Sten, sax och påse

Gårdagens tre ord: 

Sten: tidig morgonjogg innan jobbet, och stentunga ben. Hoppas att de känns piggare nästa lördag...

Sax: japp, äntligen! Tänk att tre-fyra centimeter kan göra en sån skillnad. 

Påse: jag skulle ju bara "titta" lite. Sen började regnet ösa ner, och det blev höst. Linnet fick kompletteras med en grovstickad, plommonfärgad tjocktröja från H&M. (Ja, och kanske ett par skor också. Och så det där schampot som frisören lyckades sälja på mig.  Och... Äh. Vi slutar där.) Trevlig helg! 

Resfredag: Att göra i London x 5

London. Denna pulserande, dubbeldäckstäta, multikulturella, livfulla och tedrickande storstad. Hit kan man åka om och om igen, men fortfarande ha tusen och åter tusen grejer kvar att se och uppleva. Är det första gången du åker hit? Grattis, tänk vad mycket roligt du har framför dig! Här är några tips:

1. Shopping på Regent Street. Jag lovar, här kan ingen bli besviken.

2. Stanna till vid Picadilly Cirkus och ät en mjukglass! (Eller ja. Två)

3. Beundra "The Palace of Westminister" och dess kronjuvel "Big Ben".

4. Strike a pose bredvid allas våran David Beckham!

5. Sist, men verkligen inte minst. Boka biljetter till en musikal. Här upplevs magi när den är som bäst.

Höstfest!?

Sturkö, juli 2013.

Ja, om man får tro barnens förskola invigdes tydligen hösten i dag. På eftermiddagen bjöds det på "höstfest", med korvgrillning, ansiktsmålning och mingel. Jag vägrar tro att hösten redan är här. För, den här fantastiska sommaren kan väl inte bara ta slut bara så?

Jag har haft en bra dag (trots ett uppvaknande på helt fel sida). Jag fick ett spontant SMS från en av mina bästa vänner från tidernas begynnelse på blixtvisit i "storstaun" vilket ledde till en fika på Stora Essingen. (Som sagt, länge leve spontaniteten!) Innan dess bjöd en hemlig avsändare på jobbfikat i form av löjligt goda cupcakes från Cupcake STHLM. Fick också flera roliga mail om bidrag till vår insamling till Plan Sverige: http://charitystorm.org/teams/liclanli/. På kvällen hann jag med ännu en utrensning av urväxta barnkläder inför klädbytardagen på lördag. Och sedan, en perfekt läggning av två perfekta barn. Fint så. Tack och god natt!

Veckans träning (v. 34) och fler bilder från Casall HIT

 Jag börjar med lite fler bilder från måndagens Casall HIT-utmaning i Vasaparken. Vilken kväll vi fick! Sommaren är inte över än, och visst är det hundra gånger roligare att träna utomhus, än att vara instängd, och inträngd, i en svettig gymsal. Och, jag måste åter igen uttycka min tacksamhet över alla nya träningskompisar som jag har fått det senaste året, kompisar som peppar, hejar och hyllar. Tack tjejer!

Foto: Casall/Sara Althini

Foto: Casall/Sara Althini

Foto: Lofsan

Foto: Casall/Sara Althini

Foto: Christofer Lind

Förra veckans träning borde ha blivit ännu mer inriktad på löpning, med tanke på Tjejmilen som närmar sig. Och på tal om det, snälla, glöm inte vår insamling till förmån för flickors utbildning i Guatemala. Insamlingen hittar ni här: http://charitystorm.org/teams/liclanli/  Träningen ja. Mer löpning var önskemålet. Fast, med tanke på intensiva jobbveckor känner jag mig nöjd med den träning som jag trots allt lyckades skrapa ihop (alla pass kvällstid, efter att barnen gått och lagt sig):

Måndag: Casall T.O.D. # 2 Shoulder shape
Onsdag: Löpning, backträning 200 m x 5 (tot 40 min)
Torsdag: Löpning, intervaller, 10 x 90 sekunders intervaller med 30 sek vila (tot 30 min)
Söndag: Casall T.O.D, blandade övningar - fokus armar (15 min)

Länge leve spontanutflykterna!

