Det var inga lätta fötter som släntrade väg mot pendeltåget i går morse, det får jag nog villigt erkänna. Och när jag behagade lyfta upp blicken för att scanna av mina medresenärer blev jag knappast gladare. Det verkar som det ligger ett tungt ok över svenskarnas axlar vid den här årstiden. Trötta och svartklädda stressar vi fram, med ett spöklikt sken i ansiktet från mobiltelefonen som ständigt gör oss sällskap. Min (högst personliga) slutsats är att vi nordbor deppar i hop oss totalt under vinterhalvåret, för att sedan sakta börja leva igen framåt vårkanten. Men, det finns undantag. Mina Facebook/Instagram-flöden blixtrar då och då till med de fantastiska undantagen som inspirerar mig, och säkert andra, till att rycka upp oss ett par snäpp. En av dessa är såklart Upp och hoppa - Sofia. Vilken energiboost hon sprider omkring sig! Så. Vintern kan vara alldeles, alldeles underbar. Det kan den. God natt på er!
Jag känner mig lagom uppåt just nu faktiskt! Det hjälper att jag och grannen är ute och går tidiga morgnar tre gånger i veckan. :)
SvaraRaderaÅh ja, jag höga toppar och djupa dalar just nu. Men jag vägrar klä mig i svart och försöker se det positiva i dagen. För herregud vad livet blir lättare att leva när man är pigg och glad!
SvaraRaderaVälkomna hem! Såg ut som ni hade en grym vecka!
Skönt Monnah!
SvaraRaderaOch A, tack. Det var grymt. Bra att du vågar vägra svart. Jag har inte kommit dit än...