Välbehövlig teknikträning

Äntligen! I morse steg jag upp tidigt för att åka till Rudan och få teknikträning av ett riktigt längdåkningsproffs. Linda har åkt skidor sedan hon var tre år, och vet alltså vad hon pratar om. Lisa var också med för att få lite tips, men hon verkade i det stora hela redan vara en fullfjädrad Vasaloppsåkare. Själv är jag... eh, inte så bra. Jag får väl kalla mig nybörjare, och därför i desperat behov av bra instruktioner från någon som vet vad hon pratar om. Tjejvasan närmar sig. Det är en helt ny värld som öppnar sig. Jag hade till exempel inte alls förstått vilken skillnad det kan göra på ens åkning bara beroende på vilket grepp man har på stavarna.

Bild lånad av Lisa.

Innan dagens pass hade jag bara kört ett ynka litet längdträningspass. (Inte alls enligt plan. Mycket jobb och en evig förkylnings/influensakarusell to blame.) Det märktes. Jag behöver öva, mycket. Stakningen i dag gick ok, den kan jag nog klara av så länge det är plant. Men backarna, både uppför och nerför, hjälp! Jag, som får ångest av att bara se en slalombacke, fick samma panikkänslor för en liten, liten backe i längdspåret, som jag får när jag ser en svart skidbacke. Tur att mitt ord för i år är Våga!

Bild lånad av Linda.

Är ni intresserade av att köra med Linda kan ni maila henne för mer information och bokning, här hittar du hennes uppgifter. Kan varmt rekommendera hennes teknikhjälp!