tänker att det här kanske kan inspirera mig att komma igång igen. Färdiga recept, och alla matvaror hemkörda i två påsar. Igår kväll ringde det på dörren, och nu står alltså varorna här på hyllorna - redo att börja tillagas. På veckomatsedeln fanns fem rätter som jag förmodligen aldrig hade kommit på tanken att laga i vanliga fall: Indisk quorngryta med broccolisallad, Saffransfisk med bulgur och rårivna morötter, Lammfrikadeller i tomatsås, Rostad vitlök- och blomkålssoppa med baconkrisp och bröd och så slutligen Parmesangratinerad kycklig. 

Nu finns det inte så mycket fler saker att skylla på antar jag. Det är dags att ge min familj lite riktig mat.

Små prinsessor

En nöjd liten prinsessa.
Foto: Kungahuset/Kate Gabor

Imorgon kommer jag att sitta bänkad framför tv:n för att följa prinsessan Estelles dop. Jag kan inte hjälpa det, men jag har sedan barnsben varit löjligt förtjust i kungligheter. Japp, sån är jag! Men, jag är tydligen inte den enda som är intresserad av det här dopet. Enligt Ebba von Sydow finns det ett team på 40 (!) personer från den tyska kanalen ZDF som kommer att bevaka dopet imorgon. Alltså, då pratar vi om en enda tysk tv-kanal. Förstår ni hur populär vår kungafamilj är i Tyskland?

En annan, minst lika söt, liten prinsessa.
Julia, augusti 2010.
Foto: Monnah

Idag tipsar jag om...

... Koh Lantas restauranger inne på Hallins reseblogg. Bloggen, som drivs i Resias regi, är jag inne på nästan varje dag för att samla information och inspiration till kommande resor (eller för att bara drömma mig bort en stund).

Thailändarna äter i princip aldrig bröd. Jag, som lätt skulle kunna leva på mackor, älskade därför besöket på Pimalai. Åt mig mätt på dessa fantastiskt goda baguetter med tillhörande pålägg.

Att tänka på inför en längre utlandsvistelse med småbarn

Jag har fått en del praktiska frågor om vår halvårslånga vistelse i Thailand. Hur kom det sig att vi åkte dit, vad ska man egentligen tänka på innan man åker, hur gör man med sitt boende hemma, vad måste man ta med sig och så vidare. Jag ska försöka sammanfatta några punkter som kan vara bra att tänka på.

Varför utomlands, och varför Thailand? 
Jag och min man Tobias hade länge drömt om ett utlandsäventyr tillsammans som familj. Förra årets extremt kalla och långa vinter gjorde att vi bestämde oss – nu skulle det äntligen bli av! Jag var föräldraledig och gick ändå hemma om dagarna med våra barn födda 2008 och 2010. Min man, som är egenföretagare, hade möjlighet att jobba med projekt som han kunde sköta med hjälp av en dator och ett fungerande internet. Det var nu eller aldrig. Vi tog det avgörande beslutet att flytta i mars 2011, och i oktober samma år landade vi på flygplatsen i Phuket - redo för vårt livs äventyr.

Barnens favoritlekplats: Long Beach, Koh Lanta.

Förberedelser i Sverige inför resan
Boende i Sverige: Innan vi åkte iväg sålde vi helt enkelt vårt hus. Vi hade ändå planer på att så småningom flytta, och kunde lika gärna göra det innan vi reste utomlands. Möblerna ställdes in i ett Shurgard-förråd. I samband med flytten försökte vi sälja eller slänga så mycket prylar som möjligt. Saker som låg och samlade damm i förråden och ändå aldrig användes la vi ut på Blocket, och fick på så sätt ett välkommet tillskott till reskassan. I maj sålde vi huset, och i augusti flyttade vi ut. Tiden mellan augusti och oktober flyttade vi land och rike runt med våra blå IKEA-kassar. Tur att vi har stor familj och snälla vänner som kunde ta sig an oss.

Boende i Thailand: Min mans bror och hans fru bor säsongsvis på Koh Lanta, och var därför snälla nog att åka runt och titta på olika boende alternativ för vår familj. Våra kriterier var att det skulle vara barnvänligt och ligga nära stranden. Vi valde slutligen att bo på Sai Naam Lanta, där vi trivdes fantastiskt bra.

"Vårt" hus i mitten, med poolen precis utanför ytterdörren!

