Nu tar jag helg!

Jodå, att fira med äkta långkok i form av chili, med en fin semla som avslutning tillsammas med tjejgänget "från förr", kändes som en utmärkt start på en utmärkt helg. När jag kom hem, fulltankad av energi från goda vänners lag, satt vårt finbesök från Karlskrona och väntade i soffan. Mamma är uppe i storstan över helgen, vilket såklart kommer att innebära fortsatta roligheter. Släktkalas och bröllop, varvat med en och annan middag. Det här blir bra ska ni se!

Tulpanlängtan

Maj 2012.

Tulpaner, piggelin på altanen och sandaler. Någon mer än jag som längtar? Men plusgraderna kan gärna vänta lite till. Till den 23 februari närmare bestämt. Snart smäller det hörrni! (Jag pratar Tjejvasan, igen.)

I kväll körde jag 30 minuter på träningscykeln nere i garaget. De första tio minuterna kändes som ett dygn, bara trist och trögt. Sedan var det som om något lossnade, och för varje trampsteg jag tog så ökade energin. När jag steg in i duschen var det med ett stort leende på läpparna. Träning ger energi, tänk att jag ständigt ska behöva påminna mig själv om det!? Och på tal om vår, och för all del längtan, häromdagen anmälde jag och ett gäng tjejer från jobbet oss till Vår Ruset i maj. Ses vi kanske där?

Flow!

Karibiska havet, 2008.

Ni vet, ibland bara händer det. Känslan av att allt är möjligt. Be mig plocka ner solen, månen, vad som helst, och jag gör det! Ni undrar om något särskilt har hänt? Nej, inte alls. Eller jo, egentligen har det väl det. Småsaker kan ni tycka, men stora för mig. Inga hål hos tandläkaren, en grymt effektiv dag på jobbet, ovanligt gosiga barn, ljuset som sakta kommer tillbaka till Sverige, ett fint telefonsamtal med någon jag älskar, roliga reseplaner och träningsvärk efter ett bra pass igår kväll. Ungefär så. Livet är fantastiskt, glöm aldrig det!

Förra veckans träning (v. 4)

Golfbanan agerar numera skidspår, och klubborna är utbytta mot stavar!
Augusti 2011.

Japp, ännu en vecka har gått. Jag körde dubbla pass i måndags, och hade så där riktigt "ontskönt" i benen i flera dagar efteråt. Veckans träningshöjdpunkt var lördagens pass på längdskidor ute i Ågesta. Steg upp klockan sju, och mötte upp en av tjejerna i vår "Tjejklassikertrio" i -10 graders kyla. Betydligt roligare att åka skidor med sällskap! Så här såg veckan ut:

Måndag: morgon: löpband (45 min), 100 svingar kettlebell (10 kg) + jägarvila + triceps curls
kväll: 6 km längdskidor
Tisdag: Qigong (40 min)
Onsdag-Fredag: Vila
Lördag: längdskidor (60 min)
Söndag: Casall T.O.D # 6 Balance Shape (15 min)

Kommande vecka hoppas jag på två-tre pass skidor, kombinerat med ett par styrkepass. Mindre än en månad kvar till Tjejvasan nu, och jag börjar bli nervös på riktigt. Vad har jag egentligen gett mig in på?

Viktig - från matmissbrukare till träningsförebild

Mycket riktigt, som jag hade misstänkt så sträckläste jag boken som införskaffades på Terese Alvéns bokrelease i torsdags. Terese är tjejen bakom träningsbloggen Spark i Baken, en blogg som jag har följt under en längre tid. Det var först nyligen jag fick reda på att Terese under sin ungdom var svårt sjuk i aneroxia. Terese, som beskriver sig själv som en knubbig flicka i barndomen, drömde som ung tjej om att bli smal. I boken skriver hon det som jag själv har tänkt så många gånger: "Jag trodde att en smal midja skulle göra mig lycklig..."

Jakten på den där smala midjan gick överstyr, och under en vistelse i New York blev Terese allt smalare, och snart var hon så pass sjuk att hon behövde skrivas in på en ätstörningsklinik. Med professionell hjälp och stöd från vänner och familj kunde hon så småningom komma ur det där helvetet som kallas aneroxia, men det var en lång väg tillbaka. Jag blev väldigt tagen av Tereses historia, och fastnade särskilt för ett stycke i boken, taget ur Tereses dagbok:

"Jag äcklar mig själv. Det finns egentligen ingenting mer att säga. Hur kunde jag vara så dum att jag totalförstörde mitt liv? Jag går miste om så mycket och värdefulla år av mitt liv bara försvinner".

Tänk att den där strävan att bli "smal, snygg och lycklig" kan driva en ung människa så långt att det, som Terese skriver, totalförstör ens liv. Att de där ungdomsåren, som ska vara de bästa i ens liv, i stället blir en enda lång kamp mot sig själv och sin kropp. Jag vet så väl att smalhet inte på något sätt kan förknippas med lycka, men hur kommer det sig ändå att tanken då och då kommer smygande: smal=lycklig?

