Dan före springaredan

Nu handlar det om timmar. Vitlök, honung och vitaminbrus, så laddar jag ikväll. Inte de bästa förutsättningarna inför Tjejmilen som jag har drömt om så länge, men vad gör man?

Håll tummarna för mig, det kan behövas. (Om ni vill göra det IRL kan ni komma förbi Plan Sveriges tält imorgon från klockan 12. Där kan ni också hämta ut ett "Because I am a girl"- armband.) Nu ska jag sova mig i form. Heja!

Stolt spelarfru

Japp, det är jag det! Min man vann Privata Affärers golftävling (spana särskilt in bilderna 35-36). Första plats av nästan 200 deltagare, förstå att han var nöjd när han kom hem! Tur att mina egna usla idrottsprestationer denna veckan vägs upp av min proffsiga makes.

En make som för övrigt ska sitta uppe och jobba hela natten. Och, vars stolta (samt förkylda) spelarfru steg upp kl 04:45 för att åka på jobbresa över dagen. Må tro att det är ett piggt par som kommer att fira in helgen här imorgon. Eller inte...

Åh nej!

Imorse vaknade jag med en jobbig förkylning. Känner mig trött, lider av sömnbrist, och är... helt enkelt inte laddad. Vad hände? Tjejmilen hägrar, och jag är inte i toppform? Det var inte så här jag tänkte mig uppladdningen. Veckan började bra med cykelpass på Sats, och därefter simning och yoga. Igår tog det liksom stopp. Gah, hoppas energin kommer tillbaka, snart.

Så här peppad var jag i april. Jag låg i hårdträning inför "milen-under-timmen" projektet, vattnet var varmt, och solen sken. Idag? Inte många rätt. Men, än finns det hopp. Ska pressa apelsiner, dricka te och försöka sova. Det kan räcka långt.

Hej vardag!

Dagarna rullar på. På något konstigt sätt känner jag mig bra mycket mer strukturerad nu när jag jobbar. Jag blir effektiv på ett sätt som jag hade glömt fanns inom mig. Här i huset är det ständigt liv och rörelse, vi har besök från alla håll och kanter. Jag kommer från en stoooor familj, hemma hos oss var det alltid folk, och alltid saker som hände. När jag flyttade till min första "egna" lägenhet i Stockholm fick jag nästan panik. Det var tyst, tomt, och alldeles ensamt. Det passade mig inte alls. Tur att min kompis flyttade in efter bara ett par veckor, och därefter också min syster. (Syrran skulle för övrigt bara bo hos mig "ett par veckor". Yeah right.)

Foto: Monnah

Nattningen av barnen är en av höjdpunkterna på mitt dygn. Jag älskar att sätta mig ner med Sebastian och Julia för att läsa sagor. Sebastian somnar alltid på två sekunder när vi har sagt god natt. Julia? Eh, inte direkt. Henne får vi kämpa med länge innan hon till slut ger upp kampen. Hon har ännu inte förstått att sömnen är den bästa uppfinningen i hela världen!

Yasuragi

Nyskrubbad, nymediterad och nybastad. Idag tog jag mig äntligen tid att utnyttja presentkortet jag fick när jag fyllde 30 (jo, det var verkligen länge sedan nu). Vilken fräck mamma va, slänga in sina barn på förskolan, för att sedan njuta av total lyx och avslappning på spa. Men, å andra sidan fick mina barn en väldigt nöjd, och väldigt ren, mamma som kom och hämtade dem senare på dagen.

Jag älskar trädäcket upp till huvudingången. När jag kom till Hasseludden imorse strilade regnet ner, och jag kunde liksom inte komma på någonstans jag hellre hade velat vara än just på spa, just i den stunden.

Hela förmiddagen ägnade jag åt olika klasser: Yoga, Zenmeditation och "Klangresa". Klangresan var en otroligt häftig upplevelse. Tekniken härstammar från Tibet (såklart, var annars), och går ut på att instruktören slår på olika kärl och en gong-gong under passets gång. Vibrationerna som uppstår är tydligen helande för kroppen. Jag hamnade med hjälp av vibrationerna i ett perfekt tillstånd någonstans mellan sömn och vakenhet. Ljuvligt!