Dragon Gate.

Jag är nu inne på min fjärde arbetsvecka efter semestern. Folk frågar hur det känns med vardagsbestyren, och jag svarar uppriktigt att jag nog aldrig har varit så effektiv som de senaste veckorna. Vi jobbar på att njuta till fullo av den tiden vi har tillsammans som familj, och försöker att göra roliga utflykter när tillfälle ges. Min man är expert på det där, att hitta guldkanten i tillvaron. Han får mig ofta att lämna min "comfortzone", om det så gäller att testa nya lekparker med barnen. Förra helgen åkte vi upp till Furuvik, och hade en fantastisk dag tillsammans. Vi stannade till för lunch vid Dragon Gate i Älvkarleby kommun. (Återigen Tobias förslag, om jag hade fått välja hade det blivit samma gamla Donken som vanligt.) Vilket ställe! Som en bit av Asien mitt i ingenstans. Det kändes lite öde, fast restaurangen och lunchbuffén verkade gå ok. Om ni åker dit, strunta i de färdiglagade rätterna på kinabuffén, och satsa istället på den mongoliska buffén som kockarna tillagar på plats. Oj. Så. Gott. Högsta betyg från både oss vuxna och de två lite mindre.

Det där med att hitta guldkanten i tillvaron får för övrigt bli veckans tips. Åk till ett ställe ni inte har besökt. Prova något nytt! Det måste inte vara något stort, eller kosta en massa pengar. I bland är det lilla just precis det som man behöver.

Casall HIT

I kväll var jag inbjuden av Linda för att testa Casalls nya träningskoncept "Casall HIT". HIT står för High Intensity Training. Vi var ett helt gäng tjejer, och en och annan kille, som möttes upp i Vasaparken för att svettas tillsammans. Jag träffade på flera kända ansikten, bland annat från facebookgruppen "Lofsianerna". (Allas våran Lofsan var också där.) På gräsplätten bredvid oss körde "Musse" sin Ruffietraining, och en bit längre bort stod en tjej iklädd militärkläder och skrek order om armhävningar till en grupp skräckslagna deltagare. Vasaparken levererade alltså i kväll. Stockholms svar på "Central Park" kanhända?

Linda x 2, aka Härliga vardag och Linda KW, gjorde grymma insatser, och var lika inspirerande och hurtiga som alltid. Kolla in Linda KW:s glada hopprepsface nedan. Japp, sådan är hon, seg och sjukt stark!

Under kvällen fick vi testa nya träningsredskap som jag hittills bara har sett på träningsbloggar. Vad sägs till exempel om en fallskärm vars luftmotstånd ger sprinten en helt ny dimension? Eller en tyngdväst som gör utfallsstegen betydligt jobbigare än de redan är? Riktigt häftigt! (Tydligen har Casall ett öppet träningsevent nästa vecka, följ på "casalltraining" på FB för mer information.)

Jag är vanligtvis en ivrig förespråkare för Casall, deras träningsapp "Casall T.O.D" har revolutionerat min hemmaträning. Nu har de lanserat en ny app; "Casall HIT". Den kommer jag att ladda ned så snart jag får lite tid över. Jag hoppas, och tror, att den lever upp till mina förväntningar.

Tack för i kväll Casall-Sara, och Linda, hälsar en som kommer att sova gott...

Bä, bä, vita lamm...

Den här tjejen (den mindre ulliga av dem) älskar allt som har med djur att göra.

Besöket på Furuvik förra helgen blev, som väntat, en riktig hit!

Undrar vad det ska bli av det här djurintresset egentligen? Tur att Tobias är allergisk mot pälsdjur, annars hade vi säkert haft ett helt zoo här hemma...

Kräftskiva

Tur för oss att vi har fina vänner som fixar kräftskiva, annars hade vi nog suttit och halvsovit i soffan framför en film i går kväll. Nu blev det i stället nattsudd med många skratt, fantastiskt god mat (värdinnan är proffs!), och ett godisbord som jag hade svårt att slita mig i från. Vi fick helt enkelt fira in helgen på bästa tänkbara sätt!

