Hon som är jag

"Jobb-Annika" på Skansen i torsdags.
 Foto: Elisabeth Larsson

För ett par veckor sedan var jag på bröllop. Min bordsherre och jag kom att prata ganska mycket om mitt yrke som jurist, och om min arbetsgivare. Efter ett tag frågade han - "Men vem är du, egentligen, bortsett från ditt jobb?" Jag inser att det är alldeles för lätt att definiera sig med sitt val av yrke. Jobbet är ju inte jag!

Det är nyttigt att då och då ta sig en funderare på vem man är. För ett tag sedan genomgick jag någon slags försenad trettioårskris. Jag tycker det är jobbigt att se sin kropp åldras, och inse att åren går allt snabbare. (Ingen klyscha, det känns verkligen så!) Jag verkar ha svårt att inse att jag inte längre är "tjugonågonting". Samtidigt blir jag mer och mer trygg med mig själv ju äldre jag blir. Jag bryr mig inte längre lika mycket om vad folk tycker och tänker om mig. Det är skönt att hitta sin roll. Så. Vem är jag då, egentligen? Vem är hon som är jag? Att familjen är extremt viktig för mig har nog ingen som jag känner undgått. Jag mår som allra bäst när jag har familjen runt mig, både den stora och den lilla. Resandet har blivit en del av den jag är. Världen är så stor, och jag har ständigt en längtan att upptäcka nya platser. Träningsintresset har alltid funnits där, men jag har varit alldeles för omotiverad för att ta itu med träningen på allvar. Jag hann fylla trettio+ innan jag tog itu med den delen av mitt liv, och det är jag så glad för! Jag gillar godis, alldeles för mycket för mitt eget bästa. Och kakor. Och glass. Och mackor. "Riktig" mat skulle jag egentligen klara mig utan. Jag är en bokmal. I perioder slukar jag alla böcker jag kommer över (ett arv från mamma). Sturkö i Blekinge skärgård är min pärla på jorden. Fotografering är också ett intresse jag har upptäckt på andra sidan trettioårsstrecket, av den enkla anledningen att jag fick en systemkamera av min man på min trettioårsdag. Den bästa presenten någonsin! Jag gillar inte att köra bil i stan och är livrädd för att åka utförsskidor. Sist, men inte minst, jag skulle göra allt för mina barn.

Ungefär så. Hon som är jag sammanfattad i ett tjugotal meningar. Det får räcka för idag. Vem är du?