Resfredag: Gårdagens mest uppskattade telefonsamtal...

... kom från Vulkanresor, som har hand om min och systerns bokning till Island om drygt en månad:

- "Hej, jag ringer från Vulkanresor. Tyvärr har stället ni skulle bo på dubbelbokat sig. Vi har istället bokat in er på ett fyrstjärnigt hotell, där frukost såklart ingår. Det är okej va?"

Eh. Ja! Vi hade bokat en studiolägenhet, utan frukost, på Luna Hotel Apartments. Snyggt och fräscht, absolut, men inget hotell. Men framförallt: ingen frukost. Vår systerresa till Istanbul för ett år sedan bjöd på en riktigt bra frukostbuffé på The Peak Hotel. Med tanke på att jag och Mimmi delar passionen för hotellfrukostar, var just frukostbiten ett litet orosmoln just inför Islandsresan. Hotellfrukost gör liksom det där lilla (STORA) extra. Och nu? Voilá - boende på fyrstjärniga Hotel Reykjavik Natura, med frukost och fri tillgång till pool. I bland ska man ha röta! Nedräkningen har börjat, den 24 juni är det dags för avfärd. Can´t wait!

Här ett par glada syrror på vårt finfina hotellrum i Istanbul för ett år sedan. Vi fortsätter på temat att åka till resmål som börjar på "I". Varför ändra på ett vinnande koncept liksom?

Skansen och Plan

Älskade Skansen!

Maj är en hektisk månad, med tusen och en saker som ska göras, hinnas och upplevas. Mest kul, såklart. Min jobbvecka har varit intensiv, men också innehållit många roliga möten, bland annat på Skansen. Alltså, jag klagar verkligen inte på dagens jobblunch på Gubbhyllan - med efterföljande mjukglass + lakritsströssel. Kvällen avslutades med en båttur med Djurgårdsfärjan över till Slussen, för att sedan möta upp ett gäng bloggare på Plans kontor för att smida planer inför årets Tjejmilen. Bra grejer! Jag fick dessutom ett ansikte på Helena som driver den grymma träningsbloggen Health by Helena.

Tobias har också haft en intensiv jobbvecka med möten i Göteborg, så i tisdags packade han in sig och barnen för att åka till farmor och farfar under ett par dagar. Där kunde barnens sista vattkopporna läka ut, och rastlösa små ben kunde röja loss med kusinen Elliot. Win-win-win! I kväll lider jag av stark familjeabstinens, tur att de kommer hem i natt.

Trötter

2010 och en liten Sebbelito

Är det bara jag som "räknar ner" dagarna? Jag kommer på mig själv att bläddra i kalendern mest hela tiden. Lite som ett barn som längtar efter sommarlovet. Jo, så känner jag. Jag längtar efter ledighet, jordgubbar och långa sovmorgnar. Och så lite resor, såklart. Det är dags för sommar nu!

VårRuset och personbästa!

Vet ni? Jag har sällan varit så stolt över mig själv som i kväll. Dagen har varit full av roligheter på jobbet. Chokladtryfflarna på Cancerfondens vårmingel var tydligen en perfekt uppladdning inför kvällens urladdning på VårRuset. 

Ja, ni ser ju själva. Det var ett tokladdat gäng som hade samlats för att springa. Arton tjejer från kansliet var anmälda, starkt jobbat!

Jag var den enda av kollegorna som hade valt "tidtagning", och var fast besluten att ta mig runt på under trettio minuter. Jag hade mycket spring i benen redan när starten gick, men fick håll ganska snabbt. Bestämde mig för att inte köra järnet, utan hålla en jämn takt under hela loppet. Första tre kilometerna flöt på bra, men mellan kilometer 3-4 kändes det tyngre. Vid skylten 4 km gick det lätt uppför, och många tjejer runt om mig sprang in till kanten och höll sig för magen/böjde sig dubbelvikta etc. Inte jag! Jag körde på i mitt tempo, och lyckades till och med att smygspurta den sista kilometern. Den officiella klockan stannade på 25:30, vilket är nytt personligt rekord - med råge. Yippie och tjohoo!