(Fast. Ska jag vara helt ärlig åt jag inte en enda kräfta i går. Tobias och jag köpte med oss grillad kyckling och revbensspjäll i stället. Allt det där slabbet alltså, det är inte riktigt min grej. Dessutom ser de för hemska ut, kräftorna, med sina stirrande ögon och skräckinjagande klor...)

Resfredag: Lusty Glaze Beach, Cornwall

England + stränder = sant!? Jo. Faktiskt. Inte hade jag väl trott att jag kunde hitta stränder som liknar de jag har sett i Australien, Kalifornien, och Grekland i det koleldande, gråa England? Jag älskar att ha fel, i alla fall när det blir så här rätt. Min mans googlande inför bilresan i södra England ledde oss bland annat till "Lusty Glaze Beach"; en strand som ligger i utkanten av Newquay, vid norra kusten av Cornwall. 133 trappsteg, varken fler eller färre, leder ner till...

... en strand som platsar i vilken resetidning som helst. Stranden, som är hästskoformad och omgiven av höga klippor, är populär bland surfare, och har också en egen restaurang.

Namnet "Lusty Glaze" härstammar från korniska och sägs betyda "En plats att se blå båtar". Japp, Cornwalls traditionella befolkning kallas korner och deras språk korniska. Varje dag lär man sig något nytt!

Under 1920-talet fungerade stranden som "a glamourous gentlemen´s and ladies bathing beach". Stranden var full av färgglada små badhytter i canvas, och butlers som serverade dricka. I dag är canvashytterna utbytta mot badhytter i trä, men stämningen finns kvar. Stranden känns inte alls som ett tillhåll för massturism, utan har lyckats behålla sin charm.

Som sagt, 133 trappsteg till en av Englands absolut häftigaste stränder. Värt? Absolut. Big time.

Fredagsmys med Arla

Den här lådan skulle väl göra vem som helst glad, och inte minst mig! Tack vare Arla och Prat PR slipper jag bekymra mig över vilken mat som ska lagas för att fira in helgen. Budet som kom tidigare i förmiddags var ett mycket välkommet avbrott i dagens jobba-hemma-marathon. Jag sitter med utredningar, propositioner och yttranden utspridda över hela kontoret, och hoppas innerligt att jag ska hinna bli klar till morgondagens deadline. Sedan ska jag se till att njuta av Chicken tacos, guacamole och glasstårta så det står härliga till.

Recepten och ingredienserna är kirrade, nu återstår själva utförandet. Jag återkommer med resultat!

Veckans träning (v. 33)

Träning är roligare tillsammans! Här med Snygg-Lisa.

Veckorna flyger, så är det bara. Jag hinner knappt tänka på den här veckan, ännu mindre förra. För mig känns det dock fortfarande viktigt att dokumentera "Veckans Träning" - även om jag vet att flera som läser bloggen hoppar över de inläggen! Just den här kategorin av inlägg hjälper mig verkligen framåt med min egen träning, så jag kommer att fortsätta knåpa på "träningsdagbok" varje vecka. (Det är ju ändå min blogg! :)

För tillfället blir det mycket fokus på löpning, fast det har det i och för sig varit ett tag nu. Om drygt två veckor springer jag Tjejmilen, då hoppas jag verkligen kunna spräcka 55 minuters-gränsen. Att det ska vara så svårt! Förra veckans midnattslopp landade på drygt 56 minuter, vilket nog gör att jag får lägga på ett kol jämfört med förra veckans träning:

Tisdag: Intervaller á la SpringSara, 10 st 90 sekunders intervaller med 30 sekunders vila. Uppvärmning + nerjogg (totalt ca 25 min)

Torsdag: Styrka överkropp på självaste Hammarbybacken (läs mer här om övningarna)

Lördag: Midnattsloppet, 1 mil (56:02)

Jag kom för övrigt nyss hem från en löptur i sommarvärme. Underbart!

