Jag reser ofta, gärna, och helst långväga. Men. Det finns en plats på jorden dit jag återvänder, gång på gång. Det finns inga solnedgångar i hela världen som kan slå dem över Bredavik, Sturkö - med Karlskronas siluett vid horisonten. Luften - den klara och höga. Ljuset - det guldgula och trollbindande. Ljuden, de jag har hört förut, och kommer att höra igen.
För mig är denna plats ett löfte att om allting annat rämnar, finns det ändå saker och ting i livet som består.
För mig, och många andra, är Sturkö också en plats för vila, en möjlighet att hämta kraft, en vy som inspirerar. Tror du mig inte? Gör dig själv en tjänst och kom hit. Välkommen till mitt paradis.
För mig, och många andra, är Sturkö också en plats för vila, en möjlighet att hämta kraft, en vy som inspirerar. Tror du mig inte? Gör dig själv en tjänst och kom hit. Välkommen till mitt paradis.
5 kommentarer:
Fantastiska bilder! Vackert!
Jag vet precis hur vackert och underbart det är!
Minns inte riktigt... Måste verkligen komma och hälsa på!!!
Tack Helena. Och Sara, anyday!
fy va vackert! och ja, jag kommer gärna "förbi" nån gång!
Skicka en kommentar