I dag är Terese en av mina träningsförebilder, och jag inspireras av den balans hon lyckats hitta mellan träning, mat och livet som småbarnsmor. Jag hoppas att hennes bok ska uppmärksamma fler av oss om den fruktansvärda sjukdomen aneroxia, och kanske också hjälpa en och annan kille eller tjej ut från aneroxiamörkret. Som jag har skrivit innan, boken finns billigast att köpa på cdon.com. (Ett tips är att gå via godhandling.se, så får den välgörenhetsorganisation du väljer också glädje av ditt köp.)

Vår perfekta dag i vårt perfekta hem!

"Jag vaknade på strålande humör, redo att ge mina barn precis den stimulans de behöver. Hela huset var skinande rent, och jag hoppade i träningskläderna för att springa en runda innan jag väckte familjen med frukost på sängen". I blogguniversum är allt möjligt. Och visst är det en fiktiv värld i cyberspace. Man fotar från de rätta vinklarna, lägger ut schysta bilder, skriver (oftast) om positiva saker. Men, det är såklart inte hela verkligheten. Jag skriver inte gärna om de jobbiga grejerna i mitt liv, de behåller jag för mig själv och mina närmaste. Som vanligt är det klurigt att hitta balansen. För positivt = jobbigt. För negativt = också jobbigt. Hur tänker ni här? 

Jag skulle till exempel kunna skriva om alla de fantastiska sakerna jag och barnen sysslat med på senaste. De där chokladbollarna som barnen gjorde alldeles själva igår. Och fota dem, från rätt vinkel såklart.

Verkligheten här hemma ser dock ett snäpp annorlunda ut. Följ pilen, så får ni en annan vinkel av de där chokladbollarna... I dag står röjning på schemat. Sedan den här bilden togs har det hunnit byggas på ett lager till med både det ena och det andra på golvet. Trevlig helg på er!

Årets fattigaste dag och bokrelease.

I tidningarna i går pratades det om "Sveriges fattigaste dag". Alltså den 24 januari - dagen före Den Efterlängtade Januarilönen. Merparten av den svenska befolkningen hade förmodligen en ganska tom plånbok efter en julmånad full av utgifter. Själv har jag alltid försökt ha en välplanerad ekonomi, och sett till att inte göra av med mer pengar än de jag har. Under studietiden var det många vänner som brände hela sitt studielån de första veckorna - sista veckan/veckorna var det nudlar och tiggarsamtal till föräldrarna som gällde. Och jag? Jag brände också pengar, såklart, men mest på resor. Och så jobbade jag extra. Jag såg också alltid till att ha en reservbudget undansparad om något skulle hända.

Innan vi gjorde vår långresa till Thailand sparade vi länge och väl. (Vi var nyligen med i en artikel i Expressen om just den biten, återkommer om det.) Kläder och prylar fick stå tillbaka till förmån för vaccinkostnader, biljetter och andra nödvändigheter. Min garderob har med andra ord inte blivit uppdaterad på evigheter.

Hm, ni kanske undrar vart jag vill komma med det här inlägget? Tja, jo, jag får kalla det mitt försvarstal. I går var jag inne i stan på möten. Satt på tåget och tänkte att "det enda jag inte får glömma är att köpa tops". Många och långa timmar senare kom jag hem fullpackad med diverse shoppingpåsar. (Glömde visst topsen ändå.) Halva priset på MQ, och tjejkväll med 20 procents rabatt på längdsortimentet på Alewalds. Bästa inköpet på hela dagen var ändå Terese Alvéns bok "Viktig - från matmissbrukare till träningsförebild", som jag fick signerad och allt av författarinnan i egen hög person. Mellan alla shoppingturer hade nämligen jag lyckan att få gå på hennes bokrelease. Det var för övrigt hennes bok som fick min efterlängtade boklust att komma tillbaka. Tack Terese, både för boken och för en finfin releasefest. Dina ord är viktiga, och alla bör läsa dem för att förstå mer om den fruktansvärda sjukdom som kallas aneroxia. (Boken finns billigast på cdon.com. Glöm inte att gå via godhandling.se, så får den välgörenhetsorganisation du väljer också glädje av ditt köp.)

Vit t-shirt från Gina Tricot. 79 kr - som hittat!

Ödets ironi

I kväll hade vi en middagsdate inplanerad med vänner i Täby. Deras barn har vattenkoppor, och vi tänkte åka dit och bli smittade. Lika bra att ha det överstökat liksom. Men. I morse var det min tur att sköta lämningen. Julia krånglade och strulade ovanligt mycket, och till slut fick hon sin vilja igenom att byta tröja strax innan vi skulle gå. Hm, vad tror ni jag ser på överkroppen? Röda prickar. Många. Förmodligen vattenkoppor. Så kan det gå!

En styck prickig korv med sällskap. (Och Louise, ser du? Målarverkstad! Tack för inspiration.)

The Real Thing

Alltså. Nyttiga substitut i all ära, men inget går upp emot äkta vara! På bilden ovan ser ni en hel plåt med "nyttighetsmuffins" som åkte i soptunnan i veckan. Dyra och nyttiga ingredienser, absolut. Värt ett försök, men inte värda kväljningarna. Varför bara inte äta en "äkta" muffin och njuta av den, i stället för att tvinga i sig ett supernyttigt, men äckligt, "substitut"? Och när jag ändå håller på. Stevia? Ärligt talat, är det någon som tycker det är gott? Jag klarar inte bismaken. Tycker rent av att den är vidrig.

