Ännu ett liv

Det sägs att livet både ger och tar. Sjukdomar är en del av livet, det förstod jag för ganska länge sedan. Visst vore det då inte mer än rätt att det finns sjukdomar som inte bara tar, utan också ger? Men nej. Cancer ger ingenting. Cancer tar. Cancer tar liv. Liv som inte förtjänar att tas, liv som som ska levas här och nu. Fullt ut.

I går tog cancern ännu ett liv. Ett tjugosexårigt liv. Alldeles för tidigt, igen. Jag kan inte göra mer än att hålla mina barn lite extra hårt i handen. Stryka deras kinder och viska "jag är så glad att jag har dig". För åh, ni anar inte hur glad jag är att jag har dem. Här, och nu. En mamma ska aldrig behöva begrava sitt eget barn. Aldrig!