Premiär på Almedalen!

Fötterna värker, visitkortshögen är påfylld och jag försöker sortera tankarna efter att ha avverkat min första dag i Almedalen. För mig som jobbar i den ideella sektorn är det här paradiset - massor av engagerade personer som brinner för sina frågor och som vill göra en skillnad i samhället. Företagen kan inte heller hålla sig undan, här finns alldeles för bra lobbytillfällen för att stanna "hemma". 

Tidningarna igår handlade mer om väder än politik, men idag hade vi tur och fick se en blå himmel.

Jag har haft en härlig mix av intressanta seminarier och politikerträffar, men också sånt där "allmänt" och kravlöst minglade. 

Jag hann också med en peppfika med en fantastisk person som jag verkligen ser upp till. Anna Carlstedt är bl.a. ordförande för IOGT-NTO, en grym sådan. Fler Annor behövs på framträdande poster, då hade världen varit lite bättre att leva i.

Arbetsdagen avslutades med det obligatoriska partiledartalet - ikväll var det Göran Hägglunds tur. Helt okej, men jag hade nog förväntat mig ännu mer.

Efter en sen middag med några kollegor känner jag mig nu lagom gravidmör i kroppen. Dags att ladda inför nya äventyr i morgon!

Heja alla Vansbrosimmare!

Jag får då och då frågan hur det går med träningen nu för tiden. Svaret på den där frågan är... sådär. Men jag har mina ljusglimtar! I går simmade jag till exempel 45 minuter i Sätra Brunn. Riktigt skönt och välgörande för en gravidkropp som saknar sin träning. Det kan också ha att göra med att vattnet i bassängen var sådär "lagom" 30plus-varmt. Inte inte riktigt samma känsla som att simma Vansbro Tjejsim, som för övrigt går av stapeln nästa helg. Förra året var det jag som simmade de där iskalla metrarna i strömt vatten, och ja, det gör jag gärna igen. Men inte just i år.

Lycka till ni som simmar, ni har en rolig upplevelse framför er!

Weekend på Sätra Brunn

Vi och ett kompispar har en plan att varje år åka iväg på en roadtrip någonstans i Europa. Hittills har vi hunnit med södra England och Schweiz. Vi hade i år storslagna planer på att dra iväg till Slovenien. Eftersom våra kompisar är beräknade att få barn om mindre än en månad var dock Slovenien inte riktigt ett alternativ den här gången. Som tur är kan begreppet "roadtrip i Europa" tolkas relativt brett...

... vilket gjorde att vi till slut bokade in oss på Sätra Brunn, som ligger mellan Sala och Västerås. Lagom avstånd hem till Stockholm om en viss bebis skulle få för sig att tidigarelägga sin ankomst.

Anledningen att vi valde just Sätra var enkel och stavas Groupon. Dealen finns för övrigt kvar. 845 kronor för två personer och inkluderar övernattning + frukost. Att boka billiga dealar på nätet görs ofta på vinst och förlust, men den här gången var vi eniga om att det bara var på vinst. Sätra Brunn är en idyll, på alla sätt och vis.

Vi fick rum på "Skogslyckan" i huset bredvid spa-avdelningen, och är helnöjda med allt. Pittoreska rum, rent och fräscht - och restaurangen bjöd på god och prisvärd mat. Spa-avdelningen var också över all förväntan med varm och simvänlig simbassäng + bubbelpool. (Eftersom jag ska på Asia Spa om ett par veckor sparade jag dock behandlingarna till dess, någon måtta fick det liksom vara på lyxen.)

Dessvärre var vädret inte på vår sida, vilket i och för sig inte gör så mycket när man ska hänga på spa. Hade vädret varit bättre hade jag lagt mer tid på att ströva runt i de vackra omgivningarna. Vi fuskade och tog bilen den minikorta sträckan fram till en av huvudattraktionerna på Sätra - den ständigt porlande Trefaldighetskällan i Brunnshuset...

... och vid källan körde vi en klassisk gravidpose x 2. För ja, det där med graviditeten verkade ju tydligen smitta av sig från Maria till mig. Nästa år får bebisarna hänga med på roadtrip, det lär bli fullt ös!