Dagens slutsats? Ska du äta, ät saker som du tycker är goda på riktigt, fast med måtta. Det måste väl ändå vara det bästa i slutändan!? (Fast det ena behöver inte utesluta det andra. Det finns massor av nyttiga saker, som inte bara är bra för kroppen, utan som också smakar gott. På riktigt.)

Vilken träning tycker du är roligast?

 ... eller för att fånga in er alla, vilken träning tycker du är minst tråkig? Om jag bara får välja en träningsform får det nog bli löpningen. Jag skulle dock ganska snabbt bli uttråkad av att springa varenda eviga dag. Nej, jag är övertygad om att nyckeln till att tycka det här med träning är kul stavas v-a-r-i-a-t-i-o-n! Tycker du det är dötrist att träna? Prova något nytt. Jag menar inte att du måste anmäla dig till en kurs för att ta svart bälte i karate. Nej, det kanske istället räcker med att dra med kompisen för att spela en match badminton. Eller varför inte ta lite "egentid" på badhuset för att simma några längder, och sedan runda av genom att äta ett gäng apelsiner i bastun? Är det sommar kan du och familjen hyra/låna en kanot. Kanske kan du rent av damma av cykeln som står och skräpar i garaget?

För mig var nyckeln till att komma igång med träningen att anmäla mig till ett lopp. Att betala den där anmälningsavgiften till 2012 års upplaga av Tjejmilen, det är något av det bästa jag har gjort! (Vilket i sin tur ledde till att jag nu ska genomföra en Tjejklassiker. Allt är möjligt, I tell you!)

Springa, paddla, simma, styrketräna eller cykla? Anpassa dig efter årstid och humör,  och se till att variera träningen.

En sån dag

I dag är en sån dag då jag önskar att jag bodde nära min "storfamilj". Visst blir världen lite mindre med hjälp av bloggar, facebook och telefon, men inget går upp emot att ses på riktigt. Det här med att bo som ensam "Håkansson-unge" i hufvudstaden, det är faktiskt lite tradigt ibland. Just i kväll längtar jag efter syskonmys och långa promenader, Mimmis semlor och magiska solnedgångar i Blekinges skärgård. (Och jovisst saknas det en och annan familjemedlem på bilden. Jag saknar er alla - ingen nämnd, ingen glömd!)

Förra veckans träning (v. 3)

Måndag, tjohoo! Med fem veckor kvar till Tjejvasan borde jag verkligen fokusera ännu mer på längdskidor, men jag har inte riktigt fått ihop det, varken tids- eller motivationsmässigt. Ny vecka, nya tag, heja, heja!

Veckans träningstips alla kategorier får bli Casalls app T.O.D. - "Training of the day". Vi har äntligen skaffat oss en iPad, och Casall-appen var det första jag laddade ned. (Gratis!) Nu finns inga ursäkter kvar till att inte träna hemma, jag lovar. Förra veckan hann jag med fyra träningspass, vilket jag verkligen får vara nöjd med eftersom förutsättningarna inte var de bästa med en-styck-dygnet-runt-jobbande-make. Here we go:

Måndag: Längdskidor i Ågesta, 9 km
Tisdag: Vila
Onsdag: Casall T.O.D. # 17 "Stretch It Out" (30 min)
Torsdag: Vila
Fredag: Sats, styrka fokus armar (45 min)
Lördag: Längdskidor i Ågesta, 5 km
Söndag: Vila

Veckan som kommer satsar jag på längdskidor och hemmaträning.  Egentligen längtar jag mest efter att få springa med vårljumma vindar i håret. Kanske att det händer om ett decennium eller två. (Bitter? Jag? Aldrig! Jag älskar vintern. Not.)

Reseguiden.se

I dessa tider av snö och kyla spenderar jag gärna tid framför datorn genom att surfa runt på olika resesiter, bland annat Reseguiden.se (gillar också Escape360 och Hallins reseblogg). Lika gärna som jag läser om andras erfarenheter av sina resor, skriver jag om mina egna. I fredags publicerades en reseguide som jag har skrivit om en av Thailands otaliga pärlor. Här kan ni läsa om Koh Mook - ön med den magiska piratgrottan.

Sivalai Beach Resort.

Strandbar á la Robinson Crusoe.

Njutbart.

Peace out!

Emerald Cave.

Definitionen av perfektion!?

Femton minus i Ågesta

Nu är det bevisat, den här Tjejklassikern gör mig vithårig! (Inte roligt, jag vet. Sorry.) I morse sov vi ut, länge. Sedan fixade jag mannagrynsgröt till hela familjen, tände ljus och njöt av det vackra vinterlandskapet utanför köksfönstrena. Efter en skeptisk titt på termometern klädde jag på mig lager på lager, innan jag la in skidorna i bilen och körde bort mot Ågesta. Lördag, efter lunch, inte att rekommendera. Sjukt mycket folk, och knökfullt på både parkeringen och i spåren. 

I dag gick det trögt för mig. Bakhalt, dålig valla och schweinkallt. Hu! Jag lyckades i alla fall köra fem kilometer innan jag gav upp och körde hem mot den varma duschen. Tjejvasan närmar sig med stormsteg, och dessvärre finns det inga genvägar. Det är bara att skida på!

Bok(o)lust

Mars 2011.

