Värmeböljan som aldrig ville ta slut

Orust.

I takt med att svetten lackar och magen växer håller jag på att gå in i någon slags sommarkoma. Dagarna i sommarparadiset avlöser varandra och barnen roar sig kungligt med alla kusiner. I dag var första gången jag kände en uns av längtan "hem" till Nynäshamn. Vi har ju det sista husfixet kvar att ta itu med, tavlor som ska upp på väggarna och garderober som ska organiseras. Och så har vi de där lådorna med babygrejer, de ska ju också gås igenom någon gång. Jag och Tobias har en gemensam semestervecka kvar, sedan börjar vardagen igen. Inte så pjåkig den heller förstås.

I morgon spenderar jag och barnen vår sista dag här på Sturkö. Det ska såklart firas med dunder och brak - enligt ryktet står kräftskiva på schemat!

Jag saknar den där tjejen

Mitt Facebook/Instagram/Bloggflöde svämmar över av härliga träningsbilder från pigga, starka och snabba tjejer. Jag beundrar dem, peppas av dem, men mest av allt önskar jag att de där bilderna kunde ha postats av mig själv. För nej, det är absolut ingenting som hindrar mig att träna när jag är gravid. Snarare tvärtom. När jag var gravid med Sebastian jobbade jag extremt mycket och hade ingen tid, eller ork, kvar att träna. Men så fick jag också en hemsk förlossning, verkligen jobbig på alla sätt och vis. Jag är övertygad om att det hade gått i vart fall lite lättare om jag var i bättre form rent fysiskt. När jag väntade Julia däremot tränade jag på som bara den. Sebastian trivdes som fisken i vattnet på Minisats, och jag tränade långt in i graviditeten. När det sedan var dags att leverera en styck Julia var jag i bra form - och förlossningen blev en walk in the park jämfört med min första förlossning.

Och nu. Tredje gången gillt - och jag är typ tillbaka där jag var vid första graviditeten. Jag har egentligen inget att skylla på. Fick en rejäl motivationsdipp efter att ha fullgjort Tjejklassikern, och kom liksom aldrig igång efter det. Därefter följde en vår med mycket jobb, en flytt och en träningslust som aldrig infann sig. I kväll har jag suttit och kollat igenom gamla foton på datorn, och känner för första gången på länge att jag verkligen, verkligen vill komma igång och hitta tillbaka till Tränings-Annika igen. För jag hittade ju henne till slut. Det vore extremt dumt av mig att tappa bort henne igen!

Förra sommaren var jag också en sådan som tränade på semestern, här på löptur i Cornwall.

Och så simmade jag också...

... och cyklade! Tur att det finns bildbevis, annars hade jag nog undrat om allt bara var en fantastisk dröm.

Kusiner

Naturreservatet Uttorp på Sturkö.

Släkten är värst? Inte i vårt fall. Släkten är nämligen det absolut allra bästa vi har. Nu har första kusingänget lämnat sommarstugan, för att fortsätta med vardagslivet i Skottland. Vi saknar dem redan och längtar redan efter nästa år då vi får träffas igen.

Här på Sturkö fortsätter jag att ladda batterierna. Jobbet känns mer och mer avlägset för varje dag som går. Den där vardagen med förskolestress och middagsångest lockar mig inte alls. Då stannar jag hellre här, äter blåbär med mjölk till både frukost/lunch/middag och sover till klockan halv tio varje morgon. Vad tror ni, är det hållbart i längden!?

Tropiska sommarkvällar

Att gå kvälls/nattpromenader här på ön är ett stående inslag för oss som hänger i sommarhuset. Vi hade lika gärna kunnat vara ute och strosa i Thailand, vilka dagar/kvällar/nätter vi får vara med om! Just ikväll bestod sällskapet av min äldsta syrra som vanligtvis bor i USA. Jag älskar att ta igen förlorad tid, det finns ju så mycket att prata om.