Resfredag: Sanssouci, Potsdam (Berlin)

En plötslig och intensiv längtan till Tyskland gjorde sig påmind! I dag kan ni i bloggen Resfredag läsa mer om Sanssouci, Potsdam utanför Berlin. Slottet besökte jag första gången som 20-åring under en weekendresa då min tyska bonussyster tog mig dit (hon var för länge sedan utbytesstudent i min familj, men jag räknar henne numera som en syster). När jag sedan drygt 4 år senare flyttade till Berlin blev Sanssouci ett av mina favorithäng. Senast jag var tillbaka var 2009 med min syster Monna - vilket innebär att det verkligen snart är dags att åka till Deutschland igen!

Foton: Monnah

Sommarlistan

Lisa uppmanade mig att skriva en "Min sommarlista", och det gör jag såklart gärna!

1. Hur ser dina planer ut för sommaren?
Vi tjuvstartade ju sommaren med tre långa semesterveckor i USA, men det hindrar mig inte från att avnjuta ytterligare fem veckor med start i början av juli. Innan dess ska jag hinna med en Almedalenvecka i jobbsammanhang. I juli väntar några efterlängtade veckor med storfamiljen på Sturkö (Blekinge skärgård) och en runda till Tobias familj på fantastiska Orust. Dessutom väntar två "systerhelger", en i Stockholm och en i Varberg. Bara roligheter med andra ord!

2. Vad gjorde du på midsommar?
Vi struntade i midsommarstång och dans, och åkte istället hem till några kompisar där vi grillade och tog det lugnt.

3. Din bästa sommarfrukost?
Färska frallor från Andréns bageri på Sturkö, gärna tillsammans med O´boy och ett strå med smultron från trädgården.

4. Bästa sommarlåten?
Bästa sommarkänslan får jag av Stefan Anderssons "Välkommen"!

5. Vad passar bäst på grillen?
Kyckling och champinjoner!

6. Vad dricker du helst i sommar?
Isvatten med citronskivor. (JA, mitt Cola light-beroende är över, jag har inte druckit det sedan jag fick reda på att jag var gravid.)

7. Vad ska du läsa i sommar?
Jag älskar vanligtvis att läsa böcker, men är inne i en riktig boksvacka. Det blir nog mest godnattsagor för barnen.

8. Favoritplagg under sommaren?
Klänningar som är vida över magen...

9. Bästa parken?
Lisssseberg. (Är man gift med en göteborgare finns väl inga andra alternativ?!)

10. Bästa badstället?
Lätt fråga! Bredavik, Sturkö, gärna efter en joggingrunda tillsammans med någon i familjen.

Min första Icebreaker!

Bild från Addnature.

För ett tag sedan vann jag ett presentkort värt 500 kronor på Freedomtravels blogg (vilket för övrigt är en resblogg jag följer med stort intresse!). Presentkortet innebar att jag fick välja och vraka bland varorna i Addnatures webshop. Jag har varit inne och kikat på deras hemsida tidigare efter Merinoull-plagg, vilket bl.a. outdoorsexperten Upp och hoppa-Sofia förespråkar. Nu är jag vanligtvis lite för snål för att lägga en halv förmögenhet på Merinoull - men en halv "gratis" tusenlapp gjorde shoppingen betydligt roligare.

Jag velade länge innan jag till slut valde en Icebreaker Oasis LS Hood (ordinarie pris 1000 kr, nersatt på rean till 599 kr!), och idag kunde jag hämta ut tröjan på posten. Med min växande mage vill jag inte töja ut dyrgripen, den åker direkt in i garderoben. Där får den göra sig redo att tas fram lagom till årets julvecka i Sälen. Då lär magen vara mindre i omfång, och den relativt nyblivna mamman redo för längdskidspåren iklädd sitt första Icebreakerplagg. Det ser jag fram emot!

För jag har bara... regn hos mig.

