Årsredovisning 2012, del 1

Årsredovisningen för 2011 gav mersmak, så jag kör i år igen. Sammanfattningsvis har det varit ett av de mest händelserika åren i mitt liv, det får jag nog medge. Och med det sagt, också ett av de bästa.

Januari

2012 firade vi in på Slow Down, Koh Lanta, tillsammans med två av Tobias bröder. Vi levde där och då vår dröm, drömmen om att få oceaner av tid tillsammans i ett varmt och exotiskt land. Dagarna flöt in i varandra, och jag befann mig i ett lyckorus. Jag hade egentligen bara två tider att passa på hela veckan, då jag skulle köra mina pass som instruktör för Aqua Aerobics. Då och då gjorde vi utflykter till öar i närheten, som Koh Mook, men var alltid glada över att komma "hem" till vårt radhus på Sai Naam igen. 

Ett gott nytt år firade vi in med långbord på stranden.

Februari
De varma dagarna fortsatte, allt medan vi hängde i poolen, spelade beachvolleyboll eller var ute på någon av alla våra dejter. Enda smolket i bägaren var en seglivad magsjuka, som till slut ledde till att jag svimmade. Jag landade med bakhuvudet på stengolvet, tuppade av, och fick hjärnskakning. Det var för övrigt enda gången vi fick uppsöka läkarvård nere i Thailand. Den medicin jag blev ordinerad, var misstänkt lik min egen medicin i form av m&m:s. Hm.

Någon som ser någon skillnad? Inte?

Mars
Nu var dags att fylla 32. Födelsedagen firade vi i omgångar, bland annat på den fantastiskt lyxiga restaurangen Layana. Vi gjorde också en utflykt till Phuket. Och så anmälde jag mig till Tjejmilen, och började träna på riktigt.

32 år och lycklig över utsikten.

April
I slutet på april var vår halvårslånga vistelse på Koh Lanta slut. Vi började packa väskorna, och funderade på framtiden. Vi var förvånansvärt lugna, med tanke på att vi inte hade något boende i Sverige. Jobb, det hade jag inte heller. Någonstans visste jag att det skulle ordna sig, och det gjorde det ju. På Blocket "uthyres" hittade vi Drömhuset, som vi hyrde utan att ens ha sett det live. Det tog två veckor att få förskoleplats till barnen, på en förskola längre ner på vår gata. Via kontakter fick jag nys på en tjänst som verkade för bra för att vara sann, och bokade in en intervju. Livet höll på att bli bättre när vi kom hem, än innan vi åkte. Kunde åter igen konstatera att man måste våga för att vinna.

Hej då Thailand!

Maj
Jag hann vara hemma i Sverige i ett par veckor, innan det var dags för nästa resa, denna gången en weekend i Istanbul tillsammans med min syster. Där skulle jag skriva ett resereportage för Vings Värld, och kunde bocka för drömmen om att testa på livet som resereporter. Allt tack vare förstapriset i en bloggtävling för Ving. Vi flyttade in i vårt hus, och kände kärlek från första ögonkastet. Och jobbet? Jodå, det fick jag också, och började mjukstarta med några uppdrag under sommaren. Vi fick också välkomna en efterlängtad liten kusin till barnen.

Magisk mosaik på Top Kapi.

Juni
I juni hängde vi en del "hemma" i Karlskrona, och firade midsommar med goda vänner och familj på smultronstället i Blekinge skärgård. Jag löptränade för fullt, och njöt av att faktiskt se resultat. Min storasyster, den enda som fortfarande bodde kvar i Stockholm, bestämde sig för att emigrera till USA med familjen. Kände mig förväntansfull för deras skull, och ledsen för min egen. Utan henne blir Stockholm liksom inte samma sak. Bestämde mig för att vara glad ändå, och ordnade en överrasknings/ hejdå-middag.

Ljumma vindar och rufsigt hår i sommar-Sverige.

Ett händelserikt halvår med andra ord. Och juli-december? Det kommer. Men först ska jag sova.