Tidigare ikväll åkte Tobias tillbaka till Stockholm, nu börjar hans "ensamvecka" där snabbmat och golf tydligen står högt upp på önskelistan. Själv stannar jag och barnen kvar här nere ett tag till, det finns ingen anledning att ens resa sig från solstolen... Idag har jag inte gjort många knop, det känns lite som att allt går i slowmotion när det är så varmt. Men nej, jag klagar inte. Värme är bra - vi har ju till exempel all anledning att bada mest hela tiden. Till och med jag, badkrukornas badkruka, badar nästan varje dag. Vilken sommar!

Preggo

Vecka 29, heja, heja!

Det händer mest hela tiden att jag glömmer att jag är gravid. En spark eller två påminner mig. Det är en livlig liten flicka som lever rövare i min mage just nu. Allt medan solen gassar över ett sommarslött Sverige passar jag på att gå in i trimester 3. Om 80 dagar ska jag bli trebarnsmamma. T-R-E! Jag är stor nu, bokstavligt talat. Graviditeten har rullat på i ett hisnande tempo. Första tiden var jag trött. Jättetrött. Jag kom hem från jobbet, gosade med barnen, åt middag, och sedan... somnade jag samtidigt som barnen. Nu är jag däremot tillbaka som nattsuddare. Någon foglossning har jag inte behövt ha (peppar, peppar!) med något av barnen. Jag mår bra, men önskar verkligen att jag hade haft motivation nog att träna mig igenom graviditeten. Jag, och den stundande förlossningen, hade mått bättre av det. Det är ju ett av mina livs marathon jag står inför - den 12 oktober för att vara mer exakt. 

Än så länge ser jag mina tår, men gårdagens övning med att måla tånaglarna tog på krafterna. Smidighet kanske inte är min starkaste sida för tillfället. Just nu lever jag för övrigt i djurmönstrade fladderbyxor från H&M, inköpta på "vanliga" avdelningen. Mammakläderna är en sorglig avdelning, den undviker jag så mycket det bara går. Hur svårt kan det egentligen vara att designa snygga, och bekväma, mammakläder!?

Barnens Gård

Nio timmar, ett getingstick, ett antal hundralappar, fyra glassar och massor av turer i vattenlandet senare är vi hemma efter vårt heldagsäventyr på Barnens Gård. Jag måste erkänna att jag först inte alls var speciellt sugen på tanken att spendera en gassande soldag tillsammans med ca 1000 andra personer i det kaos som bara kan uppstå vid vattenland/nöjesparker. Men nej, jag ångrar inte en enda sekund att vi åkte. Tiden flög förbi och vi hade en jättebra dag tillsammans hela familjen. Området vimlar av olika aktiviteter, mest uppskattat i vår familj var traktorkörningen, vattenlandet och den stund vi fick vara med och mata djuren.

Har ni vägarna förbi Karlskrona i sommar och letar efter bra aktiviteter för barnen är detta ett utmärkt alternativ. Barnens Gård hittar ni längs E22:an ca 10 km öster om Karlskrona. Inträdet kostar 165 kronor per person, samma pris för barn och vuxna. Man kan också köpa en all-inclusivebiljett för 285 kronor. (Vi körde på ett tredje alternativ, med BLT-kortet som jag lånade från mina föräldrar kostar inträde + lunch 200 kr per person.) Absolut överkomliga priser för oss som utnyttjade öppettiderna och aktiviteterna till max. 

Personalen berättade att det är absolut flest besökare på måndagar och tisdagar, så undvik gärna dessa dagar om ni kan.

Glada badare.

Japp, vattenrutschkanorna uppskattas av stora som små.

Min syster Tina och hennes Maya har bytt regnig sommar i Skottland mot det här!

Barnens Gårds egen äppelmust, supergod.

Julia som lastbilschaffis, mycket uppskattat kan jag lova.

Vi hälsade på både ponnys, grisar, höns, getter och kaniner.

Kaningos.

I don't know how she does it

Det tog sin lilla tid, men idag var det dags. Jag premiärbadade i svenskt vatten! För varje år som går blir jag mer och mer badkruka, varför och hur hände det!? Mina barn hejade fram mig och kallade mig modig (de som förmodligen skulle ha badat om det så låg is kvar på havet!) - så jag kunde liksom inte banga...