I går kväll fick jag en tankeställare. Jag hade precis lagt mig i sängen, och motvilligt tagit upp en bok (samma bok som legat på nattduksbordet i ett halvår), och börjat läsa. I samma stund kom Tobias in och såg uppriktigt förvånad ut. "- Va, läser du?".

Jag har tidigare satt just läsning högt, och inte högst, upp på listan över saker som jag allra helst ägnar mig åt. Jag älskade att försvinna in i böckernas värld. Så kände jag i alla fram tills dess att jag började juristlinjen. Med tusentals sidor att plöja dag efter dag var inte precis läsning det jag ville ägna min fritid åt. I perioder kom suget över mig igen, mest under loven. Så småningom kom barnen, och då fanns inte så mycket tid över till läsning, annat än alla dessa barnböcker. Men. Sen tog vi vår "thaimout" och drog till värmen. Plötsligt hade jag hur mycket tid som helst, och i restaurangen som tillhörde vårt huskomplex fanns två bokhyllor fulla med böcker som väntade på mig. Jag började läsa, och kunde inte sluta. Ett tag snittade jag två-tre böcker i veckan. Lagom tills vi skulle åka tillbaka till Sverige igen tog det stopp. Jag var helt enkelt mättad. Sedan dess har jag knappt orkat titta åt en bok. Den känslan gör mig ledsen. Jag längtar efter det där boksuget. Att få öppna den där dörren in i en värld där man själv skapar sin bild av bokens karaktärer. Att få drömma sig bort, och få nästla in sig i de mest spännande historier. Att få låta duktiga författare måla de stora dragen, och låta mig fylla i resten. Jag hoppas att jag snart är där igen. Jag vill ju inte att min man ska bli förvånad när han ser mig med näsan över en bok!

Guilty pleasures

Diet coke á la Dubai.

Min syster, som bor i USA, skrev för ett tag sedan ett inlägg om att amerikanarna ofta och gärna pratar om sina guilty pleasures (det vill säga något man verkligen tycker om, trots att man känner en viss skuld för att man gillar det.) Jag grubblade en stund över det där uttrycket, särskilt efter att ha läst en av kommentarerna till inlägget:

"Jag sitter och funderar på varför man alls skulle behöva känna sig guilty över att hänge sig åt pleasures. Konstigt, tycker jag. Vore skönt att få njuta av vad livet har att erbjuda utan att känna skuld. Skyldig borde man bara känna sig om det drabbar någon annan. Fast kanske borde vi förresten då känna oss skyldiga då när vi använder produkter som på något sätt lämnar spår i miljön…"

Jag har själv flera "guilty pleasures", och samtliga handlar de om ätbara saker. Cola light, lösgodis, kakor, mackor. Saker jag äter, och verkligen gillar, men utan att riktigt kunna njuta av dem fullt ut. Förmodligen är det för att jag har svårt att hitta en lagom balans. Dricker jag en cola light, vill jag gärna ha två. Äter jag två mackor, vill jag gärna ha tre. Äter jag tre godisbitar, vill jag helst ha fyra. Det är ett stort problem, och jag jobbar hårt på att slippa just "guilty" biten och bara fokusera på "pleasure". Ett steg på vägen är att bara äta godis på lördagar. Den dagen vill jag kunna äta godis utan dåligt samvete. Vad gäller colan har jag svårt att hålla mig till mindre än en burk om dagen. Jag vet att jag mår bättre utan, ändå häller jag i mig den där bruna sörjan. Fast. Det är ju så gott! Ja, ni fattar vad jag dras med. Guilty pleasures it is.

Travel Blog Awards 2012

Nu är det slutgiltiga omröstningsresultatet klart i årets upplaga av Travel Blog Awards 2012.

Först och främst, tusen, tusen tack till alla er som röstade. Jag hade såklart gärna stått som vinnare i "Bästa Thailandsbloggen", men är stolt och nöjd över en hedrande andraplats. Vann gjorde istället Sophie - stort grattis!

En rolig grej är att min blogg också var nominerad som en av tio i kategorin "Bästa Barnresetipsen". Jag valde att inte köra ett röstningsrace där, utan istället satsa på Thailand där jag tyckte att jag hade en bra chans. I kategorin "Barnresetips" var bland annat tre av mina bloggvänner nominerade: Lisa, Lina och Rosita. Rosita stod till slut som värdig vinnare, titta gärna in på hennes jättefina sida Rosita Reser! (Jag hamnade tydligen på plats nummer åtta, om någon undrar.)

Jag har sagt det tidigare, och säger det igen. Jag älskar att blogga! Det här är min alldeles egen lilla bit av cyberspace, och jag är glad att så många av er vill följa just mig. Besöksstatistiken visar en stadigt uppåtgående trend med läsare från jordens alla hörn. Men...vilka är ni egentligen? Lämna gärna en rad, eller varför inte två? Många känner jag såklart, men långt ifrån alla 1500 st som varje månad går in och kikar.

Lycklig Thailandsbloggare anno 2012.

"Knärk" knäckebröd

Jaha. Mitt upplägg var att skriva om den ljuvliga doften som sakta spred sig i köket efter att ha skjutsat in en plåt med kanske det godaste knäckebrödet någonsin! Så blev det alltså inte. Istället sitter jag här i oset av en svartbränd plåt med något som tidigare hade tänkt att bli kvällens snacksräddning. Typiskt. Så går det när man sätter in plåten i en ugn på 200 grader istället för 150, och samtidigt försöker rodda en långdragen läggning av barnen.