Telefon: Vi kontaktade vår svenska telefonoperatör och bad dem ändra till billigast möjliga mobilabonnemang på våra svenska mobiler (tillräckligt för att skicka sms hem då och då). I Thailand köpte vi varsin enkel mobiltelefon (ca 100 SEK styck), och använde oss av kontantkortet 1-2-3 Call. Det funkade väldigt smidigt. Skype använde vi oss av mest hela tiden, både för min mans jobbsamtal, och för att hålla kontakten med nära och kära. 

Försäkringar: När man är borta så pass länge måste man ordna en bra försäkring, allt annat vore dumdristigt. Vi kontaktade Länsförsäkringar Blekinge, som var väldigt trevliga och gav oss bra hjälp.

Vaccin och Visum: Vi började vaccinera oss i god tid, första dosen av Twinrix (kombinerat Hepatit A och B vaccin) fick barnen i maj. I Thailand får man vara max 30 dagar utan visum. Ska man stanna längre får man gå till Thailändska ambassaden i Stockholm, alternativt Thailands konsulat i Göteborg (på konsulatet kan de skicka hem visumet när det är klart, på ambassaden måste man personligen gå och hämta ut det). Vi stannade i Thailand runt ett halvår och ansökte därför om "Multiple entry"-visum.

Flygbiljetter: Vi surfade runt på nätet en hel del för att försöka hitta prisvärda flygbiljetter. Till slut gav vi upp, och åkte istället in till Resias kontor på Sveavägen. Vi möttes av trevlig och flexibel personal som hjälpte oss hitta bra biljetter (runt 26000 SEK för hela familjen). Vi flög från Köpenhamn, mellanlandade i Doha, och tankade i Malaysia, för att sedan landa i Phuket. Den totala tiden uppe i luften slutade då på 16.5 timmar. 

Packning: Eftersom Tobas prompt skulle släpa med sina golfklubbor fick vi verkligen planera packningen noga. Vi hade med oss minimalt med packning, det mesta finns att köpa där borta. Ni som har småbarn som dricker välling bör dock tänka på att ta med er svensk välling. Den thailändska varianten är söt och sliskig. Bra blöjor finns där borta, märket "Mamy Poko" är överlägset bäst. Ta också med solskyddsdräkter, det är svårt att hitta på Koh Lanta. Jag skulle även rekommendera småbarnsfamiljer att ta med myggnät till vagnen, och myggmedel som är anpassat till barn (finns på svenska apotek).

Här har vi, på ett ungefär, ett halvårs packning till Thailand. Inte den lättaste packning jag har gjort.

På plats i Thailand
Boende: Vårt radhus på Sai Naam hyrdes ut möblerat och med fullt utrustat kök. Städning en gång i veckan ingick i hyran. Det fanns ingen tvättmaskin i vårt hus (till min lycka, då slapp jag ju både att städa och tvätta!) Runt hela Koh Lanta finns det möjlighet att lämna in tvätt. Ett dygn senare kan man, för en billig peng, hämta upp ren, strykt och vikt tvätt. Snacka om varsdagslyx!

Leksaker: Eftersom vi stannade så pass länge köpte vi på oss leksaker till barnen. Runt om ön finns stora affärer inne i "skjul", där man kan köpa allt mellan himmel och jord. I dessa "Clas Ohlsson"-liknande butiker köpte vi en hel del leksaker. Kvalitén är väl inte direkt super, många saker gick sönder snabbt. Vill man ha lite kvalitetsleksaker finns det att köpa på de större och mer välsorterade affärerna inne i Krabi. 

Vårt överlägset bästa leksaksinköp: träklossar som vi köpte i Krabi.

Barnomsorg/Skola: Det finns två svenska skolor på Koh Lanta, varav minst en av dem även har förskoleverksamhet. Vi skippade förskola och hade istället en inneboende barnflicka med oss från Sverige. Hon passade våra barn tre timmar om dagen.

Dagens aktivitet: sandslott på stranden!

Umgänge: Koh Lanta är känd för att vara en "svenskö", och man träffar mycket riktigt många svenska familjer som är i samma situation som en själv. De flesta är där på någon typ av semester, eller "thaimout", och tar sig därför tid att lära känna nya människor. Ett tips är att hänga på familjeturneringarna i Beachvolleyboll på Slow Down. Vi lärde känna flera familjer där nere som vi sedan har fortsatt ha kontakt med hemma i Sverige.