Åh, jag veeet. Ingen tycker det är intressant någonstans att prata om vädret. Men likväl gör jag det. Regnet tillsammans med spårarbete på tvärbanan gör helt enkelt att jag inte känner mig vidare munter. Det tog ca 2 timmar att komma till jobbet idag (japp, likadant hem), vilket ändå får ses som en relativt jobbig start på veckan. Spårarbetet på tvärbanan pågår fram till 17 den aug, så en semester är efterlängtad av många skäl!

Så. Slutgnällt för idag. Vädret gör i alla fall att barnen får nytta av sina jättefina paraplyer som de har fått av sin farmor. Och eftersom små barn med paraplyer gör mig på gott humör känns livet med ens mycket roligare. I morgon tar jag för övrigt bilen till jobbet. Hurra!

Make stuff happen

... and I did! Hela helgen har jag varit hur effektiv som helst, det här med att vara jetlaggad och stiga upp i ottan för att städa kan gärna hålla i sig några veckor till. (Att sedan känna sig svimfärdig av trötthet vid 21-snåret är dock inte lika kul.) Vi har snart inga flyttkartonger kvar att packa upp, jag tror ingen förstår hur lycklig jag är över det. En hel vår/försommar av packande är över - vi är äntligen "hemma"! Idag kände jag till och med att vårt ställe var representativt nog att bjuda över min moster och morbror på middag. Någon fin söndagsmiddag blev det dock inte, tacos och kladdkaka kändes som en precis lagom ambitionsnivå i köket. Snabblagat, småbarnsvänligt och ja, gott!

I morgon påbörjar jag en F-E-M dagars arbetsvecka. Kommer knappt i håg hur det känns, men det ska nog gå bra. Det har det ju tydligen gjort tidigare.

Dagen efter jordgubbsjakten

Någon midsommarstång blev det inte igår, och inga bilder heller. Ni får helt enkelt hålla till godo med foton från förra året. Däremot hade vi en ytterst trevlig eftermiddag/kväll ändå hos våra vänner i Haninge. Grillmiddag och jordgubbstårta, noll sill. Precis som jag vill ha det.

Jag och Tobias var ansvariga för inköp av jordgubbar - och jag bannade mig själv för att återupprepa förra årets misstag. Vi spenderade en dryg timme på jakt efter de där värdefulla bären, så går det när man åker till affären kl. 15:45 på självaste midsommarafton och tror att man ska hitta jordgubbar. Vi hann sladda runt i några olika butiker, och tomma försäljningsstånd längs vägarna, innan vi till slut hittade vad vi skulle. Nästa år tänker jag köpa upp ett stort lager dagen före midsommar, påminn mig om jag glömmer!

Idag, dagen efter, har jag städat, rensat och plockat undan. Det börjar äntligen likna något slags hem i vårt "nya" hus, som inte alls är så nytt längre. Det finns liksom inget att skylla på längre, nu är det bara att röja. Dagens roligaste stund var när jag fastnade vid en flyttkartong med gamla brev. Tänk vad många fina och roliga brevvänner jag har haft genom åren. (En av dem var för övrigt värdinnan till midsommarfirandet i går.) Jag hittade också brev med autografer från mina dåvarande idoler Troll, vars fanclub jag stolt var medlem i. Ni kommer väl ihåg Trolls "monsterhit" Jimmy Dean!? Om inte har ni missat något...

Hemlängtan 2.0

Sturkö, Blekinge skärgård.

Det riktigt suger i magen efter "storfamiljen" nu. Jag vill hem. Hem till Blekinge, hem till lugnet, hem till långa uppesittarkvällar, hem till ljuvliga solnedgångar. Helst av allt vill jag packa in Tobias och barnen i bilen och köra NU! Men nej, inte i år. Vi behöver landa efter vår långsemester. Kanske packa upp resväskorna, och ja, tvätta skulle också vara bra. Och så ta tag i alla pappershögar här hemma. Och varför inte packa upp de sista flyttkartongerna också? Vi har ju ändå bott här i två månader nu.

I morgon firar vi midsommar med kompisar, utan några krav på en massa måsten. Vi kommer nog att skippa midsommarstången och dansen - prognosen visar sedvanlig midsommarkyla. Då, mina vänner, får man vara inomhus utan dåligt samvete. Så det så!