Nåväl, jag ger er receptet och hoppas att ni lyckas bättre än jag. (Förra omgången blev perfekt, tro det eller ej.) Receptet hittade jag för övrigt i den grymmaste facebookgruppen någonsin: "Lofsans Challenge". Tack M!
Here it goes:

2 dl dinkelmjöl
1 dl sesamfrön
1 dl solroskärnor
0,5 dl krossade linfrön
0,5 dl pumpakärnor
0,5 dl rapsolja

Blanda ingredienserna ovan. Häll därefter på 2,5 dl kokhett vatten och rör snabbt ihop degen/smeten. Bre ut på bakplåtspapper (för att underlätta, lägg på ett bakplåtspapper ovanpå degen och kavla ut, efter tips av Linda), och strö därefter över flingsalt i önskad mängd.

In i ugnen på 150 grader, ca 1-1,5 timme beroende på ugn.

Nej, det blev visst ingen påfyllning i knäckebrödsburken i kväll heller...

Förra veckans träning (v. 2)

Det bästa med att åka längdskidor? Att dricka blåbärssoppa förstås!

Det är drygt fem och en halv vecka kvar till Tjejvasan. Ni förstår kanske att jag börjar känna mig lite lätt svettig vid tanken på att det närmar sig. Förra veckan bokade vi buss ToR Mora, och ett par veckor innan blev det klart var vi ska bo (tack för tipset Linda). Det betyder att de praktiska bitarna är lösta. Nu återstår själva skidåkningen. Efter teknikträningen förra söndagen kändes det hopplöst. Efter det har jag varit ute tre gånger i spåret, och jag börjar tycka att det här med längdskidor är lite småkul. Med betoning på lite.

Huvudsaken är i alla fall att jag äntligen är frisk. Det firade jag med träning 6 av 7 dagar förra veckan. Jag har ju en del att ta igen om vi säger så.

Måndag: Cykla 30 min (ca 10 km)
Tisdag: Styrka, hemmapass 30 min. 8 x 3 övningar á la Lofsan. 3 x pulshöjare mellan varje varv. Avsluta med plankan.
Onsdag: Vila
Torsdag: Zumba på Sats Heron City. (Det var... intressant. Kanske inte riktigt min grej. I slutet skulle vi alla stå och hålla varandra i händerna och dansa. Eh, jag som precis hade blivit frisk? Efter att motvilligt ha hållit zumbasvettiga händer några sekunder smet jag ut, för att i stället köra 10 minuter i roddmaskinen. Bacillskräck, jag? Absolut!)
Fredag: Längdskidor Ågesta, 4 km
Lördag: Längdskidor Rudan, 8 km
Söndag: Powerwalk med ett styck barn i pulkan under 30 min plus cykla 25 min (8,9 km)

Den nya veckan kickade jag i gång med 9 (!) km längdskidor. Resten av veckan blir full fokus på jobb och barn, förhoppningsvis ska jag hinna med några hemmapass med cykling och styrka också. Träna på hörrni! Passa på medan ni har tid och är friska på en och samma gång!

Where to start?

Veckan som kommer är vår mest intensiva på länge. Tobias ska i princip jobba dygnet runt, och själv har jag flera viktiga deadlines på kontoret. Samtidigt vill jag hinna prioritera barnen, träning, och en massa andra grejer som måste göras. I dag har jag funderat mycket på hur man gör för att "maxa" sin tid. Vi känner väl alla någon sån där überperson, en person med lika mycket (lite) tid som du själv, men som ändå tycks hinna allt, och mer därtill. En sån där person som har koll på allt, vet allt, kan allt, och dessutom har en tilldragande personlighet. Och är vältränad. Hur blir man sån? Går det? Jag skulle väldigt gärna bli lite mer über = organiserad, strukturerad och planerad. Så, var börjar jag?

Tänker någonstans att min dröm om att maxa tiden får ses som bilden ovan. Ett gäng stenar, och så jag. Alla stenar ska plockas upp. Det är omöjligt att plocka upp alla på en gång, men en och en går bra. Sen, när jag blir starkare, då kommer jag kunna plocka upp flera på en gång. Jo, så får det bli. En sten i taget.

Sportlovskänsla!

Jo, faktiskt. Dagen har verkligen gått i sportlovets tecken. Jag började min lördag genom att stiga upp klockan 06:30 (!) för att åka till Rudan på skiddejt med en av tjejerna jag ska köra Tjejvasan med. Det var fortfarande mörkt när vi kom dit, och vi var nästan först i spåren. Jag kände mig ganska missmodig efter ett pass i Ågestas skidspår igår, men idag var det som om något lossnade. C gav mig lite bra tips om diagonalåkning, och med det i bakhuvudet kunde jag för första gången känna mig någorlunda bekväm på diagonalen. Efter lite teknikträning och uppvärmning gav vi oss ut i skidspåret. Sammanlagt körde vi cirka åtta km, vilket jag var otroligt nöjd med. Lyckades göra en rejäl vurpa, men i det stora hela känner jag för första gången något slags hopp om att det här kommer gå vägen.