Dagen har annars spenderats med näsan i en bok med diverse matrelatetade avbrott. Rotmos till middag, med de allra flesta ingredienser plockade i föräldrarnas trädgård. Svårslagen måltid.

Kvällens underhållning bestod av filmen "I dont know how she does it" med Sarah Jessica Parker i huvudrollen. Tänkvärd film som behandlar jonglerandet som karriärskvinna/mamma. Ingen lätt ekvation, som jag iofs gärna undviker att fundera närmare på nu under semestern.

En annan "I dont know how she does it"-roll innehas av min syster Mimmi. Hon kan vara den mest multitalangfulla personen jag känner. Tidigare idag visade hon åter igen prov på en av alla talanger när hon relativt spontant tillsammans med min svägerska grejade ihop en blomsterbåge till min kusins bröllop. Och ja, det är mina föräldrars trädgårdsland som bidrar med "ingredienser" även här.

Ännu en semesterdag

Alltså, det här med semester. Att tappa koll på vilken veckodag det är, att äta frukost vid lunchtid, att hänga med släkt och vänner, att läsa böcker på löpande band, och njuta av den ena solnedgången mer fantastisk än den andra. Det gör mig lycklig inifrån och ut! Sent i går kväll lämnade vi Tobias familj efter några fina dagar på Orust, och åkte vidare på vår roadtrip genom Sverige. Vi stannade till på Hafstens camping utanför Uddevalla och hängde ett par timmar med goda vänner som vi lärde känna i Thailand. Sommarspontanitet när den är som bäst!

Någonstans vid 2-snåret inatt anlände vi så äntligen hela familjen till Sturkö, Blekinge, som har bjudit på en soldag utan dess like. Min syster och hennes familj tog med oss på båtutflykt, 

vilket uppskattades till fullo av både stora och små. Jag kommer nog aldrig att bli en sån där båtmänniska på riktigt, men drömmer om att en dag i vart fall kunna lägga till vid en brygga alldeles själv. Japp, på den nivån befinner jag mig, trots att jag har spenderat flertalet av mina somrar i skärgården.

Jag, Tobias och barnen tog en egen liten kvällspromenad - efter att ha stoppat magarna fulla med färska blåbär och hallon som min far måste ha ägnat flertalet timmar åt att plocka. Han är outtröttlig min far, ständigt i arbete.

I morgon, och resten av veckan, väntar tydligen ännu fler soldrypande semesterdagar. Det är bara att tacka och ta emot!

Årets volleybollbatalj

Idag gick den av stapeln, den årliga volleybollbataljen på Orust för ett gäng glada bollentustiaster. Och barnen? De agerade som vanligt kioskförsäljare med den äran. Allt från varm korv till hembakat stod på menyn. Needless to say - jag och magen hoppade över volleybollspelandet och gick direkt på kiosken.

(Messi gjorde för övrigt en strålande insats som bollkalle.)

Kvällen fortsatte sedan med en av sommarens bästa grillmiddagar. Hela Tobias familj var samlade för en gångs skull, det händer verkligen inte ofta. Jag är tacksam över att ha inte bara ett, utan två semesterparadis - Orust och Sturkö - att spendera somrarna på. Och våra barn, de är lyriska. Kusiner att leka med, hav att bada i, och mor/farföräldrar som skämmer bort dem.

Och så alla dessa magiska sommarkvällar med den ena solnedgången finare än den andra. Jag har det vansinnigt bra. Tack sommaren!

Varberg Asia Spa

När regnet öser ner finns det förmodligen inget bättre alternativ än att checka in på spa. Tända ljus och inomhusbassäng är väl annars ingen given sommaraktivitet i juli.

När jag flyttade från Varberg för sju år sedan var det med ett löfte om att komma tillbaka till Asia Spa. Sedan vi var här förra gången har spat byggts ut med ytterligare en avdelning, som gör upplevelsen att vara här om möjligt ännu härligare än förra gången. Asia Spa måste vara det överdrivet bästa spa-stället i hela Sverige! (Är ni av annan uppfattning får ni hojta till, då måste jag undersöka saken närmare.)