Tröttmössor

Sova på flyget verkade inte populärt, däremot går det tydligen bra att ta en powernap i väntan på väskorna...

Jodå, resan hem gick riktigt bra. Jag hade nog trott, och hoppats, att både vi och barnen skulle sova större delen av resan, men så blev det inte. Barnen sov en stund precis i början, och jag slumrade väl till då och då. I stället slocknade jag och barnen i bilen på väg till Nynäshamn, yrade omkring lite här hemma, och vaknade sedan vid 21-tiden. Inte jättebra, med tanke på att både barn och vuxna nu inte alls känner samma trängande behov av sömn, och ska upp till förskola och jobb tidigt i morgon bitti. Vår "inbyggda" Kaliforninen-klocka visar nu på 13:40 - så vidare sovsugna är vi dessvärre inte.

Vi har haft en fantastisk resa tillsammans, det har varit så lyckat på alla sätt och vis. Visst var det skönt att komma hem, men det känns ändå alltid lite "tomt" att återvända till vardagen.Tur att sommarlovet och långa, lata dagar tillsammans med vänner och familj väntar runt hörnet. Jag jobbar i 2.5 vecka till, inklusive Almedalen, så visst är det överkomligt. Lite midsommar ska också hinnas firas, på ett eller annat sätt. Fast midsommar förresten? Vi kom hem till 11 graders kyla och regn. Hu!

Hej då Malibu, Hollywood och USA!

Sista heldagen spenderades på stranden i Malibu, vilket uppskattades av både stora och små.

En obligatorisk selfie vid Hollywoodskylten, och middag på asiatisk lyxrestaurang hann vi också med. Det var ju ändå Fathers day här igår, så Subway och McDonalds fick stå över för en gångs skull. Skräpmatens Mecka har på något märkligt sätt haft sina klor i oss de här veckorna, I wonder why!?

Kvällen spenderades på ett hotell (ja, de kallade sig så, men jag undrar fortfarande varför) där det packades och rensades. Det här har knappast varit en shoppingresa, pengarna och tiden har lagts på annat. Dessutom hade vi typ noll centimeters plats i bagageutrymmet på Mustangen, så det hade inte gått i vilket fall. Kunde dock inte låta bli att köpa en klänning till lillebrors bröllop senare i sommar, det är svårt att hitta fina klänningar som passar gravidmagar - så lika bra att passa på när tillfälle ges.

Nu sitter vi på flygplatsen, redo (?) för 11 timmars flyg. Jag håller tummarna för att barnen är lika tåliga på hemvägen som på hitvägen. På onsdag är det dags för jobb igen, min mejlbox ser ut att behöva varsamt tas om hand efter tre veckors semester...

Highway 1

Alltså. Highway 1. Det är nog svårt att hitta en härligare väg än så. Slingriga vägar längs stormande hav, och så utsikten. Eller ska jag säga utsikterna? Den ena vackrare än den andra. Min svågers tips att stanna och ta en liten promenad vid Julia Pfeiffer Burns State Park visade sig bli dagens höjdpunkt. Vi skulle lika gärna kunnat befinna oss i Australien, eller någon söderhavsö någonstans. Vackert!

Vi blev också glatt överraskade av att hitta ett gäng trötta solbadare som låg och vräkte ut sig på stranden. Oj vad skönt de såg ut att ha, de där elefantsälarna, som tydligen ägnar sommarmånaderna åt att just sola sig! Vi följde sälarnas exempel och la oss också på en strand några mil bort. Blåsigt och soligt, och vilda vågor från alla håll och kanter. 

Nu närmar sig klockan midnatt, och vi hänger på ett motell i Simi Valley, några mil utanför Malibu. Resan närmar sig sitt slut, imorgon är sista "heldagen" i USA. Underbart är kort, fast ändå ovanligt långt den här gången. 

Carmel varvat med 17-mile drive

Fördelen med att inte planera sin resa i minsta detalj är att det finns utrymme för fantastiska platser och minnen att lägga till resan längs vägen! Våra vänner i San Francisco sa åt oss att styra kosan mot Carmel, and so we did. Staden, som ligger precis vid Stilla Havet, är en pittoresk dröm av gallerier, caféer, gulliga små hus och så blommor. Blommor överallt. Stranden var en höjdare, och barnen var lyriska över att äntligen få plaska runt i havet.

