Nostalgitripp

Ibland önskar jag att jag hade en tidsmaskin. Vet ni vad jag skulle göra då?

Sebastian, alldeles ny.
Foto: Monnah

Jag skulle åka tillbaka och sätta mig i den svarta, luggslitna fåtöljen i vårt vardagsrum i Järla sjö. Det skulle vara en murrig höstdag 2008, och min lille prinsunge skulle vara klädd i den där brun- och vitrandiga pyjamasen med många knappar. Han skulle vila på mitt bröst, alldeles dåsig efter att ha ätit sig mer än mätt, och med sina mörka ögon titta på mig som bara han kan. Jag skulle stryka hans panna, och sedan lukta i hans nacke. Den där lukten skulle jag kapsla in i mitt medvetande, och bära med mig för alltid.

En några dagar gammal Julia.
Foto: Monnah

Sedan skulle jag spola fram tiden, en sisådär 22 månader. Jag skulle stanna till vid en av de där varma, kvava augustidagarna 2010. Jag skulle sitta ute i hammocken, i vårt hus i Vendelsö, med en alldeles nyvaken liten Julia i min famn. Jag skulle trycka henne hårt intill mig, pussa hennes runda kind, och sedan viska i hennes öra att hon är den finaste lilla flicka jag någonsin har sett.

___________________________________________

Nu har jag dessvärre ingen tidsmaskin, och imorgon börjar barnen i förskolan. Och jag? Jag sitter här, alldeles gråtfärdig av nostalgi, och undrar vad som egentligen hände med den där tiden.