Alkoholtjat

Enligt IQ har 6 av 10 svenskar utsatts för övertalningsförsök att dricka alkohol eller dricka mer alkohol än de tänkt sig. Dessutom säger 8 av 10 att de upplever att det finns en förväntan att dricka alkohol i sociala sammanhang.

Själv har jag varit nykterist i större delen av mitt liv, och tråkigt nog har jag alltför många gånger ifrågasatts angående mitt val av inte dricka. Och tro mig, det behövs inga ord, det räcker med en menande blick. För ett tag sedan läste jag en debattartikel på SvD av Camilla Kuylenstierna med rubriken "Det är ingen förlust att avstå från alkohol". Det är precis så jag känner. Smaken har aldrig tilltalat mig, och inte heller känslan av att vakna upp och må dåligt. Nej, alkohol är helt enkelt inget för mig. Och för att förtydliga mig, jag dömer, eller bedömer, heller inte dem som dricker. Vi lever i ett fritt land, det är ju det som är det fina, och alla har vi valet att välja själva. Jag tror däremot att folk i allmänhet behöver blir mer medvetna om vad alkohol faktiskt gör med kroppen. Om alla skulle läsa de forskningsrapporter som finns att tillgå om alkoholens skadeverkningar är jag inte alls lika säker på att "alkoholtjatet" skulle vara lika utbrett som det är i dag. 

För att avsluta med något positivt får jag ändå säga att jag har märkt en betydande förändring vad gäller alkoholnormen de senaste åren. Varför är det så? En av orsakerna tror jag beror på träningshajpen. Folk blir allt mer fokuserade på en "ren" livsstil. Numera är det är inte alls lika många som höjer på ögonbrynen när jag beställer alkoholfritt på krogen, och det finns också så många roligare alkoholfria alternativ än "bubbelvatten" att välja på. Fint så. Och på tal om alkohol. Titta gärna också på den här briljanta filmen, också från IQ: http://www.youtube.com/watch?v=a_pi8owEdrI

Hur tänker ni? Upplever ni att det finns en förväntan att dricka alkohol i sociala sammanhang, och hur ska vi så fall komma i från det?