Mina mellantider enligt Runkeeper: 

km 1 - 05:17

km 2 - 04:59

km 3 - 04:53

km 4 - 05:13

km 5 - 04:53

Jag hann också fylla min sociala kvot för månaden, träffade ett stort gäng tjejer från mina gamla hoods i Haninge som skulle springa. Dessutom träffade jag ursnabba Linda och Linda, som också satte personliga rekord - på drömtiderna 24:34 respektive 23:52. Hujedamej!

Men ändå - sååå nöjd med dagens insats och min placering på plats nummer 378. Det här bådar gott inför framtiden och mitt mål att komma under 55 minuter på milen!

Veckans träning (v. 21)

Hm, jag känner mig lite vilsen i träningsupplägget just nu. Jag vill hemskt gärna springa mycket och ofta, men känner att jag bör prioritera cyklingen. Hallå, det är ju mindre än två veckor kvar till Tjejvättern! Å andra sidan väntar Vår Ruset i morgon. Vi är arton tjejer på jobbet som ska springa. Av dem har 17 stycken valt "Fun Run", och en av oss valt "Tidtagning". Gissa vilken kategori jag tillhör? :)

Hur som helst, i veckan som gick körde jag hälften cykling, hälften löpning. Det känns som en fair deal med tanke på omständigheterna:

Måndag: Springa 5 km (30 min)
Tisdag: Qigong (40 min)
Onsdag: Vila
Torsdag: Springa 5 km (30 min)
Fredag: Cykla 16 km (54 min) 3 x 1 min plankan
Lördag: Cykla 21,8 km (1 h 6 min)
Söndag: Vila

Snart är det dags att packa väskan inför morgondagens löpfest på Frescati. Ses vi kanske där? Jag satsar på en tid under trettio minuter. Varje sekund därunder är en bonus. Heja, heja!

Mamita, bonita!

Koh Lanta, januari 2012.

Jag har hyllat min mamma förr, både en och två gånger. Men, det självklara förtjänas att upprepas, inte minst på Mors dag. Min mamma har lärt mig mycket, inte minst det där med att visa kärlek, omtänksamhet och respekt för mina medmänniskor. Och - så är hon en riktigt bra reskamrat också. Peru, Karibien och Thailand har vi bockat av, nästa gång hoppas vi på någon form av mamma/systerresa i Europa.

(Blev jag uppvaktad i dag då, jag är ju också mamma!? Jodå. Av barnen och Tobias fick jag en Tip Top och jättefin jordgubbsplanta som Sebastian hade valt. Det är inte så dumt ändå, det här med Mors dag!)

Tjugofem

Innehavaren till den här förtjusande gravidmagen fyller 25 år i dag - hurra! Julia var tokfascinerad av "bebisen i magen" när vi var och hälsade på min lillebror och hans fina S i Malmö för ett tag sedan.

Jag vet inte hur många gånger sedan dess Jullan har frågat mig om jag också har en bebis i magen. Eh - nej Julia. Jag förstår i och för sig om hon tror det, med tanke på att min mage ser ungefär likadan ut som min svägerskas nätta lilla bula. Hm. Jag tror att vi lämnar det där. Tar istället tillfället i akt och njuter av veckans efterlängtade lördagsgodis. Jag började ju ändå dagen med att cykla två mil!

Resfredag: Dubai med barn

"Vart åker man i början på januari med två barn, varav det äldsta nyss fyllt två, och lillan knappt hunnit bli 5 månader gammal? Dessutom i sällskap av en annan barnfamilj med fyra barn i åldrarna 10 år till 8 månader? Vårt givna svar lyder Dubai, ett semestermål som passar alla åldrar."

Så lyder inledningen till min reseguide om Dubai som i dag publicerades på Reseguiden.se. Hela reseguiden, med massor av bra tips för er som reser med barn, hittar ni här.