I´m a Pepsi Girl, in a Cola-world...

Pepsi Max vs Cola Light? Vad säger ni? Spoiler warning på rubriken kanske, men jag återkommer hela tiden till att Pepsi Max vinner slaget i slutändan. Till att börja med kan vi konstatera att lightläsk är min "guilty pleasure". I perioder försöker jag att hålla ner på sockerintaget, och då blir den där drycken mitt substitut. Alla andra smaker än just cola går bort dock, jag tycker inte att de har lyckats något vidare med smaken på lightvarianterna av typ Fanta eller Sprite. Ett par flak med Pepsi Max från Lidl däremot, då är lyckan gjord. Helst ska det vara i 33 cl burkar. Det är märkligt, men jag tycker det är mycket godare att dricka från burk, än att hälla upp från en plastflaska i ett glas. Finns det egentligen någon forskning på det där? Det måste vara bevisat att burkdricka är godare?!

Sedan jag började jobbet för ett par veckor sedan har jag tagit med mig en burk Pepsi Max varje dag, som jag omsorgsfullt sparar till lunchlådan. Cola light-burkarna i "Mat på jobbet"-kylen bryr jag mig inte om något vidare - de är däremot bra att ha som backup. Och kan ni tänka er, min Pepsi Max-älskade storasyster (för jag är inte ensam i det här), gick till och med så långt att hon döpte sin yngste son till just... Max. I say no more.

Syskon på vift

En i Skottland, en annan strax på väg till Skottland, en tredje i USA, en fjärde på Kuba och resten utspridda i Sverige. Jo, vi är en resande familj. Och ja, jag hade gett nästan vad som helst för att vara hon som upplever stränderna på Kuba. Eller hon som njuter av värme och syrsors sång i USA. Eller någon av dem som avverkar godishyllorna i Skottland. Men, så är livet i bland. Även jag måste ju jobba, om inte annat för att tjäna i hop pengar till nästa resa. Och förresten, nämnde jag att mamman till oss alla också är i USA? En hel månad stannar hon, den lyllosen! Men jag är inte avundsjuk. Inte alls. (Okej då. Kanske lite.)

Midnattsloppet 2013

På väg till startfållan i går blev jag lite sugen på en banan. Det skulle ta mig femtiosex minuter och två sekunder för att äntligen komma fram och få äta den där bananen...

... men oj så god den var! 

Det var första gången jag sprang Midnattsloppet någonsin, och första gången jag överhuvudtaget åkte in till stan för att uppleva denna löparfest. För löparfest är just vad det är! Jag sprang ofta med ett leende på läpparna, och njöt av den fantastiska stämningen. Vyerna längs söders höjder är unika, och lägg till sambatoner, blinkande ljus, neonfärgade tröjor och en peppande publik, så har du receptet på Stockholms roligaste lopp. En av de klart starkaste upplevelserna var backen upp till Alla Helgona-kyrkan, där vi fick springa genom en ljusgång av marschaller. På toppen av backen möttes vi av en vitklädd gospelkör som sjöng "Ain´t no mountain high enough..." Det gav extra energi att sträcka på sig, och ge lite till.

Jag lyckades sätta PB, trots den lugnt sagt kuperade banan. Kilometer 5 och 9 innehöll backar (surprise!), och där tappade jag onödigt mycket tid. Backträning står högt upp på min "to do-lista".

Jag har bollat loppet med min alldeles egna "expertgrupp" (Lofsianerna) i dag, för att få inspiration på hur jag kan kapa tiden ytterligare. Målet är som sagt under 55 minuter innan året är slut. Jag fick tipset att skippa vätskekontrollerna. Jag stannar egentligen bara av ren vana, det känns liksom bra att ta sig ett par klunkar innan man kutar vidare. MEN, vid vätskestationerna är det är trångt, och jag tappar både tid och energi av att stanna upp. Får helt enkelt testa utan vattenstopp nästa gång, och se om det gör någon skillnad.