Efter en snabb dusch hemma var det dags att packa ner en termos med varm choklad, klä hela familjen varmt, och åka ut till Flottsbro på lite pulkaäventyr. Jag har, trots mina tiotal år i Stockholm, aldrig varit i Flottsbro. Blev positivt överraskad av de fina slalombackarna, även om en viss backångest infann sig så fort jag såg liftarna skymta fram mellan granarna. Som sagt, det där med utförsåkning är inte alls min grej. Vi hoppade över själva skidåkningen idag, och koncentrerade i stället oss på att fika och åka pulka. Inte alls fel om ni frågar mig.

Väl hemma hoppade vi alla i bubbelbadet, och ni kan gissa att jag kände mig ganska mör framåt eftermiddagen. Det blev en välbehövlig sovpaus innan middagsbestyren började. (Testade för övrigt LCHF-biffar med mozzarella efter tips av Lisa, receptet hittar ni här. Supergoda!) Finns det förresten något skönare än att sova en stund på dagen? Nä, jag tror faktiskt inte det. I kväll ska Tobias jobba, och jag tänkte skapa någon slags ordning i min garderob. Min garderobsproffs till syster hade inte varit nöjd om hon hade sett kaoset jag har lyckats skapa. Just i det här avseendet är det tur för mig att hon numera bor på andra sidan Atlanten...

Gococo

Jag har äntligen kommit igång med träningen efter mer än två långa veckors förkylningsuppehåll. Trodde inte det kunde hända mig, men jag har haft träningsabstinens varje dag under mitt uppehåll. Jag har verkligen längtat efter att få dra på mig träningskläderna och köra ett rejält pass. Före julhelgen vann jag ett par varma och sköna strumpor i merinoull i Gococos adventskalender. Strumporna har jag i princip bott i under julen. De var för övrigt mina bästa vänner under vår vecka i Skottland, där kalla och dragiga golv är mer regel än undantag.

Gococo har inriktat sig på att tillverka träningskläder med "fräsch design och högsta kvalité". Sedan jag mer aktivt började läsa träningsbloggar har jag överösts med hyllningar till främst deras strumpor. Efter att ha testat min vinst i ett par dagar, blev jag faktiskt så imponerad att jag loggade in på deras hemsida och köpte ett gäng strumpor till att komplettera med (de hade gratis frakt innan jul). Numera äger jag, förutom "vinststrumporna", tre par av deras vanliga löparstrumpor. Jodå - löpsuget, som försvann efter Lidingöloppet, har kommit tillbaka med full kraft. Så snart snön smälter undan kommer jag börja springa igen, utrustad med bra strumpor. Jag investerade också i ett par kompressionsstrumpor, som jag efter rekommendation kommer att ha både när jag kör Tjejvasan och Tjejvättern. Kompressionen stabiliserar vadmuskeln och ökar blodcirkulationen, vilket kan behövas under så tuffa pass.

(Och om någon undrar. Nej, jag är inte sponsrad. Strumporna är grymma, och väl värda att uppmärksammas på både denna blogg och andras!)

När blir man vuxen?

Tänk va, att jag har en dotter, som i sin tur har en alldeles egen Skrållan-docka. (Tack mormor och morfar!). Ibland kan jag fortfarande stanna upp i livet och undra vad som hände. När blev jag vuxen? När blir man vuxen? När man fyller 20? När man får egna barn? När man tar studenten? Jag minns inte riktigt när den där känslan av "vuxenhet" infann sig. Förmodligen var det någon gång under perioden då jag satt på en av alla juridikföreläsningar, med en blänkande förlovningsring på fingret. Jag var runt 21 år, och tänkte att mer vuxen än så här, det blir jag nog inte.

Men det blev jag. I allra högsta grad. Jag hann lägga undan den där blänkande ringen, åka utomlands så ofta jag hade tid och råd, flytta än hit, än dit, jobba på det tråkigaste jobbet i mitt liv - och byta till det roligaste, för att sedan förlova mig igen. Och gifta mig. Och skaffa barn, både en och två gånger. Och här är jag nu. I dag har hela dagen genomsyrats av vuxenheter. Planeringsmöte med jobbet i många, långa timmar. Hämta på förskolan. Grubbla på matsedeln för nästa vecka. Undra när jag ska få in den där träningen. Gosat med ett par fina barn. Pussat på min man. Nog för att jag längtar tillbaka "back to the days" då och då, men det här vuxenlivet är faktiskt inte så pjåkigt ändå.

Rösta på, thank you very much!

Alltså. Det här med att fiska röster. Jag hoppas inte att ni misstycker nu, men det är precis det jag tänker göra! I morgon avslutas Supersavertravels omröstning om "Bästa Thailandsblogg 2012". Just nu ligger jag 40 röster upp till förstaplatsen. Det vore såklart en fantastisk ära att få denna utmärkelse, därför hoppas jag att ni röstar på just min blogg. (Alla inlägg från vår Thailandsvistelse hittar ni under etiketten "Thailand".)

En förstaplats innebär också att jag skulle få min blogg utgiven i bokform, något jag skulle tycka var hemskt roligt. Så. Har ni ett par sekunder över, klicka på bannern nedan, eller klicka här, kryssa i "Yesterday you said tomorrow", och tryck på "submit". Det skulle göra min dag. Tack hörrni!

