Blå moskén och Hagia Sofia

För ett par veckor sedan åkte jag och min syster iväg på en weekendresa till Istanbul. Mitt uppdrag var att skriva ett resereportage för Vings Värld. Vi hade tre fantastiska dagar, och är båda rörande överens om att Istanbul är det perfekta resmålet för en långweekend. TACK Ving för att ni gjorde denna resa möjlig.

Jag tänkte under veckan som kommer dela med mig av lite tips om vad ni bör se och göra i Istanbul. Enjoy!

Hm. Försöker komma underfund med hur jag ska hinna så mycket som möjligt, på så kort tid som möjligt. I stadsdelen "Sultanahmet" avlöser sevärdheterna varandra i en enda lång sightseeingkavalkad.

Vårt första besök går till den Blå moskén (officiellt namn Sultan Ahmed-moskén). När jag ställer mig framför den pampiga byggnaden, som stoltserar med inte mindre än sex minareter, får jag nästan svindel.

Det är en mäktig känsla att gå in och blicka upp mot taket, som är klätt av keramikplattor med blå detaljer (därav smeknamnet Blå moskén). De 250 färgglada fönsterna gör att insidan känns ljus, och tillsammans med de vackra keramikplattorna från staden Iznik förstår jag varför Blå moskén är en av de mest kända religiösa byggnaderna i världen.

Kvinnor bör tänka på att täcka bara axlar och ben. Vid ingången finns ankellånga kjolar att låna för de turister som inte uppfyller klädkoden. Det kostar ingenting att gå in i moskén, däremot får man gärna lämna ett bidrag innan man går därifrån.

Efter en titt i den Blå moskén går vi vidare till Hagia Sofia, som ligger bara ett stenkast därifrån. Besöket i Hagia Sofia blir en nästintill vördnadsfull upplevelse.

När jag tar steget in i det som en gång var världens största kyrka, känns det som att jag kastas flera hundra år tillbaka i tiden. Kyrkan byggdes under 500-talet av kejsar Justinianus under den bysantiska tiden. Kejsaren ville lämna sitt avtryck till eftervärlden och lät uppföra en kyrka som överträffade allt som dittills hade byggts. När turkarna intog staden gjordes kyrkan om till en ottomansk moské. Sedan 1930-talet fungerar byggnaden som ett museum.

I byggnaden blandas omsorgsfullt gjorda målningar av Jesus med enorma väggplattor med skrift på arabiska som talar om att Allah är stor.

Att de två världsreligionerna så smidigt samsas om utrymmet på detta sätt blir en tankeställare...

... tänk om det vore lika lätt ute i världen som inne i Hagia Sofia - att kristendom och islam fridfullt kan leva sida vid sida på samma yta.

Visst är det så att byggnaden börjar bli påtagligt sliten, men dess fantastiska interiör gör att man knappt märker det. Inträdet på ca 100 SEK känns definitivt prisvärt i sammanhanget. Köerna blir snabbt långa i takt med att dagen går, så se gärna till att komma tidigt på förmiddagen.