Jag är glad över att träningskläderna numera har en självklar plats i resväskan när jag åker bort. Viljan har alltid funnits där, men med enbart vilja kommer man inte så långt. Man måste agera också. (Det finns inga genvägar, tro mig, jag har letat!)
Förra veckan kom jag iväg på tre löprundor. Inte speciellt långa, jag lyckades precis skrapa ihop 1 mil på en hel vecka (måndag, onsdag, fredag). En av rundorna sprang jag sen kväll, tillsammans med min syster och en systerson. Klockan var strax före 22 innan vi gav oss iväg. Himlen hade tidigare på kvällen exploderat i den absolut vackraste solnedgångarna på hela sommaren. Vi sprang när de sista guldtonerna la sig över viken, och havsbrisen var ljuvligt sval mot solbränd hud. Med spring i benen och pirr i magen av allt det vackra kändes som om jag skulle kunna springa hur länge som helst. Efter ett tag hann både mörkret och kondisen ikapp, men ändå. Wow, vilken kväll!
Snart är det dags att lägga i en extra växel inför Tjejmilen som börjar närma sig. Intervaller och backträning ligger högt upp på "att göra"- listan!
2 kommentarer:
Du är så duktig!!
Vänta bara, snart är du där!
Skicka en kommentar