Sol och värme: Många undrar hur våra barn påverkades av solen och värmen i Thailand. Vi hade trots allt en temperatur på minst 30 grader varje dag. I början fick båda barnen mycket värmeutslag vilket yttrade sig som små röda prickar över hela kroppen. Dessa utslag försvann efter bara ett par veckor. Vi var noga med att skydda barnen från alltför mycket sol, och smörjde alltid in både oss själva och barnen innan vi skulle ut. Vi brukade gå till stranden med barnen tidigt på förmiddagen, runt kl 9, och gick hem runt 11-11:30 för att äta lunch och sova middag. Vi var i stort sett aldrig ute med barnen mellan kl 12-15, då solen är alldeles för stark. Efter lite fika och lek var det lagom att gå tillbaka till stranden på eftermiddagen. Det är absolut som skönast på stranden tidig morgon eller sen eftermiddag!

Jag kan lova att vi gjorde av med en hel del solkräm!

Brynolf och Ljung

På min födelsedag förra året tog Tobias med mig och några vänner till Magic Bar inne i Stockholm city. Även om maten inte direkt var magisk, blev vi fantastiskt imponerade av duon Brynolf & Ljung som underhöll både vid vårt bord och på scenen. Inte blev det sämre av att de tog upp mig på scen, där Snygg-Ljung lyckades få mig att rodna inför hela publiken.

Med det här tricket gick de vidare till semifinal i "Britain´s got talent". Hoppas de når hela vägen fram och kniper förstaplatsen, det är de värda. Heja, heja!

Träningsstatus

Det har inte varit jättelätt att få igång bra träningsrutiner sedan jag kom hem från Thailand. Där kändes lättare att komma iväg och träna. Jag öppnade bakdörren och hoppade i poolen för att simma mina längder, alternativt drog på mig shorts och linne och körde barfotalöpning på stranden. 

Jag kanske gör det svårt för mig, men här hemma blir det ett projekt att träna. Har kört igång på Sats nu. Alltså, packa träningsväskan, packa in barn och mig själv i bilen, köra iväg i Stockholms vidriga trafik, lämna barnen på Mini-Sats, träna under tidspress, duscha, hämta barnen, in i bilen, och så köra hem igen. Visst är det kul att träna på ett nytt och fräscht gym, och ha möjlighet att vara med på riktigt proffsiga pass. Men. Det hade inte varit fel med en pool på baksidan här heller. 

Löpträningen i veckan gick ok. 6 kilometer i början på veckan, och så 2 riktigt snabba kilometer ett par dagar senare. Kräktes nästan efter 2 km-passet, och inser att Tobias nog har rätt i att jag borde jobba på min maxpuls. Jodå, jag ska! Ska bara äta upp lite överbliven fika från dagens trevliga fikasällskap först.

Visst funkar träningen när man har en sån här pool utanför dörren!
Sai Naam, april 2012.

Söt-Conny?

När vi var i Thailand hängde Sebbe mycket med Frida, en fyraårig liten tjej som älskar hästar. Hon lärde honom sjunga Min kära lilla ponny. Sebbe verkar inte riktigt ha snappat upp texten, men hans version är snäppet bättre; "Vad du är söt, min käre lille CONNY..." Borde väl lära honom den riktiga texten, men då blir det inte lika roligt här hemma på dagarna!

Semesterplaner

Smögen, juni 2006

Vi börjar lite smått planera våra planer inför sommaren. Med en sju månaders Thailandssemester i bagaget känns det helt ok att stanna i Sverige i sommar. (Fast det är klart, man kan aldrig så noga veta när mitt sug i restarmen sätter igång...)

Ser fram emot att hänga på västkusten med Tobias familj, där vi ska fiska krabbor med barnen och äta glass i stora lass. Sedan blir det såklart minst ett par veckor hos min familj i Blekinge skärgård. Måste ju dit och provsmaka alla godsaker som mina föräldrar har planterat i grönsakslandet! Thailand och sandstränder i all ära, men det är något alldeles magiskt med den svenska sommaren. Eller ja. I alla fall när den behagar visa sig från sin soliga sida.

Peter + Maria = sant

Kommer ni ihåg mitt inlägg om Peter och Maria? I helgen fick de äntligen sitt drömbröllop. Och sjöng på bröllopet, det gjorde förstås deras stora idol Magnus Carlsson. När Magnus fick höra om det blivande äkta makarnas önskan att få honom att sjunga, sade han ja. Utan att ta betalt. Bra där Magnus, världen skulle behöva lite fler som du!

Ett stort grattis till Peter och Maria, må ni leva lyckliga i alla era dagar!

Bilder från Expressen