Jag kom precis hem efter att ha sett The Impossible på bio. Jag har aldrig någonsin fällt så många tårar över en film förut. När eftertexterna började rulla kunde jag inte tänka på något annat än att skynda mig hem för att krama om min familj. Tsunamikatastrofen 2004 lämnar ingen oberörd. Filmen baserar sig på den sanna historien om Maria Belón och hennes familj. De vaknade den 26 december 2004 upp till en solig dag i semesterparadiset Khao Lak, för att några timmar senare befinna sig mitt uppe i en mardröm.
Den 12 april förra året fick vi vara med om en omskakande tsunamivarning på Koh Lanta. Klumpen i magen glömmer jag aldrig. Vi hade tur, men fick oss en rejäl tankeställare.
 |
4 kommentarer:
Hu. Jag förstår preciiiis vad du menar. Och inte var det någon bra date-film, eller hur? Mycket tänkvärd och mycket välgjord. För dig måste den ha känts ännu mer verklig. Kram!
Told you...usch. :'(
Alla borde se den. Ta med en packe näsdukar bara!
Förstår att du vill vara nära barnen. Är lika dan.
www.angel19.blogg.se
Skicka en kommentar