En eloge...

...till alla er ensamstående småbarnsföräldrar! Jag förstår helt enkelt inte hur ni grejar det. Mannen i huset har varit bortrest några dagar, och både jag och barnen är så glada över att ha honom hemma igen. Självklart är det härligt att ha någon att dela sina tankar med, men också allt det praktiska. Och så barnen, förstås. Mina barn är underbara, och jag skulle inte byta bort dem för allt i världen. Men, ibland behöver jag få lite tid för mig själv. Igår fick jag chansen att på kort varsel gå på Adolf Fredrik-niornas avskedskonsert på Konserthuset. (Där min systerson och hans klasskamrater för övrigt glänste!) Tobias slutade jobbet tidigare, för att lösa av mig här hemma. Jag njöt av att åka in till stan själv, köpte en glass (och åt upp HELA, sakta, utan barn som bestämt krävde varannan tugga, minst), strosade i Stockholm citys eftermiddagssol, och lyssnade slutligen på en fantastisk konsert.

 Japp, dagens ros går till alla ensamstående föräldrar.

Norrtälje, sommar 2011