Hur som helst, är fantastiskt glad över nattens bravader, och kände mig helt ok, om än lite mör, i kroppen i morse. Det här gör jag gärna om!

Tagga!!

...eller, förresten. Hur taggar man egentligen inför att springa en mil, när starten går klockan 22:25? Hm. Jaja. Ju snabbare jag springer, desto snabbare kommer jag hem och får sova. Bra plan. Hörrni, skicka mig gärna en tanke eller två i kväll. Midnattsloppet, here I come! 

Resfredag: Blå Lagunen på Island

Badstrand på månen? Nej, inte riktigt, fast det ser onekligen ut så. The Blue Lagoon (Blå Lagunen), som ligger vid ett lavafält nära flygplatsen Keflavik, är i dag ett av Islands mest populära turistmål. Lagunen uppstod av en slump i mitten på 1970-talet i samband med att kraftverket Svartsengi byggdes.

Blå Lagunen är ett spa, men inte vilket som helst, utan ett "geotermiskt" sådant. Det varma vattnet, med en genomsnittstemperatur på behagliga 40 grader, innehåller mineraler som svavel och kiseldioxid. Svavlet gör att det vilar en minst sagt speciell doft runt området, men man vänjer sig snabbt. Vattnets över 200 microorganismer ger vattnet dess speciella turkosblå färg.

Inträdet går på runt 40 euro för en "standardbiljett", men det finns också vip-lounger att boka för den som vill lyxa till det. Det går också att boka ett antal olika behandlingar, både på plats och i förväg på hemsidan,

Leran på botten ska tydligen göra underverk för huden, och finns att hämta i hinkar runt lagunen. Leran kan även köpas för dyra pengar i badanläggningens butik. Jag vet inte om "underverk" är rätt ord, men visst kändes ansiktet lite fräschare efter ett par leromgångar.

Jag och min syster tog seriöst på det här med att badandet. Vi stannade drygt 6 timmar och hade lätt kunnat stanna 6 till. Om man vill ta en liten paus från badandet finns det gott om vilostolar utställda, och det finns också ett par serveringar där energidepåerna kan fyllas på. Det var med möra (och rena) ben vi till slut masade oss ut till bussen mot Reykjavik.

Även om Blå Lagunen är det mest kända badet för oss turister, finns det både schysta gratisbad och fler organiserade bad att uppleva runt Island. (Kika gärna in på Islandsbloggen för fler badtips.) Att bada är en naturlig del av islänningarnas vardag, här hänger man lika gärna "nere på badet" som på puben.

Alltså. Vill ni uppleva det "äkta" Island, se till att bada på ett eller annat sätt. Det förväntas av er. Och ni... simma lugnt!

Team Liclanli för Plan Sverige

On the top of the... Hammarbybacken!

I kväll körde jag och mitt lag LICLANLI (LIsa, CLara, ANnika, LInda) "kickoff" inför Tjejmilen som går av stapeln den 7 september. Vi har även i år förmånen att springa för en fantastiskt god sak, Plan Sveriges kampanj Because I am a girl. Missa inte vår insamling: http://charitystorm.org/teams/liclanli/ - där vi hoppas kunna få ihop en slant för att bidra till flickors utbildning i Guatemala.

Bloggkärlek.

Vi möttes upp vid botten av Hammarbybacken, för att springa (jogga, gå...) upp till toppen. Clara och Linda körde tre (!) rundor, upp- och ner...

Lisa ser helt oberörd ut. (Och cool i sina glajor!)

... medan jag och Lisa stannade på toppen och körde ett styrkepass med fokus på överkropp. Vi ska båda
köra Midnattsloppet på lördag, och tänkte spara benen tills dess. Lisa hade satt i hop ett grymt pass i två block, där det första blocket bestod av dips mot sten, båten, gummiband (biceps axlar) 60-45-30 x 2. Andra blocket bestod av gummiband (biceps curl), båten med rotation, och armhävningar, också 60-45-30 x 2, fast med omkastad ordning på övningarna för att få lite variation.

När jag kom hem och hämtade posten hade, mycket lämpligt, startbeviset inför Tjejmilen kommit. It´s a sign! Nu kör vi!

