Kruppbarn

Mollösund, 2011.

Så snart förkylningen smyger sig på kommer kruppen som ett brev på posten. Stackars, stackars lille Sebbe. Sova sittandes, andas frisk luft, vaggas och tröstas. Proceduren från min egen och Tobias barndom går igen. 

Kruppnätter sätter sina spår, tur att vi kunde ta det lite lugnt i dag. Jag hittade oanade krafter, fast innerst inne vet jag vad det beror på. Jag hade en jobbdeadline som skulle vara klar innan helgen var slut. Och vad händer då? Tja, jag gör allt jag kan komma på förutom just den där rättsutredningen. Till slut kunde jag inte komma undan längre, utan fick sätta mig och plöja propositioner. Och jodå, för några minuter sedan kunde jag klicka på "send". Nu i efterhand konstaterar jag nöjt att det där med deadlines inte är så illa ändå. Jag har hunnit laga matlådor för kommande vecka, baka med barnen, träna, skriva resereportage och tvätta. (Och det utan att äta en enda godisbit!) Vissa dagar funkar allt. Andra inte. Tänk om jag dessutom kommer i säng före klockan 23? Det vore mitt grädde på moset...