... and I did! Hela helgen har jag varit hur effektiv som helst, det här med att vara jetlaggad och stiga upp i ottan för att städa kan gärna hålla i sig några veckor till. (Att sedan känna sig svimfärdig av trötthet vid 21-snåret är dock inte lika kul.) Vi har snart inga flyttkartonger kvar att packa upp, jag tror ingen förstår hur lycklig jag är över det. En hel vår/försommar av packande är över - vi är äntligen "hemma"! Idag kände jag till och med att vårt ställe var representativt nog att bjuda över min moster och morbror på middag. Någon fin söndagsmiddag blev det dock inte, tacos och kladdkaka kändes som en precis lagom ambitionsnivå i köket. Snabblagat, småbarnsvänligt och ja, gott!
I morgon påbörjar jag en F-E-M dagars arbetsvecka. Kommer knappt i håg hur det känns, men det ska nog gå bra. Det har det ju tydligen gjort tidigare.
3 kommentarer:
heja heja! Jag anar lite av känslan angående flyttkartongerna..... här hos oss är det fortfarande lååångt kvar till den milstolpen.
Henrik skulle säkert instämma i "sin" kommentar men det var jag som tog orden ur munnen på honom. Kram!
Haha, men tack Henrik... Och ja, Louise! :) Snart är ni också där.
Skicka en kommentar