Veckans träning (v. 32) och Midnattsloppet

Fram tills för ett par dagar sedan hade jag inga planer på att springa Midnattsloppet. Tänkte att det fick vara lugnt på loppfronten ett tag. Sedan kom världens bästa Lisa och erbjöd en startplats via hennes jobb. Och, en sådan chans får man ju inte missa. Om inte annat får jag ta lördagens lopp som ett formtest inför Tjejmilen om några veckor. Jag har tränat ganska flitigt under hela sommaren, främst löpning, men jag har faktiskt inte kommit iväg på ett enda långpass (för min del innebär det mer än 7 km). På lördag får jag ett kvitto på hur långt de där träningspassen egentligen tar mig. Innan året är slut vill jag under 55 min på milen. Jag har inte sådana förhoppningar inför lördagen, startar i en sen startgrupp och vet av erfarenhet att det blir riktigt trångt och stökigt långt bak i leden.

Förra veckans träning då? Jo. Tre pass: (och ja, räknar 15 min som ett pass)

Onsdag: Löpning (40 min)
Fredag: Backintervaller 10 min uppvärmning, därefter 10 x backintervaller (ca 150 m), avsluta med 10 min jogg
Söndag: Casall T.O.D #2 "Shoulder shape" 15 min

Ses vi förresten på Midnattsloppet på lördag? Ser ni någon i neongrön tröja kanske det är jag... eller någon av de andra typ 32 999 st som är anmälda... Lycka till!

Tåliga skal från LifeProof

För ett tag sedan blev mina barn, och jag, inbjudna som testpatrull för LifeProof- ett företag som gör skal för iPhones och iPads. Testet gick ut på att testa "om skalen höll för vatten, saft, geggamoja, fall och stötar". Vi hade tyvärr inte möjlighet att gå, Lisa och Lofsan har dock skrivit mer om självaste kladdtillfället. Jag fick istället ett iPad-fodral hemskickat för test (tack för det LifeProof och Springtime PR!)

Nu har vi kört med LifeProof-skalet ett par månader, och vi är helnöjda. Skalet skyddar för vatten, snö (!) och smuts, och är extremt stöttåligt. Med skalet på ska man till och med kunna fota och filma under vatten på upp till två meters djup. Inget skyddsfilter finns mellan användaren och skärmen, så "fingerkänslan" finns där precis som vanligt. Jag var först orolig att skalet skulle innebära att ljudet blev sämre, men vi har inte upplevt någon märkbar skillnad. Att skalet dessutom är ett av de snyggaste jag har sett, det gör inte saken sämre. Värt att notera är att LifeProof också gör mobilskal, med samma grymma funktioner som iPad-fodralet. iPad-skalet har varit, och är, väldigt uppskattat här hemma, och jag kan absolut rekommendera det för andra. Vi har ännu inte vågat oss på det stora "stöttestet", men om jag känner mina barn rätt kommer det att ske snart, mycket snart...

Bond Street vs Essingeleden

Tänk att en vecka tillbaka kan kännas så långt bort! Bond Street är utbytt till smågator i förorten, och Londons tunnelbaneträngsel till bilköer på Essingeleden. Och på tal om leden, vad snabbt det går, att rätta in sig i dem. Leden alltså. I dag har jag suttit med näsan över utredningar, och gnuggat ögonen efter åtskilliga timmar framför datorskärmen. Ryggen är stel efter en hel massa timmar på en kontorsstol, min kropp är van vid semester och rörelse!

Efter sagor och tandborstning hoppas jag att det finns lite, lite energi över till att byta om, öppna ytterdörren och ta en kvällsrunda. Det gäller ju att fånga de där sista solstrålarna, så länge de varar. Måndag ja. Det blev inte roligare än så här.

Edit. Nej. Det fanns ingen energi. Jag och barnen tog det gemensamma sömntåget vid åtta-snåret. Det gäller att hoppa på när tillfälle ges!