Mycket strandhäng blev det.

Kombinationen stränder och storstad passar oss perfekt, det bästa av båda världar! 

Fontänshowen vid Dubai Mall är ett måste...

... här är showen sedd från världens högsta byggnad, Burj Khalifa.

Dubai bjuder på massor av barnvänliga lekplatser.

Stabila 25 grader varje dag inbjöd till det optimala strandhänget för både barn och vuxna.

Barnvagnssafari på Dubais inte så promenadvänliga gator. Den kulissliknande bakgrunden utgörs av Dubais citykärna.

Julia bondade med "locals" som inte pratade ett ord engelska, medan Sebastian imponerades av "höga torn".

Bakom oss skymtar ni klubbhuset för en av Dubais alla golfbanor. Tobias kastade längtansfulla blickar dit när vi var där, men fick hålla tillgodo med familjehäng. Det är dock inte alls speciellt synd om honom. Nästa vår drar han till Dubai igen, denna gången i sällskap av ett gäng golfnördar. Det finns en stor risk i att han får med sig mig och barnen på köpet - jag är inte klar med Dubai!

Lunchjogg

När tiden är knapp och schemat tight är det extra viktig för mig att komma ut. Lyfta rumpan från kontorsstolen, slita ögonen från datorskärmen - ut i det gröna, springa fort, rensa tankarna, hämta energi för att orka lite till. Jag försöker verkligen att utnyttja den där generösa friskvårdstimmen varje vecka, det tjänar både jag och min arbetsgivare på. Dagens lunchjogg var riktigt, riktigt bra. Jag kan lova att jag jobbade dubbelt så effektivt efter mina fem kilometer i spåret.

Tänk att jag har blivit en sån där som springer. Tänk att jag äntligen har blivit den jag så gärna ville vara. Ingenting är omöjligt, så sant som det är sagt.

"Man kommer ganska långt på mackor"

Halvfabrikat á la Paolo - fina grejer.

Min äldre syster Mimmi är en fena på att laga mat, det har hon alltid varit. Just nu är hon inne i en period där hon verkar gilla att laga mat extra mycket, och gärna provar nya recept. Häromdagen ställde hon en fråga på sin blogg; "Kanske även du vill gourmetisera ditt liv lite?" Mitt svar? "Jag är inne i en period där jag inte gillar att laga mat. Inte alls. Den där perioden har liksom pågått ganska länge. Typ, alltid." Jag har aldrig haft något större intresse i att laga mat. När jag var liten hade jag en mamma som lagade de mest fantastiska måltider. Mina äldre systrar tog liksom över stafettpinnen (läs: stekspaden), och började tidigt visa sina skills i köket. Själv stod jag mest och slickade skålar, och brukade nöja mig med att duka fram, eller möjligtvis diska. När jag sedan blev student levde jag på... ja, vadå? Jag kan knappt komma ihåg att jag lagade mat en enda gång. Man kommer ganska långt på mackor. Ett tag bodde jag ihop med min syster Tina - hon lagade gärna mat åt sin lillasyster. Därefter träffade jag en pojkvän som var riktigt duktig på att laga mat, och slapp åter igen att bekymra mig över den delen av mitt liv.

Sedan följde år av resande, och min basföda bestod till stor del av yoghurt, frukt och baguetter. När jag sedan träffade Tobias insåg jag ganska snabbt att jag nog behövde ta tag i det där med matlagningen ändå. På vår första date bjöd han på varma mackor, toppade med ketchup, en lökring och ost. Även om jag numera har huvudansvaret för maten här hemma, är det inget jag direkt brinner för. Emellanåt blir det mycket halvfabrikat för våra stackars barn. Jag hoppas att jag någon gång framöver ska upptäcka glädjen i att stå i köket i flera timmar. Just nu kan jag komma på ungefär tusen saker jag hellre gör. Så, nu vill jag veta. Vem är du? Gourmanden Mimmi, eller "mackomanden" Annika?

Hej vattkoppor...

