Jekyll and Hyde

Den här flickan fyller på pricken två och ett halvt år idag. Det firade hon med besked ikväll - arg som ett bi, för att sedan somna utmattad (utan att ha fått i sig en endaste liten smula från middagen som omsorgsfullt hade lagats av hennes ömma moder). Hon är en liten kameleont vår dotter. Strålande glad ena sekunden, och rasande vansinnig nästa. Humör, det har hon, det är i alla fall ett som är säkert.

Lilla fröken Julia har för övrigt en unik förmåga att linda mig runt sitt lillfinger. Hon vet exakt vilka trådar hon ska dra i för att få mig dit hon vill. Det är fascinerande. Efter att ha sett mina äldre syskon uppfostra sina barn visste jag exakt hur jag skulle göra, och inte göra, med mina egna barn. Jag skulle ju bli den perfekta mamman. Jo, tjena. Just det. Jag är långt ifrån perfekt, och många gånger alldeles för mjäkig. Gah, att vara mamma är utan tvekan den svåraste rollen jag någonsin har spelat. (Kanske ger jag nu mina yngre syskon en hint om hur de inte tänker göra med sina små knoddar när de kommer!? Hm, inte riktigt enligt min ursprungsplan.)