3 x Powerpinglor! (Foto: Henrik) |
I takt med att snön började falla, började jag undra om det där med längdskidor verkligen var en bra idé ändå. Jag hade i princip aldrig åkt skidor, varken längd eller utför. Efter att en gång ha fastnat i en ankarlift fick jag ångest bara jag såg en snöbeklädd sluttning. Att tidigt boka in ett teknikpass med Linda var utan tvekan mitt bästa drag inför Tjejvasan. Med hennes pepp och goda råd kunde jag faktiskt ta mig runt spåret i Rudan, på ett av mina allra första träningspass i skidspåret. Och på den vägen var det. Många var helgerna då jag ställde klockan på ringning långt före vad som är normalt, för att i mörkret ge mig ut i spåret. För varje gång kände jag mig lite mer säker på mig själv - och på min förmåga. Från att ha undrat hur jag någonsin skulle lyckas med bedriften att genomföra tre mil på längdskidor, kändes det helt naturligt att ta skidorna på axeln och sätta mig på en buss mot Mora.
I mitt fall var resan verkligen målet. Jag hade fantastiskt roligt på vägen, fick uppleva kvalitetstid ute i skidspåret med vänner som jag nästan aldrig hinner umgås med annars, fick en anledning att komma ut i friska luften, lärde mig ett och annat om mitt psyke, och fick dessutom en anledning att bälga i mig litervis av blåbärssoppa - bara det, så värt! Och till slut gjorde jag alltså det - jag genomförde Tjejvasan 2013. Jag är starkare nu än innan, både i kroppen och psyket. The sky is the limit! (Ser ni förresten hur långa mina skidor är på bilden? Så blir det när man lånar av lillebror. Betydligt tyngre åkning, vilket gör bragden ännu större, inte sant? Heja mig!)
5 kommentarer:
Du är bäst!
Grymt!! Heja heja!
Ah, imponerande! Heja!
Ja heja dig! :-) Du är grym! :-)
Tack, vilken hejaklack jag har!
Skicka en kommentar