Värmeböljan som aldrig ville ta slut

Orust.

I takt med att svetten lackar och magen växer håller jag på att gå in i någon slags sommarkoma. Dagarna i sommarparadiset avlöser varandra och barnen roar sig kungligt med alla kusiner. I dag var första gången jag kände en uns av längtan "hem" till Nynäshamn. Vi har ju det sista husfixet kvar att ta itu med, tavlor som ska upp på väggarna och garderober som ska organiseras. Och så har vi de där lådorna med babygrejer, de ska ju också gås igenom någon gång. Jag och Tobias har en gemensam semestervecka kvar, sedan börjar vardagen igen. Inte så pjåkig den heller förstås.

I morgon spenderar jag och barnen vår sista dag här på Sturkö. Det ska såklart firas med dunder och brak - enligt ryktet står kräftskiva på schemat!