... så ni kom till slut, vare sig vi ville det eller inte. I söndags såg jag de första på Julia, och i morse var det Sebbes tur. Många, ilsket röda, och väldigt klivänliga - typ så.

Oh well, skönt att "ha det gjort", trots att mina timmar på sömnkontot numera blinkar lika ilsket röda som kopporna själva. Dessvärre innebär det här att vi missar förskolans stora happening under morgondagen, Vårfesten. Vi har en (o)vana att lyckas pricka in sjuka barn på såna här roliga tillställningar. Välkommen till livet som småbarnsförälder!

Veckans träning (v. 20)

Japp, ännu en vecka har gått, vilket innebär att vi är ännu en vecka närmare Tjejvättern. Förra veckan blev en salig mix, inte riktigt så mycket cykling som jag hade hoppats på dock:

Måndag: Cykla 1 mil (ca 30 min) + Casall T.O.D. "Shoulder shape" (15 min)
Tisdag: "The Run", springa 5 km (29:40)
Onsdag-Torsdag: Vila
Fredag: Casall T.O.D. #2 "Shoulder Shape" (15 min)
Lördag: Casall T.O.D. #5 "Butt Shape" (15 min)
Söndag: Springa, uppvärmning jogg 10 min, därefter 6 x trapp/backintervaller, avsluta med jogg 15 min (35 min)

Förra veckans höjdpunkt var tisdagen och årets första löptävling. Samma dag som loppet gick av stapeln låg det en nummerlapp till Vår Ruset hemma i brevlådan. Jag behöver de där "sparkarna i baken" för att fortsätta snöra på mig skorna och ge mig ut i spåret. Maj månad är full av åtaganden och festligheter, så det blir till att pussla för att få ihop träningstimmarna. Vi toppar dessutom den här veckan med en dos vattkoppor på Jullan - det ingick inte riktigt i planeringen. :)

Lyckliga i alla sina dagar

Medan resten av svenska befolkningen under gårdagen satt bänkade framför Hockey-VM och/eller Melodifestivalen, befann jag och Tobias oss på bröllop, lyckligt ovetande om diverse resultatlistor.

Bröllopet hölls i Mellösa kyrka, en bit utanför Flen.  

Sorry Prinsessan Madeleine, jag är inte alls säker på att du tar hem titeln "Årets vackraste brud 2013".

Själva bröllopsfesten hölls på Yxtaholms Slott. Lyx, flärd och sagolika omgivningar - vilket drömställe!

Bröllopsmiddagen gjorde ingen besviken, allra minst mig.

Tänk att få glida runt i ett sådant här vrålåk...

Alltså, jag kan mycket väl tänka mig att bli slottsägarinna. Äta fyrarätters, dricka te i slottsbiblioteket, gå en långpromenad över ägorna. Fram tills den drömmen blir verklighet lever jag gott på gårdagens lilla verklighetsflykt. TACK Herr och Fru S för att vi fick vara med och dela er stora dag!

Resfredag: Fyra olika länder...

... fyra olika personer, fyra olika tidpunkter, men och samma familj. "Att resa är att leva" - H.C. Andersen.

Rhodos, juni 2009.

Thailand, mars 2012.

Kanarieöarna, januari 2008.

Rom, maj 2006.

Laddar inför nästa lopp!

I dag lades det upp ett gäng proffsiga bilder från tisdagens lopp på The Run´s facebook-sida. Enligt den officiella resultatlistan gick jag till slut i mål på en tolfte plats i min klass (damer 5 km). Nästa år får jag minsann satsa på "topp-tio"! Jag körde upp pulsen lite för mycket i de branta backarna, och hade nog tjänat på att ta det lite lugnare där. 

I går fick jag hem nummerlappen inför Vår Ruset som går av stapeln om ett par veckor. Vår Ruset kommer att hållas i Frescati-området, precis som "The Run", men enligt säkra källor kommer det inte ens att vara i närheten av så kuperad bana som i tisdags. Det innebär att jag kommer försöka kapa en bit på mina tjugonio minuter och fyrtio sekunder. Full fart framåt!