Ett av de nytillkomna rummen är ett mörkerrum där man ligger i en uppvärmd vattensäng och blickar upp mot en "stjärnhimmel" med massor av lampor som skiftar färg. Alltså, jag hade kunnat ligga där hur länge som helst.

Ett annat favoritrum är vilorummet med sitthängmattor. Jag norpade såklart fönsterplatsen med förstaparkett mot fästningen. Jag bodde ett stenkast därifrån, i en vindsvåning som jag var fullkomligt kär i. 1,5 av de bästa åren i mitt liv spenderades här i Varberg.

Och här - kvällens huvudperson och anledningen till att vi lyxar oss och håller på. En styck nybliven fyrtioårig tillika en av mina hjältinnor. Jag är lyckligt lottad som får ha mina syskon som allra bästa vänner!

Nu ska jag försöka återhämta mig efter kvällens trerättersmiddag. (Och ja, det var ovanligt lugnt på restaurangen ikväll. Kan det möjligtvis ha något med VM-finalen att göra!?)

Sommar i Nynäshamn

Trots att jag personligen inte kommer att hinna tillbringa mer än drygt en vecka i Nynäshamn under den här semesterperioden, måste jag ändå passa på att hylla denna fantastiska sommarstad! Innan jag drog vidare till Blekinge hann vi klämma in några mysiga familjedagar i vår nya hemstad, som innefattade både laxspett från Nynäs Rökeri nere vid hamnen och heldag på stranden vid Nickstabadets Camping.

Vi lär spendera många somrar i Nynäshamn framöver - jag ser fram emot att utforska och upptäcka nya smultronställen i stan och dess omgivningar. En av platserna som ligger högt på listan att återvända till är Nynäs Havsbad - vilken perfekt granne att bekanta sig närmare med!

Bärbonzana

Vad vi gjorde i går? Min storasyster, hennes dotter och jag följde med vår far på turné. Det brukar vi göra minst en gång varje sommar. Man stannar till hos gamla släktingar, tittar till familjegården, kontrollerar så att veden ligger där den ska, och så plockar man bär förstås. Massor av bär. I blåbärsskogen på släktens specialställe träffade vi på ett gäng fina kusiner och två fastrar med män som jag inte hade sett på länge. Jag konstaterade att det blev mer snack än plock för min del, värmen tog ut sin beskärda del för en gravidkropp som min. Fast, helt kass var jag faktiskt inte. När dagen var slut hade vi plockat ihop två spänner med både hallon och blåbär som kommer att glädja oss några dagar framöver. Efter den sedvanliga rensningen kändes en lyxdrink på mängder av hallon, blåbär och gräddvaniljglass som en välförtjänad avslutning på den här torsdagen. Livet på landet alltså. Oslagbart!

Busy doing nothing at all.

Semester med andra ord. "Hemma" i Blekinge skärgård med dess fantastiska solnedgångar. Glassfest, strandhäng, värmebölja och kubb. Och jag, jag njuter i fulla drag.

I morgon väntar blåbärsplockning i gränslandet till Småland. Får jag som jag vill slutar de där blåbären som ingredienser i en maffig paj dränkt av vaniljsås. Semester, som sagt...

Sommarlycka

I morgon åker jag "hem" till det här. Sommarparadiset på Sturkö i Blekinge skärgård. Jag mår aldrig så bra som när jag är där. Inga krav, inga måsten. Solnedgångar, hav, solvarma bär och familjehäng - bättre än så blir det inte.

Veckan som kommer är min, alldeles egen. Tobias och jag delar upp semesterveckorna så att vi får en vecka var då vi får göra precis vad vi vill. Jag har undantagslöst valt att spendera min vecka med storfamiljen. Nästa vecka möter jag upp Tobias och barnen i Göteborg för att ta oss vidare till Orust. Härliga tider!