Vi blev också tipsade om att köra 17-mile drive, rena rama drömmen. Lyxiga kåkar med de mest fantastiska vyer. Och Tobias? Han var lycklig över att äntligen få se Pebble Beach, världens mest kända golfbana.

Vi är så nöjda med hänget här att vi bokade en natt till på ett av Montereys alla Inns. Varför ändra på ett vinnande koncept om man inte måste!?

En dag med sälar och skog

För att hinna med så mycket som möjligt fick vi för ovanlighetens skull sätta väckarklockan på ringning i morse. Är man i San Francisco (jag har äntligen lärt mig att stava det rätt) kan man inte sova bort tiden! Vi tog oss till Pier 39 tidigt, för att slippa de värsta turisthorderna. Barnen ville stanna länge och titta på sälarna, trots att det blåste rejält kalla vindar. SF på sommaren är... inte särskilt sommarlikt.

Efter lite äkta turistande tog vi oss till Golden Gate Park där vi mötte upp ett par kompisar som bor i Oakland sedan 3 år tillbaka. Kul att hänga med goda vänner, som dessutom var schysta nog att guida oss runt i stan. 

Vi hamnade ganska snart i Haights Ashbury - det gamla hippiekvarteret där jag självklart var tvungen att fota de berömda benen i fönstret. Strax intill "benen" ligger dock något betydligt mer spännande, en B&J-butik där jag äntligen fick testa "Seven layers of coconut". Galet god för en kokosjunkie som en annan.

Att åka över Golden Gate Bridge måste man också göra.

Men innan dess hann vi stanna en stund vid Alamo Square Park och kika på den klassiska vyn: SF-pittoreska hus med en silhuette av höghus i bakgrunden. 

Och ja, den här bakgrunden talar för sig själv.

När vi ändå hade kört över bron kunde vi lika gärna köra vidare till coola Muir Woods med sina Redwoodträd och trolskande grönska. Barnen älskade det och fick chansen att göra sig av med mycket spring i benen.

Nu har vi kört vidare. Igen. Monterey är platsen vi laddar upp för morgondagens efterlängtade häng i Carmel. Nu vill vi ha stränder!

Från Reno till San Francisco

Vaknade i Sparks, åkte till en stormarknad i Reno och skrattade lite åt att det finns ett minikasino till och med i mataffären (hej Nevada),

...käkade vår inte världsgoda frukost i bilen,

...körde vidare och stannade utanför Lake Tahoe för att sträcka på benen,

... cabbade ner och var glada över att barnen klarade ytterligare en massa timmar i bilen, körde in i världens bästa stad San Francisco, checkade in på Greenwich Inn i närheten av Golden Gate-bron, mötte upp några vänner vi lärde känna under tiden i Thailand, strosade runt på gatorna vid "Marina", käkade goooda hamburgare på Barneys Burger, hängde hemma hos våra vänner vid Chrissy Field Beach,

... tackade för oss och tog sedan en oförglömlig promenad "hem" tillsammans genom ett kvällslugnt San Francisco där jag kunde föreställa mig att bo i varenda hus vi gick förbi. 

Tänk va. Så här skulle man ha det varje dag!

En dag i bilen

Vad vi har gjort idag? Vi har åkt bil. Typ 90 mil närmare bestämt. Lämnade Orem strax efter kl 10 i morse, och kom fram till Sparks, strax utanför kasinotäta Reno, dryga 10 timmar senare. 

Barnen har (trots inte så muntra iPhone-bilder) tappert kämpat på bak i bilen, utan större klagomål. Vattenmelonkuber, bananer och chips varvat med kisspauser, ett lunchstopp på McDonalds och Skrållan, har utgjort dagens underhållning. Själv har jag spelat några omgångar Candy Crush, slumrat, pratat med Tobias och slumrat lite till. Jag låter Tobias sköta all bilkörning den här gången, jobbar på att känna mig säkrare i trafiken utomlands. En dag så!