 

Julens finaste paket...

... i alla kategorier kom från Blekinge. Min 10-årige systerson J hade tagit sina surt förvärvade pengar och köpt mig två Spa lights från OBH Nordica till badet. Det kan tilläggas att jag aldrig någonsin har köpt någon julklapp till J. Mer omtänksam liten grabb får man leta efter.

Omslagningen av gåvan stod min syster aka pysseldrottningen för. Som grädde på moset fick jag en pimpad tändsticksask överst på paketet. Kanske en idé att ta efter för er pysselintresserade själar där ute i cyberspace?

Balans

Favoritkort. Rigi-Kulm augusti 2012.

Tusen, och åter tusen, har småbarnsföräldrarna varit som har klurat på det här före mig. Balansen. Hur optimerar man sin tid som mamma, fru, syster, väninna, dotter och anställd? Samtidigt som man förstås inte tappar bort sig själv och sina intressen däremellan? Som sagt, balansgång for sure.

I dag började Tobias jobba igen. Jag är hemma med barnen för att suga ut de där sista timmarna av julledigheten. I morgon kör vi hela jobb/förskola/vad-blir-det-till-middag?-racet igen. Kalendern inför våren börjar för övrigt fyllas på i en strid ström. En av sakerna som ligger närmast, och som jag längtar efter mest, är februarihelgen då jag äntligen ska hälsa på min lillasyster i Umeå. Längdskidåkning, tedrickande och lägenhetsinspekterande står på schemat. Yippie!

Välbehövlig teknikträning

Äntligen! I morse steg jag upp tidigt för att åka till Rudan och få teknikträning av ett riktigt längdåkningsproffs. Linda har åkt skidor sedan hon var tre år, och vet alltså vad hon pratar om. Lisa var också med för att få lite tips, men hon verkade i det stora hela redan vara en fullfjädrad Vasaloppsåkare. Själv är jag... eh, inte så bra. Jag får väl kalla mig nybörjare, och därför i desperat behov av bra instruktioner från någon som vet vad hon pratar om. Tjejvasan närmar sig. Det är en helt ny värld som öppnar sig. Jag hade till exempel inte alls förstått vilken skillnad det kan göra på ens åkning bara beroende på vilket grepp man har på stavarna.

Bild lånad av Lisa.

Innan dagens pass hade jag bara kört ett ynka litet längdträningspass. (Inte alls enligt plan. Mycket jobb och en evig förkylnings/influensakarusell to blame.) Det märktes. Jag behöver öva, mycket. Stakningen i dag gick ok, den kan jag nog klara av så länge det är plant. Men backarna, både uppför och nerför, hjälp! Jag, som får ångest av att bara se en slalombacke, fick samma panikkänslor för en liten, liten backe i längdspåret, som jag får när jag ser en svart skidbacke. Tur att mitt ord för i år är Våga!

Bild lånad av Linda.

Är ni intresserade av att köra med Linda kan ni maila henne för mer information och bokning, här hittar du hennes uppgifter. Kan varmt rekommendera hennes teknikhjälp!

Nytt år, nya tag.

Nu får det vara nog! Nog med sjukdomar, nog med alldeles för sena kvällar, nog med (ofrivilligt) utebliven träning, nog med ohälsosam mat, och sist men inte minst, nog med julen. I kväll fick jag äntligen ett ryck och plockade undan alla julgrejer. Det nya året firades ju in redan i måndags. Nytt it is. Med start pronto. Men först, några bilder från dagen då 2012 blev 2013.

Vi firade tillsammans med goda vänner hemma hos oss. Våra gäster fixade både förrätt och huvudrätt. Till förrätt fick vi löjrom och dillbakelse med egeninlagd rödlök och rösti. Nyårslyx.

E och Sebastian såg med skräckblandad förtjusning på fyrverkerierna. 

Underbart är kort. Tänk på alla miljontals kronor som bokstavligt talat går upp i rök över nyårshelgen. Galet när man tänker på det.

Gott nytt år!

När barnen hade somnat fortsatte kvällen, och natten, med lekar i vanlig ordning. Japp, min man är lekmästaren # 1. Han hade gett oss vuxna i uppdrag att förbereda en lek var, för att sedan avsluta med plump. Jag kom hopplöst sist i tävlingen, trots att jag hade hoppats på vinst för i vart fall legobygget på bilden ovan. Ja ja, man kan inte vara bäst på allt. (Vilket jag inte får ihop med det faktum att jag kom sist i alla grenar!?)

***

Och nu? Nu ska jag förbereda en sats detoxmüsli som jag har hittat på Lisas blogg. Bovete får bli symbolen på det här med nytt år och nya tag. Häpp!

Lofsan i Gladiatorerna

Jag hoppas inte att ni missade Lovisas (Lofsans) fantastiska insats i Gladiatorerna i går kväll? Om inte kan ni se reprisen på tv4 på söndag. Jag såg hela programmet tillsammans med huvudpersonen i egen hög person. Vi var ett gäng på närmare 50 personer som hade samlats på en restaurang för att heja fram henne på säsongspremiären där hon deltog som utmanare.

