Sent i går kväll steg jag av färjan från Visby efter några intensiva dagar i Almedalen. Den här gången var det minsann min tur att uppleva hur det är att bo "centralt". När mina andra kollegor fick sätta sig på bussen för att ta den långa vägen in till stan, drog jag min rullväska knappt 1 km hem. Det här med att bo i Nynäshamn har definitivt sina fördelar.
|
Många paneldebatter domineras av gubbs, men Di lyckades bryta trenden. Tack för det! |
Så, hur var det då - där borta i den politiska ankdammen? För ankdamm, det är det. För några år sedan visste man inte hur man skulle hantera Almedalen framöver, det var ju över femtusen besökare på plats under Almedalsveckan. Det här året räknar man med tjugofemtusen besökare. Tjugofemtusen! Ideella föreningar, politiska partier, PR-byråer, intresseorganisationer, företag, och såklart, en och annan turist som kommer för att se på spektaklet. I varje gränd hittar man bekanta ansikten, tv-folk, kändisar och politiska höjdare. Det är en häftig känsla, men frågan är om det verkligen kan fortsätta växa i den här takten. Förmodligen inte.
Carl Bildt såg jag ett flertal gånger, men någon wefie vågade jag inte be om. En snapshot på Calles ryggtavla kändes dock lagom vågat för att vara mig. Carl Bildt är en fantastiskt duktig retoriker. Och han är i gott sällskap av flera andra. En av höjdpunkterna för mig den här veckan var en paneldebatt om alkoholpolitik som Lars Ohly deltog i. Lars briljerade, på alla plan, och för en kort microsekund tänkte jag tanken att han skulle bli en utmärkt statsminister. (Det var förmodligen en släng av den Annika som under skolvalet i 8:an la sin röst på just V. I samma veva "röstade" jag för övrigt nej till EU, men det är en annan historia.) En annan höjdpunkt var den korta stund jag fick tillfälle att prata politik med Annie Lööf.
Mellan alla seminarier, mingel och politiska diskussioner fick jag och kollegorna då och då en stund över för att andas ut och käka en och annan glass. Här är jag och I på väg mot ett obligatoriskt besök på Glassmagasinet nere vid hamnen. Hjälp vad gott!
Boende då? Jodå, vi lyckades lägga vantarna på det här huset precis innanför muren. Idylliskt så det förslår. Visby i sig gav definitivt mersmak, dit åker jag snart igen. Jag ser fram emot att uppleva ett sommar-Visby utan tjugofemtusen karriärister i släptåg...