En styck ommålad våningssäng från Jysk!

Det här med att flytta är ju som sagt ett kapitel för sig själv. Alla dessa tusentals pryttlar och prylar som jag undrar var de kommer ifrån, varför de ligger i mina flyttkartonger, och vad jag ska göra med dem. Men det konstigaste är att vi, trots överflöd av grejer, ändå måste komplettera med möbler! Märklig ekvation. 

Vi bestämde oss tidigt för att investera i en våningssäng till barnen. De har sovit i samma rum sedan Julia var liten, och verkar inte alls vilja sova ensamma i varsitt rum. Alltså, ett gemensamt lekrum, och ett gemensamt sovrum. För att utnyttja ytorna blev det en våningssäng. Inte helt lätt att hitta rätt i djungeln, men till slut blev det en våningssäng/familjesäng (Hjallerup) från Jysk. Min syster har en likadan, och jag har sovit i den otaliga nätter. Sängen har en enormt bred nederslaf, och gör skäl för sitt namn "familjesäng"! Sängen finns dessvärre bara i furu, och det förstår till och med jag att den nog behöver ett par lager färg för att se lite roligare ut.

Sagt och gjort. Nu vill jag tillägga att jag inte är det minsta händig - projektet att måla en våningssäng kan därför närmast liknas vid bedriften att bestiga Kebnekaise.

 Jag ringde mina proffs till syskon och fick lite bra tips. Ett lager kvist- och grundf'ärg var tydligen att rekommendera för att undvika att kvistarna "blöder" igenom.

Tre lager färg blev det till slut. Ett lager med kvist- och grundfärg (Jotun), och två lager snickerifärg (Jotun "Butinox" 20V). Efter första lagret var jag helt slut. Efter andra lagret kände jag mig som en kung, penseln gled lika lätt som smöret smälter i solen: "Wow, jag KAN ju.", "Alltså, varför gör jag inte det här oftare?", "Lätt som en plätt!". Tredje lagret? Där tog motivationen slut. Vid detta laget var färgen svårpenslad och helt plötsligt blev jag dessutom varse om en massa stelnade färgdroppar från min andra omgång målning (den som gick så lätt och smärtfritt!?).

Och då hade vi ändå inte börjat skruva ihop sängen... HJÄLP. Ångest. Tio miljoner skruvar, skenor som inte riktigt ville fästa, och en odefinierbar ilska mot den där bedrövliga sängen. Att få sängen från Jysk till barnens sovrum i färdigt skick tog sammanfattningsvis betydligt mycket mer tid än vad jag hade räknat med. Men - desto stoltare är jag över slutresultatet. Kan jag, kan ni. Jag lovar!

FÖRE: 

Bild från Jysk.

EFTER:

Sängkläderna, stereotypa? Aldrig. Tobias och barnen valde ut dem på Lidl. (Älska Lidl!)
Jag hade ingen talan. Men jag kan lova att barnen sover gott, och stolt, i sina nya säng med sina stereotypa sängkläder...