Välförtjänt picknick för Team Linda KW & co.
(Samtliga foton lånade från "The Run")

Right here, right now

Jag försöker lära mig att njuta av saker i vardagen, av att vara här och nu. Jag har en tendens att längta mig bort till saker som ligger längre fram i tiden. Resor, inte minst. För ett tag sedan läste jag ett stycke i Jo Nesbös bok Pansarhjärta, om en kvinna som vet att hon inte har lång tid kvar att leva:

"Allt hon hade gjort annorlunda. Alla dagarna hon skulle levt så mycket mer, så mycket sannare, fyllt dem med glädje, andetag och kärlek. Platserna hon bara hade passerat, platserna hon var på väg till. /.../ Dagarna hon hade kastat bort för dagarna hon trodde att hon skulle få."

De här orden, och innebörden av dem, har etsat sig fast hos mig. Jag vill inte kasta bort några dagar. Jag vill ta till vara på stunderna här och nu. Njuta av att äta frukost med tända ljus, låta solen värma mina kinder. Jag vill helt enkelt bli bättre på att leva här och nu.

The Run - The story

Yippie och tjohoo, årets första löptävling är avklarad! Tillsammans med vår teamleader Linda sprang jag, Camilla och Linda ett femkilometers lopp tidigare ikväll. "The Run" är ett lopp genomförs i totalt fem städer under detta året. Här i Stockholm slingrade sig banan runt skogsstigar och spår ute i Frescati. Det var en kuperad och fantastiskt vacker bana, så långt bort från asfalt man bara kan komma. Ett par-tre rejäla backar sög rejält med must ur både mina ben och mitt flås, och utöver det kände jag mig redan ganska tung i benen efter senaste dagarnas cykelstrapatser. Målet var att ta mig runt banan på under trettio minuter, och det klarade jag på håret. Min klocka slutade på 29:33, får se vad den officiella tiden visar. Efter målgång fick vi en generös picknickkorg, och kunde sitta och njuta av omgivningarna och känslan av att ha genomfört en fin insats.

In alles en helt perfekt start på sommarsäsongen med gympaskorna. Inte minst var det trevligt att bonda lite med tjejerna i mitt lag.  Tack för platsen i ditt lag Linda, och tack också till The Run för ett härligt och välarrangerat lopp!

Team LindaKW! :)

Veckans träning (v. 19)

Nöjd efter 15 km Lidingölopp. (September 2012.)

För ett par dagar sedan pratade jag med en kompis som undrade hur jag gör för att upprätthålla träningssuget. Hur jag gör för att motivera mig själv till att vecka efter vecka genomföra mina pass, trots allt annat som drar från alla håll i den berömda vardagskarusellen.

Mitt svar är enkelt. Jag har satt upp mål, och jag tänker genomföra dem. Den bistra sanningen är att jag inte tränar för att "det är skönt", eller "för att jag mår bra". De där sakerna kommer som tacksamma bieffekter under eller efter ett pass. Men det är inte det som driver mig. Just nu är det Tjejklassikern som får mig att planera och genomföra mina träningspass. Och som sagt, välbefinnandet och glädjen får jag på köpet! Under veckan som gick la jag mycket fokus på cyklandet. Tjejvättern närmar sig med stormsteg.

Måndag: Cykla 12 km (ca 45 min)
Tisdag: Vila
Onsdag: Cykla 12 km (ca 40 min)
Torsdag: Springa 5 km (Backintervaller)
Fredag: Vila
Lördag: Cykla ca 3 mil
Söndag: Vila

Kommande vecka blir det också fokus på cyklingen. Jag ser också fram emot att senare i dag springa 5 km på "The Run", i sällskap av Linda & co. Årets första löptävling, men absolut inte den sista.

Ledighet och sånt

De senaste två veckorna har varit fyllda av klämdagar, röda dagar, studiedagar och semesterdagar. Underbart skönt att ta dagen som den kommer. Vi har passat på att träffa vänner och familj från alla möjliga håll och kanter. 