Det var en skön upplevelse att vara själv. Jag känner många som helt enkelt inte klarar av att vara ensamma, men jag gillar det. Jag mår helt enkelt bra att få vara ensam då och då.

___________________________________________

Den där ensamheten varade för övrigt inte särskilt länge. I samma veva som jag hämtade barnen på förskolan, ringde min far och undrade "när middagen var klar". Far, min morbror och min lillasyster Kajsa mellanlandade hos mig i några timmar, imorgon drar de vidare till Umeå. Tur att jag är så förberedd med mat nuförtiden, på mindre än 20 minuter hade jag slängt ihop en trerätters middag till dem! :) Imorgon är det ny arbetsvecka för mig, en väldigt rolig sådan. Bring it on!

Äntligen!

Jo, ikväll hände det. Jag gjorde klart beställningen av en fotobok från tiden i Thailand. Med tanke på att resan resulterade i tok-många foton, var det ingen speciellt lätt uppgift att försöka välja ut favoriterna. Men, nu är beställningen alltså ivägskickad och klar. Här är några av korten som lyckades kvala in till boken.

Med tanke på dagens väder var det i närmaste tortyr att sitta och bläddra igenom alla härliga bilder. 

"Jakten på krabbor" var barnens i särklass vanligaste aktivitiet.

He made it to the top!

Att säga att jag trivdes med vyerna vore en underdrift.

Alla dessa apor - listigare än rävarna själva.

En alldeles perfekt dag, på väg till mangroveträsken.

Och alla dessa magiska solnedgångar...

... man fick liksom aldrig nog!

Stikki Nikki

Kvällen igår bjöd både på trevligt sällskap, sushi, glass, bio och lösgodis. Bion, Snabba Cash II, var ok. Jag hade förväntat mig mer än så.

Glassen däremot, den kan jag prata länge om. En bit ner på Götgatan ligger Stikki Nikki, ett litet glasshak som bjuder på "egentillverkad gourmetgelato helt fri från äckliga kemikalier". Kanske var det ett resultat av mitt mycket begränsade sockerintag just nu, men oj så jag njöt.

Idag har jag bockat av en massa grejer från "Att göra"-listan. Och, så har jag imponerats av "Lofsan-tjejernas" insatser på Bellmanstafetten. Av 50 lag i tjejklassen slutade Lofsans två lag på plats nummer 3 och 12. Jag har träffat ett par av tjejerna som sprang, vilka förebilder! De bjuder på härlig inspiration inför Tjejmilen på lördag. En vecka kvar, dags att ladda på riktigt...

Bro Hof Slott

Förra fredagen var vi på födelsedagsfest på Bro Hof Slott. Ett par av "golfgubbarna" i Tobias golfgäng fyllde jämnt, och det skulle såklart firas med pompa och ståt.

Tobias har under ett par års tid, sedan han spelade på Bro Hof för första gången, försökt förklara storheten i "golfupplevelsen" Bro Hof. Och jo, nu fick jag själv se vad han pratade om. Alltså, hur ofta har man ett klubbhus som i själva verket är ett slott? Och vilken golfbana sen! Fantastiskt belägen precis vid vattnet, och greenerna såg ut att vara ansade med saxar. Kanske ska ta upp den där golfen ändå, bara för att få gå runt i de omgivningarna? (Att en runda kostar lika mycket som jag lägger pengar på kläder under ett halvårs tid är väl en annan femma.)

Som vanligt finns inget kort på mig från själva festen - så är livet som fotograf. Världens bästa barnvakt Elina knäppte dock ett på vår baksida innan det var dags att åka.

Det finns all anledning att se glad ut för min äkta man. Innan festen började, spelade han på banan med stort B tillsammans med resten av grabbarna i golfgänget. Dessutom bjöds det under kvällen på otroligt god mat från Grodan. Det var utan tvekan den bästa buffémat jag har ätit.