Hälsningar från matlådefabriken

Förra året, ganska exakt vid den här tiden, gick jag också ut hårt genom att producera matlådor i långa rader. Då väntade nytt jobb och nya rutiner. Mycket har hunnit hända på det här året, men någonstans på vägen tappade jag bort den geniala idén med att förbereda kommande veckas mat på söndag kväll. Tre timmar gav jag köket i dag, och kommer på så vis slippa hela "vad-blir-det-till-middag-ingen-aning"- vardagsångestmelodin. Jag hoppas att jag ska kunna hålla fast vid den här vanan framöver - det här är bra grejer! I frysen och kylen väntar nu 25-30 färdiglagade portioner. Vissa av lådorna behöver kompletteras med tillbehör, men grundjobbet är klart. Så, vad gav då dagens tre timmar för resultat? Ungefär det här:

Röd Linssoppa
Köttfärssås + spaghetti
Sweet & sour kyckling + spaghetti
1 kg kycklingfilé, marinerad, ugnsstekt och paketerat i lagom stora portionspåsar
Kokta ägg i kylen
Upptärnad melon i plastburkar

För att underlätta ytterligare skriver jag vad lådorna innehåller på en bit maskeringstejp. Observera att tejpen bör tas bort före lådorna körs i diskmaskinen, annars får man aldrig loss den!

Alltså. Veckans tips. Ut i köket och förbered veckans mat. It´s so worth it! (Påminn mig gärna om ett par måander, när jag står där med en Gorby´s i den ena handen, och en Billy´s i den andra!)

Nöjd.

Foto: Annica

Se där, då var vi igång igen! Första veckan efter semestern rullade liksom på bara i farten. Hämta, lämna, planera, träna, laga mat, tvätta, städa, läsa och leka. Och för all del, mysa. Storkok väntas i helgen, liksom förlorade timmar med vänner vi inte har träffat på länge. Solen lyser, fönstren är nyputsade, och jag är nöjd. Jo, det är jag. Med lite planering fungerar det mesta. Dessutom är det nya resplaner på gång. Det är klart att jag är nöjd då!

Resfredag: Fish Market, Reykjavik

Jag förknippar inte vanligtvis mina resor med fantastiska matminnen. Eller. Jag brukade inte förknippa mina resor med fantastiska matminnen. Sedan besökte jag Fish Market i Rekjavik, och jag var såld. Deras avsmakningsmeny är en mat- och smakupplevelse jag sent kommer att glömma. En ren och skär fröjd för både ögon, näsa och mun.

Åtta rätter + en liten "förrätt" bestående av baguetter och god dip, och efterrätt på det - allt till det överkomliga priset av ca 500 SEK. En stor eloge till Sofy som tipsade mig om stället. Jag kunde (såklart) inte låta bli att fota, ett sådant här minne måste helt enkelt förevigas!

Den första rätten som kom in, efter baguette + dip, var friterat krabbkött med melonkulor. Högsta betyg!

Revbensspjället med smak av chipotlesmak var också gott, men inte lika gott som...

...sushin. Här snackar vi perfektion.

Men, bäst av ALLT var ändå den här torsken. Jag är egentligen inget fan av selleri, men den här rätten? Ja, hjälpes. Något av det absolut godaste jag har ätit, någonsin.

Tallrikarna med baguetten, köttet, laxsalladen, den varma laxrätten och lammet fotade jag inte, någon måtta fick det vara, till och med för mig.

Sist, men absolut inte minst, kom så den här välfyllda desserttallriken. Vid det här laget var jag så mätt att jag fick ta några djupa andetag för att överhuvudtaget kunna tänka tanken att fortsätta äta. Men, som vi alla vet, finns det av någon outgrundlig anledning alltid plats för efterrätt - till och med efter 9 (!) rätters lång startsträcka.

Alltså. Vill ni någon gång besöka mathimlen här på jorden - se till att ta er till Fish Market (Adalstraeti 12 i Reykjavik). Tänk på att restaurangen är extremt populär, och vill ni vara säkra på att uppleva matmagi bör ni absolut boka bord i förväg.