"Man kommer ganska långt på mackor"

Halvfabrikat á la Paolo - fina grejer.

Min äldre syster Mimmi är en fena på att laga mat, det har hon alltid varit. Just nu är hon inne i en period där hon verkar gilla att laga mat extra mycket, och gärna provar nya recept. Häromdagen ställde hon en fråga på sin blogg; "Kanske även du vill gourmetisera ditt liv lite?" Mitt svar? "Jag är inne i en period där jag inte gillar att laga mat. Inte alls. Den där perioden har liksom pågått ganska länge. Typ, alltid." Jag har aldrig haft något större intresse i att laga mat. När jag var liten hade jag en mamma som lagade de mest fantastiska måltider. Mina äldre systrar tog liksom över stafettpinnen (läs: stekspaden), och började tidigt visa sina skills i köket. Själv stod jag mest och slickade skålar, och brukade nöja mig med att duka fram, eller möjligtvis diska. När jag sedan blev student levde jag på... ja, vadå? Jag kan knappt komma ihåg att jag lagade mat en enda gång. Man kommer ganska långt på mackor. Ett tag bodde jag ihop med min syster Tina - hon lagade gärna mat åt sin lillasyster. Därefter träffade jag en pojkvän som var riktigt duktig på att laga mat, och slapp åter igen att bekymra mig över den delen av mitt liv.

Sedan följde år av resande, och min basföda bestod till stor del av yoghurt, frukt och baguetter. När jag sedan träffade Tobias insåg jag ganska snabbt att jag nog behövde ta tag i det där med matlagningen ändå. På vår första date bjöd han på varma mackor, toppade med ketchup, en lökring och ost. Även om jag numera har huvudansvaret för maten här hemma, är det inget jag direkt brinner för. Emellanåt blir det mycket halvfabrikat för våra stackars barn. Jag hoppas att jag någon gång framöver ska upptäcka glädjen i att stå i köket i flera timmar. Just nu kan jag komma på ungefär tusen saker jag hellre gör. Så, nu vill jag veta. Vem är du? Gourmanden Mimmi, eller "mackomanden" Annika?