På kvällen blev det Thailands-feeling, då vi skickade upp "lucky balloons" för att fira födelsedagsbarnen. 

In alles, en fantastisk fredagkväll. Jag fortsätter fredagsfestligheterna ikväll genom att åka in till Söder och träffa min kusin i kubik. Trevlig helg på er!

Because I am a girl

Flickor, tjejer och kvinnor där ute, tänker ni någonsin på hur bra ni har det? Tänker ni på hur priviligerade ni är som har fått växa upp och leva i ett samhälle där ni får bestämma över era egna liv, era egna kroppar, och er egen framtid? Ni har alla möjligheter i världen att utbilda er till det ni vill, jobba med det ni vill, gifta er med den ni vill. Bara ni själva sätter gränserna för hur långt ni kan gå, inte någon annan. 

Alla flickor där ute i världen har inte de möjligheterna. För att uppmärksamma flickors rättigheter över hela världen driver Plan just nu kampanjen "Because I am a girl". Jag och resten av tjejerna i mitt lag kommer i år att springa Tjejmilen för flickors rättigheter. Här har ni ett gäng inspirerande bloggerskor som också springer för att öka engagemanget för flickors situation i världen.

Jag och resten av tjejerna i mitt lag kommer att springa med de här armbanden på oss. Springer du också loppet? Kom förbi Tjejmilens mässa där du hämtar din nummerlapp, där kan även du hämta ett armband. Är du intresserad kan du också följa kampanjen på Facebook.

Klockan 12 på dagen för Tjejmilen, alltså den 1 september, får ni för övrigt hemskt gärna komma förbi Plans tält vid starten. Där kommer jag, tillsammans med de andra bloggerskorna, ladda inför loppet. Det vore kul med lite pepp från er.

___________________________________________

För att peppa upp mig själv sprang jag ikväll 4,6 km genom ett mörkt och regntungt Stuvsta. Med en melankonisk Lars Winnerbäck i hörlurarna, firade (?) jag att hösten är här för att stanna. Ikväll fortsätter firandet med en massa tända ljus, en filt och hett chai-te med skummad mjölk. Hösten är inte så dum ändå.

Förra året...

... spenderade jag och barnen augustis sista skälvande sommardagar i Skottland. Vi blev kvar en månad, eftersom vi ändå hade all tid i världen. "Hemma" i Sverige fanns inte alls något hem, det hade vi sålt inför långresan till Thailand som hägrade i början på oktober. Vilken otrolig kontrast till årets augusti- just nu handlar allt om jobb, förskola, planering, rutiner och kalendrar.

Ni som är föräldalediga - njuuut av att kunna lägga upp dagarna precis som ni vill. Passa på att göra saker ni tycker om (RES!), sov när barnen sover, läs de där böckerna som ligger och skrotar. Jag var föräldraledig mer eller mindre under 3,5 års tid, och försökte verkligen ta tillvara på dagarna. Ibland ville jag i och för sig inget hellre än att börja jobba, få lite rutin och struktur, men ofta njöt jag av friheten som det faktiskt innebar att inte ha några tider att passa.

Dunlaw Hill, Dundee,

Som vårt liv ser ut nu kan jag inte direkt ta ledigt en månad för att åka och hälsa på min syster i Skottland. (Men en långweekend borde jag ändå kunna klämma in!?) 

Jag medger dock att förra årets augusti var katastrofalt ur tränings- och kostperspektiv. En månad i sockerparadiset var inte speciellt bra för mig. Idag har jag äntligen lyckats få ordning på både kosthållning och träning. Så, visst finns det fördelar med rutiner också.

Året som har gått har verkligen varit omvälvande och spännande på alla sätt och vis. Det ska bli spännande att se vart vi befinner oss i augusti 2013!

Pysselprinsen

Sebastian älskar att pyssla (och pussla). En av de bästa presenterna vi har fått är ett set med "djurtillbehör" till lera. Barnen har spenderat många timmar lekandes med de grejerna.