Flera av tjejerna som var där har jag haft kontakt med i facebookgruppen Lofsans challenge. Det var som vanligt jätteroligt att få träffa dem "på riktigt", och inte bara i cyberspace. Clara (här fullt upp med telefonen) och Linda vid mitt bord känner jag sedan tidigare. Jag har sagt det innan, och säger det igen. Det här med att börja läsa bloggar, och för all del blogga själv, har gjort att jag har fått lära känna så många inspirerande tjejer!

Lovisa, Clara och S (som för övrigt skulle kunna jobba som Malin Wollins dubbelgångare!)

Lovisa har en kämparglöd som inte är av denna värld. Vilken insats hon gjorde i hinderbanan! Här kan ni läsa mer om Lovisas egna reflektioner kring insatsen i programmet så här långt. Jag hoppas för övrigt att jag inte drömmer mardrömmar om gladiatorn "Bullet" i natt. Jag blev rädd bara av att se henne (?), än mer när jag såg hur hon pucklade på utmanarna. Hjälp alltså.

Det var en ganska förundrad servitör som tog in vårt bords beställningar på dricka. Sex tjejer, en fredagskväll på en sportbar/restaurang, som alla beställer in... cola light. Japp, så kan det se ut när man serverar ett gäng träningsglada flickor i sina bästa år. In alles, en fantastiskt rolig kväll, med riktigt trevligt sällskap. Mer sånt tack.

***

Och Lovisa, TACK för att vi fick vara med och heja fram dig. Du är grym! Nu ser vi fram emot fortsättningen...

Tjugo frågor med svar.

Under mina två år som "bloggare" har jag aldrig skrivit några listor med frågor/svar om mig själv. Nu blev jag uppmanad av Lisa att svara på följande enkät - och någon gång måste ju vara den första också för mig, eller? Fick modifiera listan lite grand, eftersom originalversionen var julinriktad. Hey ho, here we go!

Drömresa: Det finns många, jättemånga. Men någon gång vill jag verkligen åka till Antarktis. Får väl passa på innan det smälter bort.
Favoritsysselsättning: För ett år sedan hade jag svarat "läsa". Men nu? Det är som att jag är mättad. Under våra månader i Thailand läste jag flera böcker i veckan, jag får leva på det ett tag till. Så favoritsysselsättning nu? Träna. Eller sova.
Hur många gånger går du in på Facebook per dag: Oj. Vågar knappt tänka på det själv. Inte så ofta på vardagar sedan jag började jobba igen, på helger desto mer. Det där med facebook i mobilen är inte alltid bra.
Vad önskar du dig i födelsedagspresent: Träningsrelaterade prylar. Jag kommer att köra Tjejklassikern i år, och det går åt just mycket ... prylar.
Drömyrke: Något inom resebranschen skulle jag tro.
Favorittidning/magasin: Vagabond och ToppHälsa.
Favoritplats i Sverige: Sturkö, mitt eget paradis i Blekinges skärgård. Varberg är också fantastiskt.
Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost: Thaimat, alla gånger. Jag tröttnar aldrig på kyckling med cashewnötter.
Favoritdesigner? Oj. Jag är nog inte rätt person att fråga. Men jag gillar Marc Jacobs.
Vad gör dig lycklig en måndag? Ett spännande mail, eller ett telefonsamtal från någon jag tycker om.
Vad driver dig att skriva blogg varje dag? Jag har alltid haft en drivkraft att skriva. Åren mellan 1995-2005 skrev jag dagbok varje dag. Bloggen ser jag som någon slags dagbok, för mig själv och andra, och ett ställe att lägga ut alla foton som annars bara ligger och skrotar på hårddisken.
Om du fick välja själv, vart skulle du då vilja bo? Jag skulle gärna testa att bo med familjen i USA ett tag. I Sverige? Tillbaka till Järla Sjö, eller någon annanstans i Nacka. Jag saknar att bo där.
Stadsbrutta eller lanttös? Innerst inne är jag och förblir en lanttös. Men stadsbruttan i mig behöver bo i en storstad några år till.
Vilken är din största tillgång enligt dig själv? Min målmedvetenhet.
Vilken är din största tillgång enligt andra tror du? Att jag är pålitlig kanske?
Favoritmat? Tråkig fråga. Jag gillar inte mat så mycket. Favoritgodis är roligare. Men då kommer ni inte orka läsa klart det här inlägget.
Har du någon kändis som du är inspirerad av? Jag är hopplöst kändistokig. Älskar att gotta mig i kändistidningar, särskilt de brittiska. Det började tidigt i livet, då jag med stora ögon satt klistrad vid "Dallas". Mina systrar brukade kalla mig "Sue Ellen". Hm. Men inspirerad av? Nja. Mer nyfiken på. Gwyneth Paltrow gillar jag. Och Beckhams. Och Zlatan Ibrahimovic såklart.
Tror du på tankens kraft? Absolut!
Vart vill du åka på semester nästa gång? Island. Jag planerar att åka dit med minst en av mina systrar någon gång i juni.
Vad är lyx för dig? Åh, det kan vara mycket. Men om jag bara får svara en grej? Att få resa runt i världen med dem jag älskar mest. Sån är jag.

Lyx för mig. Här i Portugal, höggravid med Julia. Maj 2010.

Så, nog talat om mig. Jag skickar vidare det här, så som Lisa gjorde till mig. Mimmi, Clara, Monnah och Louise, hur ser till exempel era svar ut?