Om jag blundar kan jag fortfarande känna den hisnande känslan av att falla fritt. Endorfinerna pulserar ut i kroppen i en hastighet som vida överskrider den hastighet i vilken jag faller. Jag skriker, först av total skräck, men snart i ren och skär lycka. I AM FLYING grinar jag lyckligt till min instruktör som jag i tryggt förvar är fastspänd till. Han ger tummen upp och vi skrattar.
Känslan går inte att beskriva - den måste upplevas. Jag ser världen uppifrån, plötsligt känner jag mig ett med naturen. Några sekunder senare fälls fallskärmen ut med ett ryck och med det rycks jag tillbaka till verkligheten. Därefter får jag, tillsammans med instruktören, hjälpa till att styra fallskärmen. Vi glider fram i tystnad, och jag blickar ner över Nya Zeelands gröna kullar. Landningen går smidigt, och när jag kränger av mig min röda overall känner jag mig som en OS-mästarinna. Jag har vunnit. Jag har vunnit över mig själv och min höjdrädsla. Jag är 23 år fyllda, och jag äger världen!
 |
| Säkerhetsgenomgång. |
 |
| Lagom kaxig. Inuti slår hjärtat tio miljoner slag i minuten. Minst. |
 |
| På väg mot mitt livs äventyr - Freefall Skydive. |
 |
| Höjden av lycka. Så sant som det är sagt. |
2 kommentarer:
Jag kan bara säga att jag är imponerad! Vi gjorde en hel del äventyrsgrejor på Nya Zeeland (forsränning m.m.), men jag är för höjdrädd för såna där saker...
Jag är också imponerad, skulle inte ha gjort det i dag, 10 år senare... :)
Skicka en kommentar