Idag då? Jodå, vi testar livet som 6-barnsfamilj. Vi är barnvakter åt några goda vänner, vilket innebär high chaparal här hemma under det närmaste dygnet. Efter lunchen samlade jag och Tobias mod till oss och tog med alla barnen till Nicksta Camping. En sån här solskensdag kräver bad och vattenrutschkana! Nu har vi bänkat hela gänget i biorummet tillsammans med ett par skålar popcorn och "Det regnar köttbullar". Jag undrar vilka som somnar först - vi eller barnen!?

Systrar på stan

I går avklarades sista arbetsdagen på ett bra tag, framför mig ligger fem ljuvligt långa semesterveckor! Ledigheten började på alla bästa sätt - igår kväll kom 3 x systrar till Nynäshamn för att förgylla min helg. Sminkning på Make Up Store på Norrlandgatan inne i Stockholm stod först på schemat.

Jag valde en look med sotiga ögon, och insåg i samma sekund som makeup-artisten satte i gång med sin uppsjö av penslar och burkar att jag aldrig någonsin kommer få till en liknande sminkning på egen hand.

Vi skippar "före"- bilden och går direkt på "efter". Fyra av sju syskon samlade på en och samma gång, det händer alldeles för sällan. Jag får ofta akut syskonlängtan och saknar verkligen att ha dem i närheten. 

Efter sminkning, bio och sushi avslutar vi nu kvällen med sedvanlig plockmat, same procedure as last year!

Starstruck

I morse plingade det till några extra gånger i min telefon. Ganska snart förstod jag att det hade med Lars Ohly att göra. Det händer inte jätteofta att politiker länkar till min blogg i sin Twitterfeed, men någon gång ska ju vara den första. Tack Lars - fortsätter du så här kommer jag definitivt att rösta på dig som framtida statsminister!

Politisk puls i Visby

Sent i går kväll steg jag av färjan från Visby efter några intensiva dagar i Almedalen. Den här gången var det minsann min tur att uppleva hur det är att bo "centralt". När mina andra kollegor fick sätta sig på bussen för att ta den långa vägen in till stan, drog jag min rullväska knappt 1 km hem. Det här med att bo i Nynäshamn har definitivt sina fördelar.

Många paneldebatter domineras av gubbs, men Di lyckades bryta trenden. Tack för det!

Så, hur var det då - där borta i den politiska ankdammen? För ankdamm, det är det. För några år sedan visste man inte hur man skulle hantera Almedalen framöver, det var ju över femtusen besökare på plats under Almedalsveckan. Det här året räknar man med tjugofemtusen besökare. Tjugofemtusen! Ideella föreningar, politiska partier, PR-byråer, intresseorganisationer, företag, och såklart, en och annan turist som kommer för att se på spektaklet. I varje gränd hittar man bekanta ansikten, tv-folk, kändisar och politiska höjdare. Det är en häftig känsla, men frågan är om det verkligen kan fortsätta växa i den här takten. Förmodligen inte.

Carl Bildt såg jag ett flertal gånger, men någon wefie vågade jag inte be om. En snapshot på Calles ryggtavla kändes dock lagom vågat för att vara mig. Carl Bildt är en fantastiskt duktig retoriker. Och han är i gott sällskap av flera andra. En av höjdpunkterna för mig den här veckan var en paneldebatt om alkoholpolitik som Lars Ohly deltog i. Lars briljerade, på alla plan, och för en kort microsekund tänkte jag tanken att han skulle bli en utmärkt statsminister. (Det var förmodligen en släng av den Annika som under skolvalet i 8:an la sin röst på just V. I samma veva "röstade" jag för övrigt nej till EU, men det är en annan historia.) En annan höjdpunkt var den korta stund jag fick tillfälle att prata politik med Annie Lööf.

Mellan alla seminarier, mingel och politiska diskussioner fick jag och kollegorna då och då en stund över för att andas ut och käka en och annan glass. Här är jag och I på väg mot ett obligatoriskt besök på Glassmagasinet nere vid hamnen. Hjälp vad gott!

Boende då? Jodå, vi lyckades lägga vantarna på det här huset precis innanför muren. Idylliskt så det förslår. Visby i sig gav definitivt mersmak, dit åker jag snart igen. Jag ser fram emot att uppleva ett sommar-Visby utan tjugofemtusen karriärister i släptåg...