I fredags tog jag och barnen bilen till Katrineholm. Det är inte varje dag man åker två timmar enkel resa för en lekdejt, men är man ledig så är man. Min svensk-amerikanska kusin och hans familj bor i Katrineholm - barnen är precis i samma ålder som Sebbe och Julia. Jag hoppas såklart att de ska flytta till Stockholm snart, de här tjejerna har som ni ser mycket bus kvar som ska uträttas.

Sebastian har numera fullt upp att hålla reda på sin yngste kusin, lille Elliot. Tufft jobb, men någon måste göra det! :) Elliot har nyss fyllt ett, men har redan hunnit bo i både Thailand och Spanien. Nu för tiden huserar han och föräldrarna i Göteborg, vilket verkar vara nog så exotiskt för en nyfiken ettåring.

I helgen berättade min storebror att det kläckts ett helt gäng nya kycklingar i äggkläckningsmaskinen i Rödeby. Den förra omgången kycklingar, som mina barn blev helt betagna i, lär väl hunnit växa en del sedan vi såg dem sist. De växer så sjukt snabbt! Under hela min barndom hade vi höns som gick omkring på tomten. Det var liksom inget konstigt att gå och plocka ägg i hönshuset om man helt plötsligt blev sugen på sockerkaka (vilket hände ofta, ofta). Våra höns "Matilda" och "Johanna" blev nästan som familjemedlemmar. När höken tog en av våra ungtuppar grät jag floder, och skrev till och med en dödsruna över tuppen. Japp, those were the days...

Ready for takeoff

Med mindre än en månad kvar till Tjejvättern börjar det bli dags att ta itu med det här cyklandet på allvar. Tidigare i dag möttes mitt lilla "gäng" upp i Haninge och körde en långrunda på vägarna ut mot Västerhaninge - Dalarö. Jag har fått låna en riktigt fin racercykel av min svåger (oändligt tacksam för det), och turen i går var min tredje hittills på en äkta racer. Jag och tjejerna övade på att ligga och dra, och på att få fördel av varandras fart. Jag har flitigt cyklat på motionscykeln i garaget under hela vintern, och känner verkligen att det har gjort nytta för både tekniken och benstyrkan. Men där slutar nog likheterna med att cykla "på riktigt", och att cykla på en motionsvariant. Känslan att ha solen i ögonen och susa fram bredvid vitsippeklädda skogsbackar, den är något alldeles särskilt.

Fräknarna på näsan och sirapssega ben är bevisen på en lyckad dag med cykeln. Tänk - vi tränar verkligen inför Tjejvättern. Nu händer det!

När hjärtan slutar slå

Under gårdagen fick himlen två nya änglar. Två fönster öppnades mot något nytt, något som jag hoppas och tror är ljust och fint. Kvar på jorden lämnar de sorg, saknad, och en känsla av tomhet. Båda personerna fanns i min bekantskapskrets. J var en sprudlande, leende yngling, som precis hade börjat vuxenlivet. V var min storasysters fina, fina vän. En stark och fantastiskt vacker kvinna som jag har sett upp till sedan första gången jag såg henne. I bland räcker orden liksom inte till. Det må vara en klyscha, men ack så viktig. Ta hand om och vårda dina relationer. Livet kan man inte ta för givet.

Resfredag: Weggis i Reseguiden

Jag har tidigare bloggat en del om vår resa till Schweiz, men jag har ännu inte delat med mig av min reseguide "Pittoreska Weggis - Schweiz egen riviera" som publicerades i Reseguiden.se för ett tag sedan. Resan, och resesällskapet, var en riktig höjdare. Till och med så bra att vår vinnande konstellation precis har bokat en resa till England senare i sommar. Mina resor i år håller sig inom Europa - i juni väntar en jobbresa till Belgien, och veckan efter ska jag och min syster till Island. Åh, så mycket att se, men så lite tid!