Mot nya mål

Igår var jag en sväng hos Frida, en av tjejerna som jag sprang Tjejmilen tillsammans med. Vi pratade om mål. Efter Tjejmilen var det som om luften gick ur mig. Träningslusten försvann. Jag inser att jag inte bara behöver, jag kräver konkreta mål för att komma vidare med min träning. För att hålla uppe den form jag faktiskt har jobbat upp under det senaste halvåret är det dags att sätta upp nya visioner. Tjejklassikern är en av de där sakerna på min "Bucketlist", en av sakerna jag måste göra i livet. Visst är det ett tufft mål, men inte på något sätt omöjligt. 

• Tjejvasan 30 km. Tja, någon skidtjej är jag väl inte direkt. Det här är nog den etapp som blir tuffast. Jag kan nog räkna på fingrarna de gånger jag har varit ute i skidspåren, jag äger ju inte ens ett par längdskidor!
• Tjejvättern 100 km. Alltså, i perioder tränar jag mycket spinning (eller cycling som det heter nuförtiden), och någonstans intalar jag mig själv att det kommer vara till min fördel. Men 100 km, med "äkta" uppförsbackar? Hm...
• Vansbro Tjejsim 1 km. Well, jag har ju faktiskt jobbat som livräddare (men det kanske är väl optimistiskt att tro att jag skulle rädda mig själv i nödfall?)
• Lidingö Tjejlopp 10 km. Här känner jag mig bekväm, det här är min grej. Jag vet att jag klarar det. 

Kanske ligger Tjejklassikern en bit framåt i tiden, men i tankarna är jag redan där. På en av bloggarna jag läser tävlar jag just nu om en startplats på Lidingöloppet 30 km, och en löparjacka. 30 km - jag blir lite darrig av att tänka på det. Fast jag vet ju någonstans att jag skulle klara det, den första milen kommer att gå av bara farten. Jag behöver utmaningar, det vet jag vid detta laget. En startplats på Lidingöloppet skulle vara det som gör att jag kommer vidare. Tjejklassikern nästa! Vem är med mig?