Stolt som en tupp

Kan ni förstå att dagen med stort D äntligen, äntligen har inträffat? Jag pratar förstås om dagen då Sebastian fick börja i fotbollsskola. Sedan den dagen han tog sitt första steg (om inte innan...) har han tränat, trixat, passat, skjutit, dribblat, nickat, fintat, tåfjuttat och kastat. En av hans absoluta favoritsysslor här hemma är när vi kör "familjematch" i vardagsrummet. Behöver jag säga att min son redan nu har ett bättre skott än sin mamma? Hm.

Jag har sällan sett någon vara så upprymd som Sebastiano när han kom hem från första träningen i helgen, utrustad med benskydd och allt. Fotbollsskorna inhandlades i Dundee, Skottland, redan i julas. Britterna är för övrigt riktigt bra på det där med barnskor. Efter att ha kollat några olika alternativ valde vi föreningen Stuvsta IF som ligger på gångavstånd från oss. (Nu får Tobias för övrigt visa vad han går för när det gäller Sponsorhuset och dess fördelar.)

Ni förstår att jag är mallig va? Det får man ha om man har en fotbollsstjärna till son. /Stolt fotbollsmamma