Sebbe fick in snitsen ganska snabbt, och stoltserar nu med alla möjliga kreationer.

Jag har ännu inte gett mig på att göra egen lera, men kanske händer det snart. Jag känner sakta men säkert hur sommarlatheten börjar ge vika inför höstens alla "nu-ska-jag-sätta-igång-med-allt-projekt". Jodå, snart händer det.

Överambitiöst?

Värdparet andas ut efter lördagens bröllopsfest.

Den mest intensiva veckan på länge är över. Nu ska vi fokusera på varandra och vår lilla familj, varvat med jobb, fortsatt inskolning på förskolan, och träning. Jag kan varmt rekommendera att förbereda så mycket som möjligt i matväg innan veckan drar igång. Igår, och imorse, hängde jag i köket, och undviker nu matstress för resten av veckan. Känner mig grymt nöjd över resultatet som ligger i kylen/frysen. Kanske kan jag inspirera någon annan till att göra något liknande?

• Koka upp ett gäng ägg och ha i kylen. Superbra komplement till sallader, eller bara som nyttigt alternativ när snacksuget sätter in framåt kvällen.
• Storkok av lasagne, chili con carne och korv stroganoff.
• Ställ in en stor portion pasta i kylen. När du sedan ska äta, värm inte pastan i micron. Häll istället kokande vatten över den färdigkokade pastan. Då blir den som ny!
• Marinera (olja, soja, pressad vitlök, salt + peppar), och stek upp, ett kilo kyckling i småbitar. Perfekt bas till en matigare sallad.
• Se till att skära upp grönsaker och förvara dem i tätt förslutna plastburkar. Med hjälp av äggen och kycklingen har du tillsammans med grönsakerna och lite fetaost en färdig lunch/middag.
• Köp hem massor av keso och tonfisk. Det kan låta torftigt, men om du blandar de här två ingredienserna tilllsammans med lite majonäs och salt+peppar, har du en god och snabb lunch! Komplettera med grönsakerna från plastburkarna.
• Stek upp massor av pannkakor och frys in portionsvis.

Kanske är jag alldeles för ambitiös som för andra veckan i rad planerar vår mat så här. Men, men, det gäller att gå ut hårt. På det här viset underlättar jag verkligen vår vardag i längden. (Och för er som undrar: Nej. Tobias lagar i princip ingen mat här hemma. Han kör istället tvätt/städning/barn-racet. Det är förmodligen den bästa lösningen för oss alla. Det skulle helt enkelt bli för enformigt med hackad lök, majs och stekt korv alt köttbullar i längden...)

Favorit i repris

Rigi-Kulm, Schweiz.

Jag vet inte om det var höghöjdsträningen i Schweiz som gjorde det, men idag lyckades jag göra en repris på milen under timmen! Det är stort. En gång är ingen gång, men två gånger måste väl ändå vara en vana? Som draghjälp hade jag mitt kusinbarn Gustav, 16 år. I början på sommaren orkade han inte ens springa 2,6 km, men träningslägret på Sturkö har gett resultat. Jag är stolt, över oss båda. Heja oss! 

Med två veckor kvar till Tjejmilen kommer jag nu att ändra träningsupplägget. Ingen mer långdistansträning innan det är dags för loppet, jag kommer istället att köra kortare rundor och intervallträning. 

Tänk att jag har blivit en "sån där som springer". Det känns liksom bra i hela kroppen!

Har ni någonsin undrat...

... vem som egentligen köper de där halvkilosklumparna till chokladbollar i matbutikernas bageriavdelning? Då behöver ni inte undra längre. Jag har länge varit sugen på att köpa en, men har liksom inte kunnat rättfärdiggöra ett sådant inköp. Eftersom mina syskonbarn varit grymma barnvakter under flera dagar, fick jag nu en ypperlig anledning att avtacka dem genom att köpa ett halvt kilo chokladboll. (Ettkilos-varianten kändes helt enkelt för grotesk.)

Julia verkade bekymrad över hur hon i hela friden skulle lyckas äta upp hela den där bollen själv.