Vad gäller boende har vi under hela resan, förutom "hotellet" hos min storasyster, tagit det lite som det kommer. Vi ville inte känna oss bundna av förbokade hotell, utan har löst det kvällen före, eller samma dag, som incheckning. Det har gått hur bra som helst, vi letar upp lite WiFi (som alltid finns på Donken) och går loss på Hotels.com-appen. Vi bor helst på "Inns", som har visat sig fräscha och jätteprisvärda. Stället vi bor på ikväll skulle lika gärna ha kunna vara ett väl ansett hotell i Sverige, med skillnaden att vi här betalar 300 SEK för ett jättefint rum med två kingsize-sängar/fin toa+dusch. Perfekt! 

Härifrån har vi bara ett par timmar kvar till San Fransisco, där det dock är betydligt dyrare att boka boende. Och nej, vi har inte bokat morgondagens sängplatser än. Det är ju ändå ett helt dygn kvar, right!?

Hej då Utah!

Nu tackar vi för oss och drar vidare mot nya äventyr i Kalifornien. Vi har haft fantastiska dagar här, och för er som gillar naturupplevelser kan jag varmt rekommendera att ni tar svängen förbi Utah nästa gång ni har vägarna förbi. Bryce Canyon, Zion National Park och The Arches bjuder på extraordinära vyer som ni förmodligen inte hittar någon annanstans än just här. 

På väg in mot Zion National Park - underbart på alla sätt och vis.

Bild tagen från en nercabbad Mustang. Jo, jag tackar!

Bilder på min växande gravidmage har efterfrågats ett flertal gånger. Och jo, där har ni den, om än från avstånd.

Zion National Park.

Söndag i Orem

Barnen älskar, älskar, älskar att vara här, storkusinerna är fantastiska mot Sebbe och Julia. Det viks pappersflygplan, spelas schack, leks med dockor, ritas - rena rama paradiset med andra ord. Trots att jag och Tobias är spända på vår resa ner till San Francisco i början på veckan, är jag ganska säker på att barnen helst hade stannat här om de hade fått.

Min systers hus pyntades med vår blågula flagga på den svenska nationaldagen i fredags, och har fått hänga kvar över helgen. Under vår resa från Los Angeles till Utah via Las Vegas har vi hittills inte träffat på en enda svensk turist. Ett par danskar och en holländare som kunde lite svenska är det närmaste vi har kommit hittills.

Foton: Monnah

I morgon spenderar vi vår sista dag här hos min syster, sedan packar vi in oss i Mustangen och drar vidare. Vi ser fram emot att umgås med vänner som vi inte har sett på länge i San Fransisco - och Tobias tycker det ska bli kul att se "The Bridge" för första gången. Själv var jag i SF för drygt 10 år sedan och firade in nyåret - ett kallt, regnigt och grått sådant. Det ska bli kul att uppleva en sommarversion av staden den här gången!

"Hemma" och släktkalas

Efter att ha spenderat otaliga mil på vägarna var det ändå ganska skönt att komma "hem" till min syrra och mellanlanda några dagar. Fredag och lördag har vi laddat upp med goda middagar tillsammans med vår amerikanska släkt. På två dagar har vi hunnit käka middag med en kusin, sambo + bebis, och därefter ha grillfest med morbror, fru, kusin + tre barn, och så mammas kusin med man + barn och hans familj. High life med andra ord.

Konstigast på grillbuffén idag var för övrigt en mintgrön "jell-o-sallad" som skulle ätas tillsammans med grillmaten (jag var på väg att ställa fatet på efterrättsbordet, men så var alltså inte tanken). Man upphör inte att förvånas över mathållningen i det här landet! Min syrra hade dagen till ära bakat egna hamburgerbröd, vilket verkade vara en smärre sensation "over here". När jag var i USA och jobbade som 21-åring kan jag inte minnas att jag åt en riktigt god måltid på någon av de två-tre månader jag var här. Men vad gäller glass - där är de oslagbara, amerikanarna. Mint Chocolate Chip, hjälp vad gott!