Då och nu

I morse påminde Tobias mig om att det var exakt ett år sedan vi landande på Koh Lanta. För ett år sedan spenderade alltså Sebastian sin kväll med att avnjuta sin första, men definitivt inte sin sista, thai-pannkaka.

Det var första, men inte sista, gången Sebastian och Julia agerade fotomodeller på stranden utanför huset.

Det var också första kvällen vi fick avnjuta en alldeles fantastisk och rofylld solnedgång. 

***

Om jag längtar tillbaka? Jo. Det gör jag. Ofta. Ändå känns det helt rätt att vara just här, just nu. Vi är inne i en intensiv period med mycket jobb, aktiviteter, planering och vardagsfix/trix. Jag trivs fantastiskt bra på jobbet, och lär mig nya saker varje dag. Nu är det alltså en tid för lärande, för utveckling, och såklart, för toppform! I morgon börjar jag dagen med en träningsdate på Sats. En hel massa timmar senare avslutas senare dagen med en planeringsmiddag med mina två powertjejer för att lägga upp en strategi inför Tjejklassikern.

Tja, får man inte kickar av att se solen sänka sig över Andaman-havet, får man helt enkelt söka de där kickarna på annat håll!