Men, hon behövde inte oroa sig. Hon fick god hjälp av både storebror och storkusinerna. Hur den smakade? Jag vet faktiskt inte. Jag kör nästan-noll-tolerans för sötsaker just nu. (Med undantag för en fantastiskt god moussetårta på bröllopsfesten igår.)

Bröllop!

Om ett par timmar ska vi iväg på bröllopsfest, denna gången som värdpar. Våra vänners "riktiga bröllop" ägde rum i Weggis, Schweiz, i början av augusti.

Love is in the air!

Så här såg det alltså ut för ett par veckor sedan. Uppklädda, och redo att gå på bröllop.

Ceremonin hölls framför en alpsjö, med fantastiska "kuliss-liknande" alptoppar i bakgrunden. Brudparet strålade!

Vårt resesällskap (det tog oss cirka 16 timmar att bila ner till bröllopet!) fungerade som klockrena toastmasters under middagen.

Mingel innan middagen.

Jag älskar bröllop...

... och bröllopsdukningar!

Efter en kväll full av roligheter var det dags att skära tårtan. Och i eftermiddag - då är det tydligen dags för ännu mer tårta. Festligheterna tar liksom aldrig slut!

Mina förskolekids

På väg till allra första dagen i förskolan. Jo, igår var en historisk dag, det får man nog lov att säga. När jag lämnade Sebastian imorse (Julia börjar den riktiga inskolningen på måndag) sprang han direkt in till de andra barnen. Kvar stod jag och Julia. Förskolefröken fick lite fint fråga Sebbe "om han kanske inte skulle säga hej då till mamma?". Och det ville han ju. En snabb kram hann vi också med, innan min stora lilla pojke sprang iväg till roligheterna.

Fredag alltså? Det blir nog en lyckad sådan. Jag och Tobias är bjudna på födelsedagsfest till Bro Hof Slott. En fest på slottet kan sällan bli fel. Särskilt inte med en nyinköpt klänning i garderoben.

Familjens gottegris

En av höjdpunkterna i somras (usch, det låter som att sommaren är long gone redan?) var att träffa min syster Tina som vanligtvis bor i Skottland. Hon är vår familjs godisguru. Ingen är lika duktig på att äta godis som Tina. Det orättvisa är att hon även är en av "de smala" systrarna i familjen. 

En söt gottegris.
Sturkö, juli 2012.

När Tina och hennes "skottar" hälsar på står det alltid ICA-kassar fulla med godis i deras rum. Och när man hälsar på dem i Skottland? Då kan det se ut som bilderna nedan. Tinas drömjobb? Jag är inte helt säker, men det bör vara att jobba på Gotterian, och förgylla andras liv genom att skicka stora leveranser godis hem till dem. 

Jag planerar för övrigt en resa till Skottland inom kort, är sjukt sugen på nybakade "White Chocolate Cookie Monster" från Tesco. Jag tror att de kakorna kan vara något av det godaste jag har ätit. Någonsin. 

Nostalgitripp

Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin. Vet ni vad jag skulle göra då?

Sebastian, alldeles ny.
Foto: Monnah

Jag skulle åka tillbaka och sätta mig i den svarta, luggslitna fåtöljen i vårt vardagsrum i Järla sjö. Det skulle vara en murrig höstdag 2008, och min lille prinsunge skulle vara klädd i den där brun- och vitrandiga pyjamasen med många knappar. Han skulle vila på mitt bröst, alldeles dåsig efter att ha ätit sig mer än mätt, och med sina mörka ögon titta på mig som bara han kan. Jag skulle stryka hans panna, och sedan lukta i hans nacke. Den där lukten skulle jag kapsla in i mitt medvetande, och bära med mig för alltid.

En några dagar gammal Julia.
Foto: Monnah

Sedan skulle jag spola fram tiden, en sisådär 22 månader. Jag skulle stanna till vid en av de där varma, kvava augustidagarna 2010. Jag skulle sitta ute i hammocken, i vårt hus i Vendelsö, med en alldeles nyvaken liten Julia i min famn. Jag skulle trycka henne hårt intill mig, pussa hennes runda kind, och sedan viska i hennes öra att hon är den finaste lilla flicka jag någonsin har sett.

