Det bästa av två världar

Det var en trött, och förväntansfull, mamma som satte sig på tåget hem från Arlanda igår kväll, efter fyra långa dagar i Moskva. Det där pirret i magen, inför att träffa sina små, försvinner det någonsin? Jag hoppas inte det. Känslan av att öppna ytterdörren till sitt hem, för att höra två ljusa röster tillsammans på övervåningen. Ljuvligt! Julias kramar ville aldrig ta slut. Sebastian var, som vanligt, lite mer reserverad. Han hade ju fullt upp med att berätta om den coola tågbanan han och pappa hade byggt.

Inatt sov vi alla fyra i dubbelsängen. Trångt, ja, men alldeles, alldeles underbart. Att komma hem till sin lilla familj efter en weeked i det som kan vara Europas mest spännande stad, det måste vara det bästa av två världar.

God natt min skatt!