Resan till alltings början

Blå moskén, Istanbul.

"Krama dina barn", det var rådet jag fick under gårdagen, av en mor vars dotter gått bort i cancer. I morse möttes jag av beskedet att Kristian Gidlund somnat in, även här hade cancern obarmhärtigt plöjt fram. Dagen kom alltså till slut, då världen miste en ordmakare vars tomrum ingen kommer att kunna fylla. Jag har följt Kristian Gidlunds blogg "i kroppen min" under en lång period. Hans förmåga att sätta ord på tankar och känslor kan inte beskrivas annat än genialisk. Ett tomrum lämnar han, denna dalmas som har berört så många. Hans visdomsord från sommarens sommarprat i P1 är värda att upprepas: "Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i era bröst. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga ja. Våga säga nej. Våga vara lyckliga. Tillåt er själva att vara detta." För Kristian har tiden kommit för "resan till alltings början". Mina tankar går i dag till Kristians familj, som nu får leva med saknaden.