___________________________________________

Nu har jag dessvärre ingen tidsmaskin, och imorgon börjar barnen i förskolan. Och jag? Jag sitter här, alldeles gråtfärdig av nostalgi, och undrar vad som egentligen hände med den där tiden. 

On the top of the world

Weggis, Schweiz (augusti 2012)
Foto: Maria

Det känns faktiskt så just idag. Den mesta nervositeten inför att börja ett nytt jobb har lagt sig, och jag inser att det kommer bli en riktigt spännande och utvecklande höst. Det är dessutom underbart att få komma hem och krama sina barn! Trots att hjärnan känns mosig efter en heldag på jobbet, har man på något konstigt sätt massor av energi kvar till småfjantarna. Imorgon jobbar jag halvdag, och har därmed uppfyllt min halvtid för denna veckan. Perfekt!

På hemmaplan får jag och Tobias fantastisk hjälp av mina syskonbarn som ställer upp som barnvakter, eftersom både jag och T behöver jobba några dagar innan förskolan drar igång. Sebbe och Julia är i extas över att få leka/pussla/baka/rita/spela fotboll i fullt ös med sina tjejkusiner. Nämnda kusiner flyttar snart till Amerikat, till allas vår sorg. Det kommer att bli tomt utan dem i närheten!

Uppladdningen fortsätter

Förra veckan fick jag startbeviset till Tjejmilen på posten. Japp, nu är det nära! Så nära att jag kände mig heltaggad ikväll, och gav mig ut med brorsonen för att springa tre kilometer i snabbt tempo. I lördags klarade jag ju milen under timmen, och det kändes i benen under kvällens löptur. Var inte alls speciellt pigg och alert, men malde på ganska bra ändå - på ren vilja.

Och jobbet då? Jodå, första arbetsdagen gick över all förväntan. Jättetrevliga arbetskollegor, fantastiskt belägna lokaler, och spännande arbetsuppgifter. Det här kommer att bli hur bra som helst! Det kändes lite konstigt att stiga upp tidigt, tidigt och gå till jobbet, för att sedan komma hem lagom till middagen. Jag är glad att jag kan jobba halvtid, vet inte om jag hade grejat att träffa barnen så lite under veckorna som jag hade gjort om jag hade haft en heltidstjänst. På det här sättet får jag liksom det bästa av båda världar!

Dan före Jobbaredan

Japp, imorgon är det alltså dags. Nytt jobb för mig, vilket också innebär ett nytt kapitel i vårt familjeliv. På torsdag ska vi skola in barnen på förskola. Vi har hittills lyckats fixa och trixa så att barnen har kunnat vara hemma fram till nu. Jag kommer att jobba halvtid, så jag kommer fortfarande kunna ha lite tid tillsammans med barnen under veckorna. Allt har liksom ordnat sig till det bästa sedan vi kom hem från vårt utlandsäventyr! (Så sent som i april bodde vi fortfarande i Thailand, och jag hade varken jobb eller hus att komma hem till.)

Det här med förskolevärlden är helt nytt för oss.På informationsmötet innan sommaren fick vi en hel lista med "hemläxa" inför inskolningen. En av sakerna på listan var att göra en namnskylt, och så en liten bok med bilder och klistermärken på saker barnen tycker om. Igår blev det alltså en spontan pysselstund vid köksbordet. Det kändes skönt att bryta av med lite kreativt jobb, även om just det inte är min starka sida.

Vi har en otroligt intensiv vecka framför oss, på alla plan. För att undvika alltför mycket stress har jag försökt förbereda så mycket som möjligt, bland annat genom att planera och förbereda maten inför veckan. Jag har gjort en stor lasagne, pannkakor i stora lass, och stekt upp en massa kyckligfileér i tärningar som vi kan variera i det oändliga när hungern slår till.

Imorgon smäller det. Wish me luck!